2009-12-17
06:36:32
natten da man ar arg
chicago ar iskallt. jag forsoker att inte vara iskall. ar kanske mest besviken och javligt arg och bitter. bitter av manga anledningar. kanner mig sa javla lurad och snuvad pa konfekten.
har sitter jag och vill saga av mig benet varje morgon medans L tycker att morgonen ar sa vacker sa att han bara maste ta kort pa den. sa javla orattvist. sa javla orattvist att han kan lamna var tre ar bakom sig utan vidare och ar lycklig och mar bra. sa javla orattvist sa att jag vill do! sa javlajavlajavlajavla orattvist att jag mar sahar skit och han mar bra. sa javla orattvist.
jag kanner mig bitter ocksa av att jag aldrig tycks fa vissa att forsta att jag inte bara ar en tonarsdepression. att det inte bara ar sa enkelt att jag var lite deppig. gor mig sjukt forbannad att jag aldrig kan fa H att fatta att jag inte bara ar/ var lite deppig och det gor mig forbannad att bara for att jag inte ater mediciner eller behover hjalp med pakladning sa tror folk att man nodvandigtvis mar battre an folk som behover det. det gor mig arg att det kanns som om att jag maste saga det rakt ut till henne att jag ar sabbad, att jag har ont i huvudet i hjartat i sjalen konstant och att det har gjort mig sarbar och radd att vaxa upp med mamma medans hon levde i en lagenhet i samma stad eller i en stad langt borta. att jag satt hemma och var liten och blev raddare och raddare for varje dag medans ni vaxte upp och jag var fast. det gor mig arg att hon inte verkar forsta hur illa det var.
maste fixa hjalp nar jag kommer hem.
har sitter jag och vill saga av mig benet varje morgon medans L tycker att morgonen ar sa vacker sa att han bara maste ta kort pa den. sa javla orattvist. sa javla orattvist att han kan lamna var tre ar bakom sig utan vidare och ar lycklig och mar bra. sa javla orattvist sa att jag vill do! sa javlajavlajavlajavla orattvist att jag mar sahar skit och han mar bra. sa javla orattvist.
jag kanner mig bitter ocksa av att jag aldrig tycks fa vissa att forsta att jag inte bara ar en tonarsdepression. att det inte bara ar sa enkelt att jag var lite deppig. gor mig sjukt forbannad att jag aldrig kan fa H att fatta att jag inte bara ar/ var lite deppig och det gor mig forbannad att bara for att jag inte ater mediciner eller behover hjalp med pakladning sa tror folk att man nodvandigtvis mar battre an folk som behover det. det gor mig arg att det kanns som om att jag maste saga det rakt ut till henne att jag ar sabbad, att jag har ont i huvudet i hjartat i sjalen konstant och att det har gjort mig sarbar och radd att vaxa upp med mamma medans hon levde i en lagenhet i samma stad eller i en stad langt borta. att jag satt hemma och var liten och blev raddare och raddare for varje dag medans ni vaxte upp och jag var fast. det gor mig arg att hon inte verkar forsta hur illa det var.
maste fixa hjalp nar jag kommer hem.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Ja, det måste du. Och du måste sluta hålla dig uppdaterad om Love. Det du gör när du håller koll på honom är minst lika illa som när du skar (skriver "skar" för jag hoppas du inte gör det fortfarande) dig. Det är ett destruktivt beteende som inte hjälper dig ett dugg att släppa taget och gå vidare.
Ja, det är orättvist. Det ÄR det. Jätteorättvist. Och? Livet kommer aldrig någonsin vara rättvist. Aldrig. Så om du ska haka upp dig på att saker inte är rättvisa så kommer du ha fullt upp med att stå och stampa på samma fläck hela livet.
En gång för en herrans massa år sen (i tiiiidernas begynnelse) hörde jag en präst prata om själavård. Om att själavård inte är att säga snälla saker, eller ge de lätta utvägarna, utan är att lyssna och säga de RÄTTA sakerna. Han sa en sak som jag burit med mig:
Vid ett tillfälle hade han ett samtal med en person som återkom till "livet är så svårt". Hans svar på det var "Vem har sagt att livet ska vara LÄTT att leva?". Jag tänker ofta på det, för det är så sant. Vi har någon förväntan om att glida genom livet, utan kamp, utan motstånd, fullt av kärlek. Vi ser det som en rättighet att få det vi önskar. Men eftersom livet inte ser ut så så blir vi sårade, besvikna, uppgivna. Ändrar vi våra förväntningar blir fallet inte lika hårt.
Med det inte sagt att man ska gå och förvänta sig allehanda skräp, det ska man inte! Men livet är inte bara mjölk och honung.
Var inte allt för arg på H. Kanske säger hon i ditt tycke "fel" saker, men hon säger det med massor av kärlek till dig. Hon vill inte se dig fastna i det här destruktiva, lika lite som jag. Hon försöker bara hjälpa, med de referensramar hon har. Precis som jag. Varken hon eller jag är du, eller har dina erfarenheter. Vi har andra. Men det betyder inte att vi inte kan (och vill!) förstå eller hjälpa.
Du är säkert asförbannad på mig med :D
Go ahead - spy galla över mig här i bloggen, det är OK.
Kram!