2009-07-25
07:22:42
dag fyrtiofyra; lite senare
jag visste ju hela tiden att ingen älskar mig och ingen stannar hos mig.
jag vet att jag inte är värd att kämpa för
men jag fick bara för mig att du tyckte det...
jag vet att jag inte är värd att kämpa för
men jag fick bara för mig att du tyckte det...
2009-07-25
03:33:58
dag fyrtiofyra
jag undrar hur jag egentligen hamnade här.
hörde något på en film som lät såhär;
Det gäller att hålla koll på avståndet. Avståndet mellan det liv man man drömmer om och det livet man har.
På ett sätt så hade jag verkligen det livet jag har drömt om.
Jag hade mitt drömliv i ungefär tre år.
jag hade kärlek.
jag undrar hur jag hamnade här.
hur jag blev lämnad.
jag känner mig så trött på alla människor som gör såhär och jag trodde aldrig att du skulle vara en av dem.
jag trodde aldrig att du skulle göra såhär mot mig.
jag trodde aldrig att du skulle bli en utav de människor som intalar mig att de älskar mig. en utav de människor som lurar mig. en utav de människor som lämnar mig när jag äntligen blivit trygg.
jag är så trött på detta. på att marken rycks undan mina fötter. så trött på folk som ljuger. så trött på att jag litar på folk.
trött på att komma hem till en fullknarkad människa trots att den lovade att aldrig göra om det, trött på vänner som aldrig ringer trots att de säger att de saknar er, trött på kärlek som någon lurade i mig.
jag är så otroligt trött på alla svek.
jag är så otroligt trött på att hoppas och älska och tro på människor när jag egentligen vet att det aldrig funkar.
jag är så jävla skittrött på att tro att folk och att du älskade mig trots att jag vet att inte en
jävel i denna värld kan älska mig. trots att jag vet att jag är värdelös och att ingen vill stanna så trot jag det ändå.
jag går på det gång på gång.
det var väl självklart att du inte skulle stanna.
självklart att du inte skulle tycka att det vart värt att arbeta för.
självklart att jag inte var värd att kämpa för.
jag är bara samma gamla skit som förr.
skit som ingen älskar och skit som ingen vill stanna hos.
inte ens du, inte ens du som jag trodde var på riktigt.
skit som ingen älskar och skit som ingen vill stanna hos.
skit som inte är värd att kämpa för.
jag.
hörde något på en film som lät såhär;
Det gäller att hålla koll på avståndet. Avståndet mellan det liv man man drömmer om och det livet man har.
På ett sätt så hade jag verkligen det livet jag har drömt om.
Jag hade mitt drömliv i ungefär tre år.
jag hade kärlek.
jag undrar hur jag hamnade här.
hur jag blev lämnad.
jag känner mig så trött på alla människor som gör såhär och jag trodde aldrig att du skulle vara en av dem.
jag trodde aldrig att du skulle göra såhär mot mig.
jag trodde aldrig att du skulle bli en utav de människor som intalar mig att de älskar mig. en utav de människor som lurar mig. en utav de människor som lämnar mig när jag äntligen blivit trygg.
jag är så trött på detta. på att marken rycks undan mina fötter. så trött på folk som ljuger. så trött på att jag litar på folk.
trött på att komma hem till en fullknarkad människa trots att den lovade att aldrig göra om det, trött på vänner som aldrig ringer trots att de säger att de saknar er, trött på kärlek som någon lurade i mig.
jag är så otroligt trött på alla svek.
jag är så otroligt trött på att hoppas och älska och tro på människor när jag egentligen vet att det aldrig funkar.
jag är så jävla skittrött på att tro att folk och att du älskade mig trots att jag vet att inte en
jävel i denna värld kan älska mig. trots att jag vet att jag är värdelös och att ingen vill stanna så trot jag det ändå.
jag går på det gång på gång.
det var väl självklart att du inte skulle stanna.
självklart att du inte skulle tycka att det vart värt att arbeta för.
självklart att jag inte var värd att kämpa för.
jag är bara samma gamla skit som förr.
skit som ingen älskar och skit som ingen vill stanna hos.
inte ens du, inte ens du som jag trodde var på riktigt.
skit som ingen älskar och skit som ingen vill stanna hos.
skit som inte är värd att kämpa för.
jag.
2009-07-22
00:03:43
dag fyrtioen; lite senare
kan inte fatta att jag sitter här igen.
kan inte fatta att jag sitter här med två stora köksknivar i mitt knä och försöker mig på detta igen.
kan inte fatta att jag sitter på jobbet och har gråtit i ren panik och ångest i 45 minuter,
kan inte sluta.
rullar ihop mig som en boll under skrivbordet, försöker hitta ett säkert ställe.
kan inte fatta att jag är här igen.
att jag är här bland konstant ångest, sömnbrist, matbrist och knivar igen.
att drömmen om rakblad och död är tillbaka.
kan inte fatta att jag är här igen.
kan inte fatta att du lämnade mig här.
lämnade mig här för att dö.
kan inte fatta att jag sitter här med två stora köksknivar i mitt knä och försöker mig på detta igen.
kan inte fatta att jag sitter på jobbet och har gråtit i ren panik och ångest i 45 minuter,
kan inte sluta.
rullar ihop mig som en boll under skrivbordet, försöker hitta ett säkert ställe.
kan inte fatta att jag är här igen.
att jag är här bland konstant ångest, sömnbrist, matbrist och knivar igen.
att drömmen om rakblad och död är tillbaka.
kan inte fatta att jag är här igen.
kan inte fatta att du lämnade mig här.
lämnade mig här för att dö.
2009-07-21
08:30:45
dag fyrtioen
fan jävla du för att du aldrig älskade mig lika mycket som jag älskade dig.
fan jävla du för att du aldrig kände lika starkt som jag.
fan jävla du för att du aldrig menade livet ut när du sa livet ut.
fan jävla du för att jag aldrig var så viktig för dig som du för mig.
fan jävla du för att du får fortsätta ha ett liv utan mig.
fan jävla du för att du inte vill försöka.
fan jävla du för att ditt liv utan mig funkar.
fan jävla du för att du inte stannar hos mig.
fan jävla du för att du lämnar mig.
fan jävla du för att du är det bästa som hänt i mitt liv men inte jag i ditt.
fan jävla du för att du genom allt vart så mycket viktigare för mig än jag för dig.
fan jävla du för att du är så bra.
fan jävla du för att jag älskar dig så enormt mycket.
fan jävla du för att du har fått mitt övriga liv att framstå så blekt när du inte är med.
fan jävla du för att du fick mig att älska dig så totalt.
fan jävla du för att du gjorde dig oumbärlig i mitt liv.
fan jävla du för att du är så jävla bra.
fan jävla du för att du aldrig kände lika starkt som jag.
fan jävla du för att du aldrig menade livet ut när du sa livet ut.
fan jävla du för att jag aldrig var så viktig för dig som du för mig.
fan jävla du för att du får fortsätta ha ett liv utan mig.
fan jävla du för att du inte vill försöka.
fan jävla du för att ditt liv utan mig funkar.
fan jävla du för att du inte stannar hos mig.
fan jävla du för att du lämnar mig.
fan jävla du för att du är det bästa som hänt i mitt liv men inte jag i ditt.
fan jävla du för att du genom allt vart så mycket viktigare för mig än jag för dig.
fan jävla du för att du är så bra.
fan jävla du för att jag älskar dig så enormt mycket.
fan jävla du för att du har fått mitt övriga liv att framstå så blekt när du inte är med.
fan jävla du för att du fick mig att älska dig så totalt.
fan jävla du för att du gjorde dig oumbärlig i mitt liv.
fan jävla du för att du är så jävla bra.
2009-07-21
04:26:19
dag fyrtio; ännu senare
jag vill kunna se på dig utan att känna mig sårad, ledsen, övergiven och arg.
jag förstår inte.
jag trodde jag kände dig.
jag trodde du kände mig.
jag förstår inte hur du tänker.
jag förstår inte hur jag ska kunna gå vidare när jag står här och säger att du är det bästa som hänt mig och du bara är tyst.
jag trodde jag var det bästa som hänt dig också.
du är fortfarande bara tyst.
har inget att säga.
du måste nog känna det också, precis det som jag känner;
jag älskade dig mer, du betydde mer för mig, detta förhållandet betydde mer för mig.
din tystnad säger allt.
din eviga tystnad säger mer än tusen ord.
jag betyder ingenting.
din tystnad säger det högt och tydligt;
jag betydde ingenting.
det gör så jävla ont.
ser du inte hur jag blöder och jag svälter och jag kan inte sova och jag bara dör.
ser du inte det?!
SER DU INTE HUR JAG DÖR?
SER DU INTE ATT DU DÖDAR MIG?
jag trodde ju att du älskade mig.
jag förstår inte.
jag trodde jag kände dig.
jag trodde du kände mig.
jag förstår inte hur du tänker.
jag förstår inte hur jag ska kunna gå vidare när jag står här och säger att du är det bästa som hänt mig och du bara är tyst.
jag trodde jag var det bästa som hänt dig också.
du är fortfarande bara tyst.
har inget att säga.
du måste nog känna det också, precis det som jag känner;
jag älskade dig mer, du betydde mer för mig, detta förhållandet betydde mer för mig.
din tystnad säger allt.
din eviga tystnad säger mer än tusen ord.
jag betyder ingenting.
din tystnad säger det högt och tydligt;
jag betydde ingenting.
det gör så jävla ont.
ser du inte hur jag blöder och jag svälter och jag kan inte sova och jag bara dör.
ser du inte det?!
SER DU INTE HUR JAG DÖR?
SER DU INTE ATT DU DÖDAR MIG?
jag trodde ju att du älskade mig.
2009-07-20
23:26:29
dag fyrtio; lite senare
helvete helvete helvete
det gör så jävla ont att se att det var bättre för mig.
det gör så jävla ont att se att jag älskade dig mer.
det gör så jävla ont att se att jag för en gångs skull verkligen trodde att någon älskade mig och se att det var såhär.
det gör så jävla ont att se att jag trodde att du älskade mig mer och att jag för första gången i mitt liv faktiskt har ÖVERSKATTAT migsjälv och min betydelse.
jag trodde jag var så mycket viktigare!
så mycket mer!
så mycket större!
så mycket mer älskad!
jag trodde jag var den du skulle älska livet ut.
jag trodde att din kärlek för mig sträckte dig så mycket längre än att bara vara kär.
jag trodde att vårt förhållande var så mycket mer än bara vara kär.
och för mig var vårt förhållande så mycket mer än att bara vara kär, för mig var så mycket saker mellan oss så mycket starkare och viktigare för mig än att vara kär.
för dig var det inget mer än att bara vara kär.
jag förstår inte hur du kan stampa på mig så hårt. hur du kan radera mig så fort. hur du kan fylla igen min plats så fort. hur du kan sopa bort mig ur ditt hus så sorglöst.
jag förstår inte att jag betydde så lite.
det gör så jävla ont att se att det var bättre för mig.
det gör så jävla ont att se att jag älskade dig mer.
det gör så jävla ont att se att jag för en gångs skull verkligen trodde att någon älskade mig och se att det var såhär.
det gör så jävla ont att se att jag trodde att du älskade mig mer och att jag för första gången i mitt liv faktiskt har ÖVERSKATTAT migsjälv och min betydelse.
jag trodde jag var så mycket viktigare!
så mycket mer!
så mycket större!
så mycket mer älskad!
jag trodde jag var den du skulle älska livet ut.
jag trodde att din kärlek för mig sträckte dig så mycket längre än att bara vara kär.
jag trodde att vårt förhållande var så mycket mer än bara vara kär.
och för mig var vårt förhållande så mycket mer än att bara vara kär, för mig var så mycket saker mellan oss så mycket starkare och viktigare för mig än att vara kär.
för dig var det inget mer än att bara vara kär.
jag förstår inte hur du kan stampa på mig så hårt. hur du kan radera mig så fort. hur du kan fylla igen min plats så fort. hur du kan sopa bort mig ur ditt hus så sorglöst.
jag förstår inte att jag betydde så lite.
2009-07-20
11:10:55
dag fyrtio
vaknade med kroppen skakande och ångest bubblande runt mig i sängen, en vanligt dag det vill säga fast ändå inte.
förstor inte riktigt vad det var som var annorlunda med idag.
kollade på klockan och såg dagens datum, förstod klart och tydligt.
idag skulle världens bästa par ha firat treårsdag.
vi skulle fira att vi officiellt har kramats och pussats i 36 månader och inofficiellt i några till.
att vi var världens bästa par var jag tydligen ensam om att tycka. den andra halvan tyckte vi var ganska bra.
inte tillräckligt bra för att kämpa, för att arbeta för att fortsätta.
det gör mig arg, ledsen, besviken, sårad och sviken.
jag känner mig lite som grus på ditt golv som du nu sopar bort, inget värt.
du säger att allt är borta och jag förstår inte förstår inte förstår inte.
om det var så starkt som du säger så försvinner det inte bara sådär,
det funkar inte så.
och om det nu har försvunnit, varför letar du inte efter det?
varför sökert du inte land och rike runt för att få det tillbaka, för att få oss tillbaka?
varför vill du inte?
förstår inte förstår inte förstår inte.
försöker ändå.
förstor inte riktigt vad det var som var annorlunda med idag.
kollade på klockan och såg dagens datum, förstod klart och tydligt.
idag skulle världens bästa par ha firat treårsdag.
vi skulle fira att vi officiellt har kramats och pussats i 36 månader och inofficiellt i några till.
att vi var världens bästa par var jag tydligen ensam om att tycka. den andra halvan tyckte vi var ganska bra.
inte tillräckligt bra för att kämpa, för att arbeta för att fortsätta.
det gör mig arg, ledsen, besviken, sårad och sviken.
jag känner mig lite som grus på ditt golv som du nu sopar bort, inget värt.
du säger att allt är borta och jag förstår inte förstår inte förstår inte.
om det var så starkt som du säger så försvinner det inte bara sådär,
det funkar inte så.
och om det nu har försvunnit, varför letar du inte efter det?
varför sökert du inte land och rike runt för att få det tillbaka, för att få oss tillbaka?
varför vill du inte?
förstår inte förstår inte förstår inte.
försöker ändå.
2009-07-20
00:09:55
dag trettionio; lite senare
försöker gå vidare även om jag inte förstår.
väntar på att du ska be mig stanna, på att du ska be mig stanna hos dig och inte åka iväg.
det kommer aldrig.
lika förvånad för varje dag som går då du inte ringer och ber mig stanna.
lika förvånad för varje dag som går du då inte ringer och säger att du vill att allt ska bli som förr.
förvånad över att du inte vill fortsätta älska.
har så svårt för att förstå hur detta funkar, hur känslor bara kan försvinna sådär och hur du bara, trots allt, godkänner det.
vet att du kanske önskar att saker inte var som det är men trots det så godkänner du det.
du försöker inte, kämpar inte, vill inte försöka skapa en annan verklighet än den vi är i nu.
vill inte försöka komma tillbaka till det vackra, till det underbara vi hade.
förvånad över att du inte kämpar, över att du inte vågar släppa på inbillningen av att känslor är något fast och orubbligt.
känslor är ett resultat av tankar. (tänkt att du är snygg = du känner dig snygg = du BLIR snygg)
förvånad över att du inte kommer tillbaka.
förvånad och totalt oförmögen att förstå.
fast besluten att fortsätta älska dig livet ut, på ett eller annat sätt.
du är en på miljarden, en sån bra som du släpper man inte ur sikte i första taget.
jag älskar dig.
jag älskar dig.
jag älskar dig livet ut.
väntar på att du ska be mig stanna, på att du ska be mig stanna hos dig och inte åka iväg.
det kommer aldrig.
lika förvånad för varje dag som går då du inte ringer och ber mig stanna.
lika förvånad för varje dag som går du då inte ringer och säger att du vill att allt ska bli som förr.
förvånad över att du inte vill fortsätta älska.
har så svårt för att förstå hur detta funkar, hur känslor bara kan försvinna sådär och hur du bara, trots allt, godkänner det.
vet att du kanske önskar att saker inte var som det är men trots det så godkänner du det.
du försöker inte, kämpar inte, vill inte försöka skapa en annan verklighet än den vi är i nu.
vill inte försöka komma tillbaka till det vackra, till det underbara vi hade.
förvånad över att du inte kämpar, över att du inte vågar släppa på inbillningen av att känslor är något fast och orubbligt.
känslor är ett resultat av tankar. (tänkt att du är snygg = du känner dig snygg = du BLIR snygg)
förvånad över att du inte kommer tillbaka.
förvånad och totalt oförmögen att förstå.
fast besluten att fortsätta älska dig livet ut, på ett eller annat sätt.
du är en på miljarden, en sån bra som du släpper man inte ur sikte i första taget.
jag älskar dig.
jag älskar dig.
jag älskar dig livet ut.
2009-07-19
11:37:21
dag trettionio
och så träffades vi igen.
gick nog fint fast kanske inte som jag tänkt mig.
ingen tid att träffas bara du och jag. joel kom och vi var helt plötsligt censurerade.
hade velat prata och säga viktiga saker.
egentligen finns det inget kvar att säga.
jag har sagt allt.
jag har bönat och bett om att du ska ge det ett försök till. bara försök försök försök!
bara testa! vad är det värsta som kan hända?
men du vill inte.
du säger att du önskade att du var kär men du ljuger.
du önskar inte, du vill inte.
du vill inte vara kär i mig, du vill inte vara tillsammans igen, du vill inte vara med mig längre.
och jag fattar inte varför.
jag hade praktiskt taget gått över lik för att få ha denna kärleken kvar.
du vill inte ens gå över trösklar.
jag känner mig betydelselös, oviktig och lurad.
var det liksom allt?
var det allt du kände för mig?
var det inget mer?
är jag inte värd mer för dig?
är jag inte värd att kämpa för?
VARFÖR VILL INGEN KÄMPA FÖR MIG?
VARFÖR VILL INGEN ÄLSKA MIG?
jag är bara som en töntig liten valp,
vill bara bli älskad ovillkorslöst och jag trodde jag var det.
jag trodde jag hade hittat hem.
jag trodde jag betydde massor för dig.
jag trodde jag var viktig för dig.
jag trodde du skulle kämpa för mig och älska mig och hålla mig varm.
precis så som jag vill göra resten av livet för dig.
var detta allt du kände för mig?
detta fjuttiga som får dig att gå din väg i just detta ögonblick?
var detta allt du kände för mig?
det lilla som gör att uppbrottet gör dig ungefär lika ont som ett getinstick?
jag trodde jag skulle lämna ett stort hål.
jag trodde jag skulle lämna ett stort hål för jag trodde jag hade större plats i dig än vad jag har.
jag trodde jag hade större plats i ditt hjärta.
jag trodde du kände mer för mig.
jag trodde jag var större, viktigare och nödvändigare för dig.
jag trodde jag var oersättlig för dig.
jag trodde jag var oersättlig för dig för du är oersättlig för mig.
jag trodde aldrig att du skulle ersätta mig såhär fort.
jag trodde aldrig hålet efter mig skulle vara så litet och fyllas igen så snabbt.
jag trodde du skulle sakna mig.
jag trodde att du kände mer för mig.
gick nog fint fast kanske inte som jag tänkt mig.
ingen tid att träffas bara du och jag. joel kom och vi var helt plötsligt censurerade.
hade velat prata och säga viktiga saker.
egentligen finns det inget kvar att säga.
jag har sagt allt.
jag har bönat och bett om att du ska ge det ett försök till. bara försök försök försök!
bara testa! vad är det värsta som kan hända?
men du vill inte.
du säger att du önskade att du var kär men du ljuger.
du önskar inte, du vill inte.
du vill inte vara kär i mig, du vill inte vara tillsammans igen, du vill inte vara med mig längre.
och jag fattar inte varför.
jag hade praktiskt taget gått över lik för att få ha denna kärleken kvar.
du vill inte ens gå över trösklar.
jag känner mig betydelselös, oviktig och lurad.
var det liksom allt?
var det allt du kände för mig?
var det inget mer?
är jag inte värd mer för dig?
är jag inte värd att kämpa för?
VARFÖR VILL INGEN KÄMPA FÖR MIG?
VARFÖR VILL INGEN ÄLSKA MIG?
jag är bara som en töntig liten valp,
vill bara bli älskad ovillkorslöst och jag trodde jag var det.
jag trodde jag hade hittat hem.
jag trodde jag betydde massor för dig.
jag trodde jag var viktig för dig.
jag trodde du skulle kämpa för mig och älska mig och hålla mig varm.
precis så som jag vill göra resten av livet för dig.
var detta allt du kände för mig?
detta fjuttiga som får dig att gå din väg i just detta ögonblick?
var detta allt du kände för mig?
det lilla som gör att uppbrottet gör dig ungefär lika ont som ett getinstick?
jag trodde jag skulle lämna ett stort hål.
jag trodde jag skulle lämna ett stort hål för jag trodde jag hade större plats i dig än vad jag har.
jag trodde jag hade större plats i ditt hjärta.
jag trodde du kände mer för mig.
jag trodde jag var större, viktigare och nödvändigare för dig.
jag trodde jag var oersättlig för dig.
jag trodde jag var oersättlig för dig för du är oersättlig för mig.
jag trodde aldrig att du skulle ersätta mig såhär fort.
jag trodde aldrig hålet efter mig skulle vara så litet och fyllas igen så snabbt.
jag trodde du skulle sakna mig.
jag trodde att du kände mer för mig.
2009-07-19
00:25:23
dag trettioåtta; lite senare
jag hatar dig och ditt vanliga liv.
jag hatar dig och ditt lyckliga liv.
Ditt liv som fortsätter som vanligt medans mitt är i spillror.
Du som sitter och skrattar vid frukostbordets smulor och jag som sitter och hulkar över mitt té.
jag hatar dig och ditt vanliga liv.
jag hatar dig och ditt lyckliga liv.
Ditt liv som fortsätter som vanligt medans mitt är i spillror.
Du som sitter och skrattar vid frukostbordets smulor och jag som sitter och hulkar över mitt té.
jag hatar dig och ditt vanliga liv.
2009-07-18
10:25:04
dag trettioåtta
alla drömmar som sniker sig in i mitt huvud får mig ur balans totalt.
vaknar och väntar mig se love brevid mig, att allt ska vara lugnt, att det bara var en dröm.
att jag kan lägga min arm om honom och dra mig närmre, känna värmen, känna tryggheten.
drömmen är ju alltid bara en dröm men detta är så sjukt jäkla långt ifrån en dröm man kan komma
även om det känns som den värsta mardröm jag vart med om.
marken har dragits bort under mina fötter.
jag känner mig arg på love för att han har gjort såhär mot mig. för att han som säger att han älskar mig, att han känner mig kan utsätta mig för detta. att han har kunnat lura mig och ljuga trots att han vet att jag blivit utsatt för det innan.
att han tar min trygghet iväg från mig trots att han vet att jag kämpat i flera år för att hitta någon sorts trygghet.
att han säger att han vill leva sitt liv med mig när han vet att han inte menar det medans jag gör det.
det var aldrig påriktigt för dig.
jag förstår inte hur han kan göra såhär mot mig.
jag trodde att han älskade mig, att han kände mig, att han förstod mig.
jag trodde på dig.
jag gav dig allt jag hade och du bara trampade på det.
du trampar på mig.
tramparstampar hårt.
vaknar och väntar mig se love brevid mig, att allt ska vara lugnt, att det bara var en dröm.
att jag kan lägga min arm om honom och dra mig närmre, känna värmen, känna tryggheten.
drömmen är ju alltid bara en dröm men detta är så sjukt jäkla långt ifrån en dröm man kan komma
även om det känns som den värsta mardröm jag vart med om.
marken har dragits bort under mina fötter.
jag känner mig arg på love för att han har gjort såhär mot mig. för att han som säger att han älskar mig, att han känner mig kan utsätta mig för detta. att han har kunnat lura mig och ljuga trots att han vet att jag blivit utsatt för det innan.
att han tar min trygghet iväg från mig trots att han vet att jag kämpat i flera år för att hitta någon sorts trygghet.
att han säger att han vill leva sitt liv med mig när han vet att han inte menar det medans jag gör det.
det var aldrig påriktigt för dig.
jag förstår inte hur han kan göra såhär mot mig.
jag trodde att han älskade mig, att han kände mig, att han förstod mig.
jag trodde på dig.
jag gav dig allt jag hade och du bara trampade på det.
du trampar på mig.
tramparstampar hårt.
2009-07-17
22:24:13
dag trettiosju; lite senare
vad jag hade väntat mig?
ja, jag hade väl väntat mig att du menade vad du sa.
jag hade väntat mig att när du sa livet ut så menade du livet ut påriktigt.
inte bara så som man säger när man är fjorton.
jag hade väntat mig att när du sa att du älskade mig så talade du sanning.
inte att du bara älskade mig tills pirret tar slut,.
jag hade väntat mig att du älskade mig så som jag älskade dig.
jag trodde att du förstod hur kärlek funkar.
att det inte bara handlar om pirr och fjärilar utan om två personer som möts och som får varandra att bli kompletta och som får varandra att bli sitt bästa.
jag trodde att din kärlek till mig var så otroligt mycket större.
jag känner mig så jävla lurad.
jag känner mig så arg över hur du lyckats ljugaljugaljuga mig rakt upp i ansiktet i tre år och att jag trott på dig och att jag älskat dig och gett dig allt av mig. att jag gett dig hela mig.
att jag gett dig min framtid. att jag velat dela hela mitt liv med mig.
känner mig så arg över att jag ännu en gång bara så förtvivlat VILL tro att folk älskar mig och ska stanna hos mig att jag bara blir helt jävla BLIND, att jag ser det jag vill se.
att jag bara så förtvivlat försöker överleva men ändå bara blir trampad på när jag tror att jag är trygg.
jag trodde jag var trygg med dig.
jag trodde du skulle hålla mig säker.
att du skulle älska mig.
att jag skulle kunna söka skydd hos dig från världen.
jag trodde du skulle förstå att det är påriktigt för mig.
jag trodde du skulle stanna.
jag trodde att du såg mig.
jag trodde att du älskade mig.
jag trodde att du aldrig skulle ljuga.
jag trodde att du menade vad du sa.
ja, jag hade väl väntat mig att du menade vad du sa.
jag hade väntat mig att när du sa livet ut så menade du livet ut påriktigt.
inte bara så som man säger när man är fjorton.
jag hade väntat mig att när du sa att du älskade mig så talade du sanning.
inte att du bara älskade mig tills pirret tar slut,.
jag hade väntat mig att du älskade mig så som jag älskade dig.
jag trodde att du förstod hur kärlek funkar.
att det inte bara handlar om pirr och fjärilar utan om två personer som möts och som får varandra att bli kompletta och som får varandra att bli sitt bästa.
jag trodde att din kärlek till mig var så otroligt mycket större.
jag känner mig så jävla lurad.
jag känner mig så arg över hur du lyckats ljugaljugaljuga mig rakt upp i ansiktet i tre år och att jag trott på dig och att jag älskat dig och gett dig allt av mig. att jag gett dig hela mig.
att jag gett dig min framtid. att jag velat dela hela mitt liv med mig.
känner mig så arg över att jag ännu en gång bara så förtvivlat VILL tro att folk älskar mig och ska stanna hos mig att jag bara blir helt jävla BLIND, att jag ser det jag vill se.
att jag bara så förtvivlat försöker överleva men ändå bara blir trampad på när jag tror att jag är trygg.
jag trodde jag var trygg med dig.
jag trodde du skulle hålla mig säker.
att du skulle älska mig.
att jag skulle kunna söka skydd hos dig från världen.
jag trodde du skulle förstå att det är påriktigt för mig.
jag trodde du skulle stanna.
jag trodde att du såg mig.
jag trodde att du älskade mig.
jag trodde att du aldrig skulle ljuga.
jag trodde att du menade vad du sa.
2009-07-17
21:49:34
dag trettiosju
ett par hugg i ryggen hade vart lindrigare än detta.
2009-07-16
23:08:57
dag trettiosex; lite senare
fortfarande fasti varberg.
fortfarande hopplöst, underbart, helvetiskt love-you-until-death-kär.
fortfarande så jäkla förvirrad och fortfarande så arg.
vi är ju perfekt för varandra!
ser du inte det, känner du inte det?!
känner du inte hur jag bara förvandlas till den nya, bättre upplagan caroline 2.0 så fort du går in i rummet?
känner inte du hur mina steg blir lätta, hur mina händer blir mjuka, hur mina ögon vackrare så fort jag är i närheten av dig?
känner inte du hur detsamma händer med dig när jag kommer nära?
känner inte du hur du skrattar mer, hur du känner dig bättre, hur du älskar världen mer när jag är nära?
jag känner det i mig.
jag känner det till och med i dig,
varför gör inte du det?
fortfarande hopplöst, underbart, helvetiskt love-you-until-death-kär.
fortfarande så jäkla förvirrad och fortfarande så arg.
vi är ju perfekt för varandra!
ser du inte det, känner du inte det?!
känner du inte hur jag bara förvandlas till den nya, bättre upplagan caroline 2.0 så fort du går in i rummet?
känner inte du hur mina steg blir lätta, hur mina händer blir mjuka, hur mina ögon vackrare så fort jag är i närheten av dig?
känner inte du hur detsamma händer med dig när jag kommer nära?
känner inte du hur du skrattar mer, hur du känner dig bättre, hur du älskar världen mer när jag är nära?
jag känner det i mig.
jag känner det till och med i dig,
varför gör inte du det?
2009-07-16
11:45:28
dag trettiosex
mina minnen driver mig till vansinne.
alla mina vackra, underbara och fantastiska minnen med love.
jag kan fortfarande inte förstå hur detta funkar och hur han bara kan lämna detta?!
känner mig bara så jävla förbannad förbannad förbannad för att han lämnar mig och lämnar det som vi hade som var så jävla bra. jag förstår verkligen inte.
jag trodde jag betydde så jäkla mycket mer.
jag trodde att du älskade mig mer än såhär.
jag trodde att du älskade mig lika mycket som jag älskade dig.
jag trodde att du älskade mig.
jag trodde att du älskade mig.
alla mina vackra, underbara och fantastiska minnen med love.
jag kan fortfarande inte förstå hur detta funkar och hur han bara kan lämna detta?!
känner mig bara så jävla förbannad förbannad förbannad för att han lämnar mig och lämnar det som vi hade som var så jävla bra. jag förstår verkligen inte.
jag trodde jag betydde så jäkla mycket mer.
jag trodde att du älskade mig mer än såhär.
jag trodde att du älskade mig lika mycket som jag älskade dig.
jag trodde att du älskade mig.
jag trodde att du älskade mig.
2009-07-15
20:25:51
dag trettiofem
att vara här i varberg med jobbet är egentligen mer än vad jag klarar av.
två nätter hemifrån tillsammans med människor jag egentligen inte känner funkar inte alls.
åt precis god grillad mat. det var gott och efteråt fick jag panik.
sprang till toan och spydde. är så svårt att se hur mycket utav måltiden som kommer upp,
svårt att bedömma.
längtar idag.
längtar efter min älskade som tydligen inte ska vara min älskade egentligen.
trots sekunder då jag kan andas är det oftast bara så jävla fel fel fel och oftast kan jag varken andas, se eller stå på benen.
saknad och ångest ligger framför ögonen och gör mig blind,
jag ser inte längre världen som jag älskar så.
jag ser inte längre allt jag älskar.
jag ser bara dig och att du inte längre älskar mig.
jag ser bara att jag är ensam.
ensam utan dig.
två nätter hemifrån tillsammans med människor jag egentligen inte känner funkar inte alls.
åt precis god grillad mat. det var gott och efteråt fick jag panik.
sprang till toan och spydde. är så svårt att se hur mycket utav måltiden som kommer upp,
svårt att bedömma.
längtar idag.
längtar efter min älskade som tydligen inte ska vara min älskade egentligen.
trots sekunder då jag kan andas är det oftast bara så jävla fel fel fel och oftast kan jag varken andas, se eller stå på benen.
saknad och ångest ligger framför ögonen och gör mig blind,
jag ser inte längre världen som jag älskar så.
jag ser inte längre allt jag älskar.
jag ser bara dig och att du inte längre älskar mig.
jag ser bara att jag är ensam.
ensam utan dig.
2009-07-15
00:11:19
dag trettiofyra
när klockan slår 11:11, 22:22, 00:00 tittar jag intensivt på siffrorna och önskar.
viskar samma mantra om och om igen.
för några dagar sedan önskade jag om och om igen:
låt honom bli kär i mig igen, låt honom bli kär i mig igen
idag viskar jag:
låt urkult gå bra, låt urkult gå bra
jag vet att man inte ska avslöja sina önskningar,
det sägs ju att de inte slår in då men jag måste berätta ändå.
jag måste berätta att idag har jag känt att även om det är så jävla fel och fuckat att vi inte är tillsammans så vill jag inte förlora mannen i mitt liv helt. även om han inte kan vara mannen i mitt liv som jag ska gifta mig med så vill jag fortfarande att han ska vara mannen i mitt liv som jag alltid pratar med, alltid skrattar med, alltid älskar och alltidalltid har brevid mig.
jag måste berätta att idag har jag känt att love är viktig för mig och bara för att jag inte får honom på precis det sättet som jag vill så vill jag fortfarande ha honom. jag vill fortfarande ha honom i mitt liv även om han inte kommer stå brevid mig som min älskade. jag vill att han alltid står brevid mig som min vän, som min allierade och som min bästa katt.
jag måste berätta att idag kände jag att kärlek övervinner allt.
viskar samma mantra om och om igen.
för några dagar sedan önskade jag om och om igen:
låt honom bli kär i mig igen, låt honom bli kär i mig igen
idag viskar jag:
låt urkult gå bra, låt urkult gå bra
jag vet att man inte ska avslöja sina önskningar,
det sägs ju att de inte slår in då men jag måste berätta ändå.
jag måste berätta att idag har jag känt att även om det är så jävla fel och fuckat att vi inte är tillsammans så vill jag inte förlora mannen i mitt liv helt. även om han inte kan vara mannen i mitt liv som jag ska gifta mig med så vill jag fortfarande att han ska vara mannen i mitt liv som jag alltid pratar med, alltid skrattar med, alltid älskar och alltidalltid har brevid mig.
jag måste berätta att idag har jag känt att love är viktig för mig och bara för att jag inte får honom på precis det sättet som jag vill så vill jag fortfarande ha honom. jag vill fortfarande ha honom i mitt liv även om han inte kommer stå brevid mig som min älskade. jag vill att han alltid står brevid mig som min vän, som min allierade och som min bästa katt.
jag måste berätta att idag kände jag att kärlek övervinner allt.
2009-07-13
22:45:57
dag trettiotre
om det är något jag längtar efter utöver det uppenbara (min älskade som inte längre älskar mig)
så är det världen.
jag kan väl inte annat än att hålla med i vad du sa, jag kände igen mig i mycket av vad Nour sa i sitt sommarprat.
Jag är så glad för att jag nästan aldrig tappar hungern.
hungern efter världen, att lära mig mer, att upptäcka mer.
jag är så glad för att jag otroligt sällan bli blasé, cynisk eller mätt.
jag undrade ganska länge om jag var manodepressiv eller kanske tillochmed autistisk.
har så lätt för att ta in världen så totalt.
så lätt för att det blir för mycket.
så svårt för att skärma av.
tror inte längre att jag är varken manodepressiv eller autistisk.
men något konstigt är det helt klart.
något konstigt är det med min hunger och med det sättet som jag hela tiden går in så totalt i känslan jag har.
som när jag älskar någon till exempel.
som att jag älskar love.
det blir så otroligt starkt.
och just nu är det smärtsamt men när det varade så var det underbart.
när det varade kunde jag vakna på nätterna ibland bara för att jag älskade honom så otroligt.
min kärlek väckte mig och jag kunde bara ligga och trycka mig närmre, andas in dig och känna mig så otroligt lycklig.
jag önskar att alla fick uppleva kärleken som jag gör.
att alla fick känna den så in i varenda nerv, ut i varje cell.
innan trodde jag att alla var som jag.
att alla upplevde saker så starkt och totalt som jag men ju längre jag kommer desto tydligare blir det att det inte är alla som är som jag. inte alla som känner som jag.
det gör mig ledsen att du inte älskade mig så som jag älskar dig. att din kärlek till mig inte var så stark som jag trodde. trots det hoppas jag att du en dag får känna som jag gör för dig. att du en dag får uppleva denna kärleken för denna kärleken är något utöver det vanliga.
denna kärlek är så total och den övervinner allt.
kärleken övervinner allt.
så är det världen.
jag kan väl inte annat än att hålla med i vad du sa, jag kände igen mig i mycket av vad Nour sa i sitt sommarprat.
Jag är så glad för att jag nästan aldrig tappar hungern.
hungern efter världen, att lära mig mer, att upptäcka mer.
jag är så glad för att jag otroligt sällan bli blasé, cynisk eller mätt.
jag undrade ganska länge om jag var manodepressiv eller kanske tillochmed autistisk.
har så lätt för att ta in världen så totalt.
så lätt för att det blir för mycket.
så svårt för att skärma av.
tror inte längre att jag är varken manodepressiv eller autistisk.
men något konstigt är det helt klart.
något konstigt är det med min hunger och med det sättet som jag hela tiden går in så totalt i känslan jag har.
som när jag älskar någon till exempel.
som att jag älskar love.
det blir så otroligt starkt.
och just nu är det smärtsamt men när det varade så var det underbart.
när det varade kunde jag vakna på nätterna ibland bara för att jag älskade honom så otroligt.
min kärlek väckte mig och jag kunde bara ligga och trycka mig närmre, andas in dig och känna mig så otroligt lycklig.
jag önskar att alla fick uppleva kärleken som jag gör.
att alla fick känna den så in i varenda nerv, ut i varje cell.
innan trodde jag att alla var som jag.
att alla upplevde saker så starkt och totalt som jag men ju längre jag kommer desto tydligare blir det att det inte är alla som är som jag. inte alla som känner som jag.
det gör mig ledsen att du inte älskade mig så som jag älskar dig. att din kärlek till mig inte var så stark som jag trodde. trots det hoppas jag att du en dag får känna som jag gör för dig. att du en dag får uppleva denna kärleken för denna kärleken är något utöver det vanliga.
denna kärlek är så total och den övervinner allt.
kärleken övervinner allt.
2009-07-13
06:04:06
dag trettiotvå; lite senare
försöker blicka framåt.
försöker glömma bort.
känner mig så jäkla dum, så fånig som trodde (som visste) att vi var starkare.
visste ju att vi var så jävla mycket mer än bara kära.
att vi är som pussel, att jag blev hel när jag träffade dig. att jag aldrig är så stark, så rolig, så bra, så vacker som när jag är med dig. att du fick mig att blomstra. att du fick mig att vara modig.
trodde vi var så mycket mer, att vårt förhållande vilade på en starkare grund.
att vi gjorde varandra starka.
att vi gjorde varandra lyckliga.
att vi kunde sitta i timmar och bara prata.
att vi alltid ville ha den andre nära.
att våra personer så uppenbart klickade.
allt det och dessutom kära.
inte kära som det viktigaste.
inte kära som faktorn man inte går vidare utan.
kär är ett tillstånd som måste underhållas, som handlar lika mycket om känsla som om vilja.
ett val.
jag gjorde det valet varje dag jag vaknade med dig.
varje morgon jag kände din varma hud brevid dig.
varje morgon vi gick upp och började prata.
varje morgon gjorde jag valet att jag ville leva mitt liv med dig.
jag trodde vi var så mycket starkare.
jag trodde du var så mycket starkare.
framförallt trodde jag att din kärlek till mig var starkare.
starkare på alla sätt och vis.
jag trodde du sa att vi alltid skulle vara vänner.
det var ju du som alltid pratade om att vara vänner när vi inte var tillsammans och nu sitter jag här själv.
själv utan vare sig bästa vän eller pojkvän.
är så arg på dig.
så arg för att du bara ger upp oss.
jag trodde verkligen att du var starkare.
jag trodde att du var starkare och att din kärlek till mig var starkare.
jag trodde jag betydde mer än såhär.
mer än hur du behandlar mig nu.
försöker glömma bort.
känner mig så jäkla dum, så fånig som trodde (som visste) att vi var starkare.
visste ju att vi var så jävla mycket mer än bara kära.
att vi är som pussel, att jag blev hel när jag träffade dig. att jag aldrig är så stark, så rolig, så bra, så vacker som när jag är med dig. att du fick mig att blomstra. att du fick mig att vara modig.
trodde vi var så mycket mer, att vårt förhållande vilade på en starkare grund.
att vi gjorde varandra starka.
att vi gjorde varandra lyckliga.
att vi kunde sitta i timmar och bara prata.
att vi alltid ville ha den andre nära.
att våra personer så uppenbart klickade.
allt det och dessutom kära.
inte kära som det viktigaste.
inte kära som faktorn man inte går vidare utan.
kär är ett tillstånd som måste underhållas, som handlar lika mycket om känsla som om vilja.
ett val.
jag gjorde det valet varje dag jag vaknade med dig.
varje morgon jag kände din varma hud brevid dig.
varje morgon vi gick upp och började prata.
varje morgon gjorde jag valet att jag ville leva mitt liv med dig.
jag trodde vi var så mycket starkare.
jag trodde du var så mycket starkare.
framförallt trodde jag att din kärlek till mig var starkare.
starkare på alla sätt och vis.
jag trodde du sa att vi alltid skulle vara vänner.
det var ju du som alltid pratade om att vara vänner när vi inte var tillsammans och nu sitter jag här själv.
själv utan vare sig bästa vän eller pojkvän.
är så arg på dig.
så arg för att du bara ger upp oss.
jag trodde verkligen att du var starkare.
jag trodde att du var starkare och att din kärlek till mig var starkare.
jag trodde jag betydde mer än såhär.
mer än hur du behandlar mig nu.
2009-07-12
15:40:58
dag trettiotvå
så däri låg problemet.
du vill inte.
du önskar inte alls att saker var annorlunda som du säger, du önskar inte alls att du var kär i mig så som du säger.
du önskar inte dessa saker för du vill inte.
du vill inte vara kär i mig. du vill inte vilja.
du har vant dig vid tanken av att inte vara tillsammans med mig och du gillar det.
du gillar ditt liv utan mig.
du vill inte vilja vara kär i mig.
på samma sätt som jag hindrar migsjälv ifrån att bli icke-kär hindrar du digsjälv från alla möjligheter att kanske bli kär igen.
jag förstår såklart inte. hur kan man INTE vilja?
hur kan du inte vilja vara tillsammans med mig igen med tanke på hur jävla bra det var?
var det bara jag som var inuti våran fina lycklig-kär-himmelrike-bubbla?
var det bara jag som praktiskt taget gått de senaste tre åren som på moln?
var hela vårt förhållande bara någon fantasi i min hjärna?
kan inte låta bli att känna att du om känt lika stark som jag hade du aldrig gått din väg så som du gör.
om du älskat mig så som jag älskar dig hade du aldrig gått.
trodde våran kärlek var starkare än såhär. att den var så mycket mer än att bara vara kär. och det värsta är att jag trodde du kände likadant, jag trodde att du ville kämpa för oss.
men nu står jag bara här och varenda gång jag pratar med dig är det som om att du mår illa av mig. det är inte bara det att du inte är kär i mig längre, det är massa mer saker som har försvunnit. du behöver mig inte längre, inte som vän.
jag har gått ifrån att vara den viktigaste för dig till att inte ens finnas med i din värld.
du vill inte ha mig, du behöver mig inte och du vill varken se eller höra av mig.
jag trodde jag betydde mer.
jag trodde vi var mer än bara kära.
jag trodde du skulle älska mig även om vi inte var tillsammans.
jag trodde du sa att jag var din bästa vän, vare sig vi var tillsammans eller inte.
jag trodde du sa att jag alltid skulle vara viktig.
jag trodde du talade sanning.
jag trodde du talade sanning.
du vill inte.
du önskar inte alls att saker var annorlunda som du säger, du önskar inte alls att du var kär i mig så som du säger.
du önskar inte dessa saker för du vill inte.
du vill inte vara kär i mig. du vill inte vilja.
du har vant dig vid tanken av att inte vara tillsammans med mig och du gillar det.
du gillar ditt liv utan mig.
du vill inte vilja vara kär i mig.
på samma sätt som jag hindrar migsjälv ifrån att bli icke-kär hindrar du digsjälv från alla möjligheter att kanske bli kär igen.
jag förstår såklart inte. hur kan man INTE vilja?
hur kan du inte vilja vara tillsammans med mig igen med tanke på hur jävla bra det var?
var det bara jag som var inuti våran fina lycklig-kär-himmelrike-bubbla?
var det bara jag som praktiskt taget gått de senaste tre åren som på moln?
var hela vårt förhållande bara någon fantasi i min hjärna?
kan inte låta bli att känna att du om känt lika stark som jag hade du aldrig gått din väg så som du gör.
om du älskat mig så som jag älskar dig hade du aldrig gått.
trodde våran kärlek var starkare än såhär. att den var så mycket mer än att bara vara kär. och det värsta är att jag trodde du kände likadant, jag trodde att du ville kämpa för oss.
men nu står jag bara här och varenda gång jag pratar med dig är det som om att du mår illa av mig. det är inte bara det att du inte är kär i mig längre, det är massa mer saker som har försvunnit. du behöver mig inte längre, inte som vän.
jag har gått ifrån att vara den viktigaste för dig till att inte ens finnas med i din värld.
du vill inte ha mig, du behöver mig inte och du vill varken se eller höra av mig.
jag trodde jag betydde mer.
jag trodde vi var mer än bara kära.
jag trodde du skulle älska mig även om vi inte var tillsammans.
jag trodde du sa att jag var din bästa vän, vare sig vi var tillsammans eller inte.
jag trodde du sa att jag alltid skulle vara viktig.
jag trodde du talade sanning.
jag trodde du talade sanning.
2009-07-11
21:22:14
dag trettioen; ännu senare
vad hände med även de bästa skor skaver?
vad hände med att kämpa för kärleken?
har bara vart på jobbet i en kvart men har redan gråtit flera gånger.
har redan ringt peter i ren desperation och bett honom komma upp och vara här med mig under natten.
jag klarar inte dethär.
hur kan du göra såhär mot mig?
jag trodde att du älskade mig.
JAG TRODDE ATT DU ÄLSKADE MIG.
även de bästa skor skaver ibland.
vad hände med att kämpa för kärleken?
har bara vart på jobbet i en kvart men har redan gråtit flera gånger.
har redan ringt peter i ren desperation och bett honom komma upp och vara här med mig under natten.
jag klarar inte dethär.
hur kan du göra såhär mot mig?
jag trodde att du älskade mig.
JAG TRODDE ATT DU ÄLSKADE MIG.
även de bästa skor skaver ibland.
2009-07-11
17:25:37
dag trettioen; lite senare
varför måste drömmen fortsätta när jag somnar om?
ta vid där den slutade?
vi var nog fortfarande på nån festival, du jobbade i ett kök.
du berättade för mig att beyonce skulle komma.
jag lade en hand på dig. du slog bort handen med sådan kraft att mitt armband föll av och landade på marken. det var det armbandet med plastpärlor som du gjort åt mig när du städade på dagiset om jag inte minns fel.
jag tog upp armbandet och sprang därifrån gråtandes.
du gör mig så ont. varje sekund så gör du mig så ont.
jag vet inte om jag var naiv men jag trodde verkligen på oss, på vår kärlek.
jag tänker att om allt det du sagt om mig är sant så skulle man vilja göra allt för att få tillbaka det.
men inte du.
du har bestämt dig för att det aldrig skulle funka och tydligen så är ditt nya liv utan mig bättre.
jag trodde jag betydde mer för dig,
jag trodde att du älskade mig mer.
jag trodde att du kände mig bättre och att du värdesatte mig mer.
jag trodde jag betydde mer.
ta vid där den slutade?
vi var nog fortfarande på nån festival, du jobbade i ett kök.
du berättade för mig att beyonce skulle komma.
jag lade en hand på dig. du slog bort handen med sådan kraft att mitt armband föll av och landade på marken. det var det armbandet med plastpärlor som du gjort åt mig när du städade på dagiset om jag inte minns fel.
jag tog upp armbandet och sprang därifrån gråtandes.
du gör mig så ont. varje sekund så gör du mig så ont.
jag vet inte om jag var naiv men jag trodde verkligen på oss, på vår kärlek.
jag tänker att om allt det du sagt om mig är sant så skulle man vilja göra allt för att få tillbaka det.
men inte du.
du har bestämt dig för att det aldrig skulle funka och tydligen så är ditt nya liv utan mig bättre.
jag trodde jag betydde mer för dig,
jag trodde att du älskade mig mer.
jag trodde att du kände mig bättre och att du värdesatte mig mer.
jag trodde jag betydde mer.
2009-07-11
13:41:17
dag trettioen
vi råkade träffas. skulle på festival. pratade mycket.
tror att du tillslut kände att det behövdes göras enskilt så vi satte oss i ett tält.
du hade skaffat en ny. en ny tjej efter bara en månad. en fyrtioårig fitnessinstruktör till kvinna dessutom.
du erkände.
du erkände att jag inte hade betytt så mycket för dig, att det inte hade vart så viktigt.
jag skrek och grät och rösten bar mig inte längre utan blev något raspigt läte som verkade komma mer från ett djur.
vi satt på tältgolvet och jag tog tag i dina armar och jag kröp ihop på golvet och jag bara grätgrätgrät.
så jävla desperat. så jävla ensam. så jävla lämnad. så otroligt kär.
så otroligt förtvivlad inför det faktum att den jag älskar mest i världen tittar på mig med avsmak.
vaknar med ett ryck. svettig, tårar, hjärta på högspinn. ångest som river innifrån.
tänker att det bara var en dröm.
inser att jag önsketänker, kontentan av drömmen är fortfarande sann.
jag trodde jag betydde mer.
jag trodde jag betydde mer för dig.
tror att du tillslut kände att det behövdes göras enskilt så vi satte oss i ett tält.
du hade skaffat en ny. en ny tjej efter bara en månad. en fyrtioårig fitnessinstruktör till kvinna dessutom.
du erkände.
du erkände att jag inte hade betytt så mycket för dig, att det inte hade vart så viktigt.
jag skrek och grät och rösten bar mig inte längre utan blev något raspigt läte som verkade komma mer från ett djur.
vi satt på tältgolvet och jag tog tag i dina armar och jag kröp ihop på golvet och jag bara grätgrätgrät.
så jävla desperat. så jävla ensam. så jävla lämnad. så otroligt kär.
så otroligt förtvivlad inför det faktum att den jag älskar mest i världen tittar på mig med avsmak.
vaknar med ett ryck. svettig, tårar, hjärta på högspinn. ångest som river innifrån.
tänker att det bara var en dröm.
inser att jag önsketänker, kontentan av drömmen är fortfarande sann.
jag trodde jag betydde mer.
jag trodde jag betydde mer för dig.
2009-07-11
08:10:38
dag trettio: ännu senare
jag saknar dig. längtar efter dig dag som natt.
det suger i min kropp efter dig, efter din hud, din lukt, dina händer men framförallt din ord.
förstår inte hur jag ska kunna klippa av banden till dig som sedan över tre år tillbaka varit så tighta och nära.
förstår inte hur jag ska kunna sluta tänka på dig när du är den viktigaste i mitt liv.
jag förstår inte hur det kan vara så lätt för dig.
varför saknar inte du mig?
varför längtar inte du efter mig?
varför vill du inte ringa, maila, ses eller ens smsa?
hur kan du bara klippa banden så?
betydde jag verkligen inte mer?
Hennes hud minns dina händer
ett minne fyllt av välbehag
det har hon sagt mig i sömnen om natten
men hon nekar bestämt nästa dag
hennes nekan är intelligent och verbal
men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det suger i min kropp efter dig, efter din hud, din lukt, dina händer men framförallt din ord.
förstår inte hur jag ska kunna klippa av banden till dig som sedan över tre år tillbaka varit så tighta och nära.
förstår inte hur jag ska kunna sluta tänka på dig när du är den viktigaste i mitt liv.
jag förstår inte hur det kan vara så lätt för dig.
varför saknar inte du mig?
varför längtar inte du efter mig?
varför vill du inte ringa, maila, ses eller ens smsa?
hur kan du bara klippa banden så?
betydde jag verkligen inte mer?
Hennes hud minns dina händer
ett minne fyllt av välbehag
det har hon sagt mig i sömnen om natten
men hon nekar bestämt nästa dag
hennes nekan är intelligent och verbal
men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
2009-07-10
23:39:07
dag trettio: lite senare
försöker övertala migsjälv att jag inte längtar efter dig.
försöker övertala migsjälv att jag inte älskar dig.
funkar inte alls.
hur ska det funka?
hur ska jag kunna förneka något som jag känner så tydligt och uppenbart i varenda cell i min kropp?
det är som att förneka migsjälv.
som att förneka gravitationen.
det är ju helt naturligt, helt normalt att jag älskar dig,
det är ju så det ska vara.
minns första gången vi verkligen träffades, du sov över hos mig och vi satt uppe hela natten och pratade. bara pratade i flera timmar, orden tog aldrig slut.
hur ska jag förklara för dig så att du förstår?
hur ska jag förklara att när vi träffades så var det en plats i mitt hjärta som jag innan inte visste att jag hade som kom till liv. att den platsen i mitt hjärta hela tiden hade vart du som bara väntade på att få vakna till liv inom mig.
hur ska jag förklara för dig att ingen människa får mig att må så bra, känna mig så stark och får mig att vara så lycklig som du?
du fick mig att vilja vara bättre. du fick mig att aldrig ge upp. du lärde mig nya saker. du inspirerade mig. du hjälpte mig att bli lyckligare, att bli mindre rädd, att bli öppnare. du fick mig att blomstra.
vill så gärna att du ska känna samma saker om mig.
och jag trodde att du gjorde det.
och nu står jag här, ensam, dum och jävligt lurad.
ser att jag var vinnaren i vårt förhållande.
att jag var den som älskade mest och jag var den som älskade oss mest.
att du inte tyckte det var så bra som jag tyckte.
du hör inte av dig.
har ingen vilja av att ses eller höras.
verkar inte ens vilja veta av mig.
är svårt att se att den man älskar mest i världen inte älskar en tillbaka, inte ens vill veta av mig.
att mitt hjärta har skrumpnat ihop medans ditt blomstrar.
åkte till lager 157 med malin och sara idag.
satt i baksätet och grät.
alltid ensam.
försöker övertala migsjälv att jag inte älskar dig.
funkar inte alls.
hur ska det funka?
hur ska jag kunna förneka något som jag känner så tydligt och uppenbart i varenda cell i min kropp?
det är som att förneka migsjälv.
som att förneka gravitationen.
det är ju helt naturligt, helt normalt att jag älskar dig,
det är ju så det ska vara.
minns första gången vi verkligen träffades, du sov över hos mig och vi satt uppe hela natten och pratade. bara pratade i flera timmar, orden tog aldrig slut.
hur ska jag förklara för dig så att du förstår?
hur ska jag förklara att när vi träffades så var det en plats i mitt hjärta som jag innan inte visste att jag hade som kom till liv. att den platsen i mitt hjärta hela tiden hade vart du som bara väntade på att få vakna till liv inom mig.
hur ska jag förklara för dig att ingen människa får mig att må så bra, känna mig så stark och får mig att vara så lycklig som du?
du fick mig att vilja vara bättre. du fick mig att aldrig ge upp. du lärde mig nya saker. du inspirerade mig. du hjälpte mig att bli lyckligare, att bli mindre rädd, att bli öppnare. du fick mig att blomstra.
vill så gärna att du ska känna samma saker om mig.
och jag trodde att du gjorde det.
och nu står jag här, ensam, dum och jävligt lurad.
ser att jag var vinnaren i vårt förhållande.
att jag var den som älskade mest och jag var den som älskade oss mest.
att du inte tyckte det var så bra som jag tyckte.
du hör inte av dig.
har ingen vilja av att ses eller höras.
verkar inte ens vilja veta av mig.
är svårt att se att den man älskar mest i världen inte älskar en tillbaka, inte ens vill veta av mig.
att mitt hjärta har skrumpnat ihop medans ditt blomstrar.
åkte till lager 157 med malin och sara idag.
satt i baksätet och grät.
alltid ensam.
2009-07-10
10:46:18
dag trettio
idag är det den tionde juli vilket betyder att det gått en hel månad sedan love gjorde slut.
börjar väl sakta men säkert sjunka in att han kanske menar allvar.
förstår bara inte riktigt HUR han kan mena allvar,
hur detta kan vara hans val när det vi hade var så jävla jävla jävla bra.
hur han kan välja detta helvete när han kan välja himmel.
förstår inte.
åkte in till göteborg med malin igår. gick på naturhistoriska. såg massvis med uppstoppade djur och pratade tills tungan blödde. malin står med en fot på varje sida. håller med mig, håller med love.
jag håller inte med love. hade vi haft en dåligt förhållande så fine, då är det kanske inte mödan värt. men vi hade inget dåligt förhållande, vi hade förhållandet som fick oss att bli starka, lyckliga och som fick oss att växa. vi hade förhållandet som de flesta andra bara kan drömma om att få ha. DET är värt att arbeta för.
det var ett sidospår. jag hade tänkt skriva om min dag igår som var en fin dag som jag var i otroligt behov utav. en dag med ett konstant magmonster men ändå en dag med lättnad. vi glodde på alla uppstoppade djur, äcklades åt alla läskiga parasiter som finns och skrattade åt roliga djur. vi åt god mat på hagabions café. sprang förbi och sa hej till dig (du var vacker som alltid), tog en promenad genom stan. köpte varsinn väldigt god chailatte! posade vid spegelväggen och slutligen, hade världens bästa samtal på tåget hem.
en fin dag helt enkelt. försöker att inte tänka på hur den skulle kunna ha vart bättre om jag åkt hem till dig och sovit där. försöker att inte tänka med en gång när jag vaknar att jag längtar efter din värme brevid mig.
försöker att inte längta efter dig. försöker att inte älska dig.
börjar väl sakta men säkert sjunka in att han kanske menar allvar.
förstår bara inte riktigt HUR han kan mena allvar,
hur detta kan vara hans val när det vi hade var så jävla jävla jävla bra.
hur han kan välja detta helvete när han kan välja himmel.
förstår inte.
åkte in till göteborg med malin igår. gick på naturhistoriska. såg massvis med uppstoppade djur och pratade tills tungan blödde. malin står med en fot på varje sida. håller med mig, håller med love.
jag håller inte med love. hade vi haft en dåligt förhållande så fine, då är det kanske inte mödan värt. men vi hade inget dåligt förhållande, vi hade förhållandet som fick oss att bli starka, lyckliga och som fick oss att växa. vi hade förhållandet som de flesta andra bara kan drömma om att få ha. DET är värt att arbeta för.
det var ett sidospår. jag hade tänkt skriva om min dag igår som var en fin dag som jag var i otroligt behov utav. en dag med ett konstant magmonster men ändå en dag med lättnad. vi glodde på alla uppstoppade djur, äcklades åt alla läskiga parasiter som finns och skrattade åt roliga djur. vi åt god mat på hagabions café. sprang förbi och sa hej till dig (du var vacker som alltid), tog en promenad genom stan. köpte varsinn väldigt god chailatte! posade vid spegelväggen och slutligen, hade världens bästa samtal på tåget hem.
en fin dag helt enkelt. försöker att inte tänka på hur den skulle kunna ha vart bättre om jag åkt hem till dig och sovit där. försöker att inte tänka med en gång när jag vaknar att jag längtar efter din värme brevid mig.
försöker att inte längta efter dig. försöker att inte älska dig.
2009-07-09
09:55:11
dag tjugonio
om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt att jag skulle komma fram till dag tjugonio.
jag trodde att love skulle ändra sig.
jag trodde att jag skulle betyda mer än vad jag tydligen gör.
jag trodde jag skulle lämna ett hål av saknad, kärlek och sorg som skulle vara så uppenbart och övertydligt att det skulle bli vi igen. känns hårt att inse att jag inte lämnade något hål.
att jag bara satt som en klisterlapp på din hud och inte fanns inuti dig.
att jag inte fattas dig.
det regnar ute och det regnar i mitt ansikte. salt.
det gör ont att jag trodde jag betydde mer än vad jag gör.
gör ont att jag trodde att du älskade mig mer än vad du gör.
det gör ont att jag trodde det betydde mer än vad det gjorde.
det gör ont att jag alltid känner varje minsta känsla ut i fingertopparna medans vissa kan stå kvar och bara känna ut till armbågarna. det gör ont att jag ALLTID ÄLSKAR MEST.
ATT JAG ALLTID ALLTID ALLTID ÄLSKAR MEST.
det gör ont att jag hade börjat tro på det du sa, att det bara är dumt av mig att säga så och att nu se att jag hade rätt.
det gör ont att veta att vartenda gång jag försöker prata med dig och få minsta lilla desperata sekund av dig så knuffar jag dig bara längre och längre bort. ser dig inte längre. känner dig inte längre.
ser hur du bara springer springer springer iväg från mig.
har inte längre ditt ansikte och dina öppna armar mot mig, bara en kall rygg.
måste försöka släppa dig.
tänker på det töntiga citatet;
if you love something, set it free
sen fortsätter citatet med att säga:
om det älskar dig så kommer det tillbaka
LOVE KOMMER INTE TILLBAKA
det vi har ät dött.
vi har dött.
våran relation har dött.
jag finns inte längre i hans värld.
jag trodde att love skulle ändra sig.
jag trodde att jag skulle betyda mer än vad jag tydligen gör.
jag trodde jag skulle lämna ett hål av saknad, kärlek och sorg som skulle vara så uppenbart och övertydligt att det skulle bli vi igen. känns hårt att inse att jag inte lämnade något hål.
att jag bara satt som en klisterlapp på din hud och inte fanns inuti dig.
att jag inte fattas dig.
det regnar ute och det regnar i mitt ansikte. salt.
det gör ont att jag trodde jag betydde mer än vad jag gör.
gör ont att jag trodde att du älskade mig mer än vad du gör.
det gör ont att jag trodde det betydde mer än vad det gjorde.
det gör ont att jag alltid känner varje minsta känsla ut i fingertopparna medans vissa kan stå kvar och bara känna ut till armbågarna. det gör ont att jag ALLTID ÄLSKAR MEST.
ATT JAG ALLTID ALLTID ALLTID ÄLSKAR MEST.
det gör ont att jag hade börjat tro på det du sa, att det bara är dumt av mig att säga så och att nu se att jag hade rätt.
det gör ont att veta att vartenda gång jag försöker prata med dig och få minsta lilla desperata sekund av dig så knuffar jag dig bara längre och längre bort. ser dig inte längre. känner dig inte längre.
ser hur du bara springer springer springer iväg från mig.
har inte längre ditt ansikte och dina öppna armar mot mig, bara en kall rygg.
måste försöka släppa dig.
tänker på det töntiga citatet;
if you love something, set it free
sen fortsätter citatet med att säga:
om det älskar dig så kommer det tillbaka
LOVE KOMMER INTE TILLBAKA
det vi har ät dött.
vi har dött.
våran relation har dött.
jag finns inte längre i hans värld.
2009-07-08
07:23:28
dag tjugoåtta
har gått fyra veckor idag.
fyra veckor och jag står fortfarande och stampar upp samma jordplätt.
försöker övertala dig att ge oss en till chans.
borde fatta att om du älskat mig och oss så som jag älskar dig hade jag aldrig behövt övertala dig.
borde fatta att din tystnad i andra änden i telefonen säger mer än tusen ord.
borde fatta att även om du säger att du önskar du var kär i mig så är det inte sant
för du vill inte vill inte vill inte.
du vill verkligen inte.
och jag vet inte vad som gör mest ont.
att du gjorde slut från början eller att du inte är villig att arbeta på det,
att du inte tycker det är värt ett försök och lite arbete.
helvete.
jag är ju så jävla trög.
kan inte gå vidare om jag inte förstår.
önskar jag kunde.
och jag lägger in för mycket mening i vartenda ord.
du pratade på om att jag inte måste åka till italien, att jag kan stanna i sverige.
förstår inte riktigt varför du sa så.
varför vill du att jag ska stanna?
känns som att jag hör dig rygga tillbaka genom telefonen varenda gång vi pratar.
hör hur du bara vill glömma mig och slippa se mig.
hör hur mycket du redan glömt mig och hur mycket våra tighta band släpper taget om varandra.
vill inte släppa taget.
vill inte släppa taget.
there's the catch, jag vill inte släppa taget.
du säger att man inte kan kontrollera sina känslor men ändå kräver du lite det av mig.
jag kräver det av mig också, måste göra det för gropen som jag gräver för mig själv är sannerligen påväg att bli min grav.
har gått ner fem kilo sedan du gjorde slut.
vågen krymper, inte kroppen.
måste ta kontroll.
måste ta tillbaka kontrollen.
måste ta tillbaka kontrollen från dig.
du vill inte ha mig så varför fortsätter jag.
varför älskar jag dig så sjukt mycket?
varför passar du in i mitt hjärta, min kropp och min själ men inte jag i dig?
hur kan du inte se att du begår ett misstag?
att vi är gjorda för att älska varandra.
måste ta tillbaka kontrollen.
2009-07-07
19:09:22
dag tjugosju; lite senare
if she's pretending it means she cares.
lite så känns det. hela livet just nu är bara ett spel.
egentligen vill jag bara sätta mig ensam i ett hörn och dö, bara slitta upp handlederna och dö.
kan jag inte få love så vill jag inte ha livet kvar.
det låter så överdrivet och töntigt men vad är egentligen mer allvarligt?
vad är mer allvarligt och gör mer ont än att den jag ville leva mitt liv med och älska livet ut inte längre vill ha mig?
framtiden var alltid osäker men att du skulle vara vid min sida var alltid självklart.
och nu inte alls.
det lilla hål som jag kanske lämnat i dig täpps snabbt igen,
ser nya vänner, nya fester, nya saker strömma in.
ser migsjälv inuti dig och jag ser att jag bara krymper och krymper.
att jag snart inte längre finns kvar.
längtar så efter dig.
efter våra ord och våra tassar i varandra.
längtar efter din lukt och att få luta mitt huvud mot din rygg när jag ligger bakom dig.
jag längtar efter min bästis och jag längtar efter min älskade.
trodde att du kände mig. att du älskade och förstod mig.
trodde att du skulle veta att jag alltid vill ha svar. att du skulle veta att jag har svårt att gå vidare.
jag trodde du kände mig så bra så att du skulle veta att jag inte kan gå vidare utan svar.
trodde du kände mig så bra så att du skulle veta att det inte räcker med att säga att det bara är så och speciellt inte när det gäller en sak som denna. en så stor och viktig sak.
ska du komma och förändra (förstöra) mitt liv så vill jag ha svar.
utan svar är det omöjligt att gå vidare.
för att lura omöjligheten drar jag till italien om sex veckor.
bitterljuvt.
jag åker för att komma över dig och du stannar kvar och glömmer mig.
lite så känns det. hela livet just nu är bara ett spel.
egentligen vill jag bara sätta mig ensam i ett hörn och dö, bara slitta upp handlederna och dö.
kan jag inte få love så vill jag inte ha livet kvar.
det låter så överdrivet och töntigt men vad är egentligen mer allvarligt?
vad är mer allvarligt och gör mer ont än att den jag ville leva mitt liv med och älska livet ut inte längre vill ha mig?
framtiden var alltid osäker men att du skulle vara vid min sida var alltid självklart.
och nu inte alls.
det lilla hål som jag kanske lämnat i dig täpps snabbt igen,
ser nya vänner, nya fester, nya saker strömma in.
ser migsjälv inuti dig och jag ser att jag bara krymper och krymper.
att jag snart inte längre finns kvar.
längtar så efter dig.
efter våra ord och våra tassar i varandra.
längtar efter din lukt och att få luta mitt huvud mot din rygg när jag ligger bakom dig.
jag längtar efter min bästis och jag längtar efter min älskade.
trodde att du kände mig. att du älskade och förstod mig.
trodde att du skulle veta att jag alltid vill ha svar. att du skulle veta att jag har svårt att gå vidare.
jag trodde du kände mig så bra så att du skulle veta att jag inte kan gå vidare utan svar.
trodde du kände mig så bra så att du skulle veta att det inte räcker med att säga att det bara är så och speciellt inte när det gäller en sak som denna. en så stor och viktig sak.
ska du komma och förändra (förstöra) mitt liv så vill jag ha svar.
utan svar är det omöjligt att gå vidare.
för att lura omöjligheten drar jag till italien om sex veckor.
bitterljuvt.
jag åker för att komma över dig och du stannar kvar och glömmer mig.
2009-07-07
08:29:36
dag tjugosju
kan inte fatta att det imorgon redan har gått fyra veckor.
vill verkligen inte detta alls. vill inte vill inte vill inte.
står bara och stampar på samma plats.
ser hur du går vidare, börjar nytt liv.
träffar folk, köper massa saker som jag inte längre kommer vara delaktig i.
köper skor jag inte kommer vandra brevid, byxor jag inte kommer få ta av, longboard jag inte kommer få ramla av.
ett helt nytt liv utan mig.
blir fortfarande arg. tycker fortfarande att han gett upp.
känner fortfarande att om jag och vi hade betytt något för dig hade du inte bara gått,
hade det betytt lika mycket för dig som det gör och gjorde för mig så hade du försökt, då hade du velat arbeta på det.
hade du älskat mig så hade du aldrig vänt mig ryggen såhär.
hade du älskat mig hade du inte sänt mig till döden på detta viset.
hade du älskat mig hade du aldrig gett upp.
OM DU BARA HADE ÄLSKAT MIG.
jag fattar inte jag fattar inte jag fattar inte
hur kan du bara gå?
hur kan du bara lämna det vi hade när det var så jävla bra?
hur kan du inte vilja försöka?
hur kan du inte vilja få tillbaka det om det så bara finns en litenliten chans?
hur kan du hellre vilja gå än att stanna hos mig?
hur hur hur?
(hur kan det vara så att det inte ens finns en litenliten chans? hur kan du helt plötsligt vara så jävla totalt icke-kär i mig? vad är det med mig som är så jävla motbjudande så att du bara katastoffaller från totalt-underbart-lyckligt kär till totalt ingenting? hur kan du inte ha något kvar? hur kan du ha tappat ALLT, varenda sketen liten procent av kär?)
vill verkligen inte detta alls. vill inte vill inte vill inte.
står bara och stampar på samma plats.
ser hur du går vidare, börjar nytt liv.
träffar folk, köper massa saker som jag inte längre kommer vara delaktig i.
köper skor jag inte kommer vandra brevid, byxor jag inte kommer få ta av, longboard jag inte kommer få ramla av.
ett helt nytt liv utan mig.
blir fortfarande arg. tycker fortfarande att han gett upp.
känner fortfarande att om jag och vi hade betytt något för dig hade du inte bara gått,
hade det betytt lika mycket för dig som det gör och gjorde för mig så hade du försökt, då hade du velat arbeta på det.
hade du älskat mig så hade du aldrig vänt mig ryggen såhär.
hade du älskat mig hade du inte sänt mig till döden på detta viset.
hade du älskat mig hade du aldrig gett upp.
OM DU BARA HADE ÄLSKAT MIG.
jag fattar inte jag fattar inte jag fattar inte
hur kan du bara gå?
hur kan du bara lämna det vi hade när det var så jävla bra?
hur kan du inte vilja försöka?
hur kan du inte vilja få tillbaka det om det så bara finns en litenliten chans?
hur kan du hellre vilja gå än att stanna hos mig?
hur hur hur?
(hur kan det vara så att det inte ens finns en litenliten chans? hur kan du helt plötsligt vara så jävla totalt icke-kär i mig? vad är det med mig som är så jävla motbjudande så att du bara katastoffaller från totalt-underbart-lyckligt kär till totalt ingenting? hur kan du inte ha något kvar? hur kan du ha tappat ALLT, varenda sketen liten procent av kär?)
2009-07-06
23:08:12
dag tjugosex: lite senare
snart är det väl kanske dags att sluta räkna dagarna,
känner på mig att det inte riktigt kommer sluta försen jag är iväg till italien.
kommer nog inte riktigt kunna klippa banden och sluta sörja innan jag kommer härifrån.
lyssnar på Stellas sång av Räfven, vilket bra band alltså!
och så gulligt att man i bakgrunden av låten hör en liten räv. (jag antar att det ska vara det...?)
funderar på att ta mig en ångestdämpande och försöka sova,
ska jobba imorgon och i övermorgon och jobbet brukar leda till ännu mera ångest och ännu mera gråt.
har någon sjuk känsla av att bara vilja ta livet av mig och dö bara för att trycka upp det i ansiktet på love så att han verkligen ska se hur mycket han betyder för mig och vad han har gjort med mig.
hämnd kallas det kanske.
igår på predikan pratade han om hämndbegär och hur illa det är. pratade om att man i enrum ska möta den som gjort en orätt och berätta hur det är. lägga korten på bordet.
jag är så jäkla missunnsam, bitter, förbannad, och oälskad.
så jäklad övergiven, ensam, kvarlämnad och bortglömd.
måste vara skönt att stå på den andra sidan.
att vara den som går iväg och inte den som står kvar.
måste vara skönt att vara den som startar om på nytt och inte den som försöker springa tillbaka.
måste vara så skönt att vara du.
(jag vet mycket väl att det egentligen kanske inte är underbart att vara du
men bara genom att vara den som gör slut och inte längre är kär så är det lyx att vara love.
bara genom att vara den som går och inte den som står kvar så är det lyx
love=lyx caroline=gammal förbrukad skit)
känner på mig att det inte riktigt kommer sluta försen jag är iväg till italien.
kommer nog inte riktigt kunna klippa banden och sluta sörja innan jag kommer härifrån.
lyssnar på Stellas sång av Räfven, vilket bra band alltså!
och så gulligt att man i bakgrunden av låten hör en liten räv. (jag antar att det ska vara det...?)
funderar på att ta mig en ångestdämpande och försöka sova,
ska jobba imorgon och i övermorgon och jobbet brukar leda till ännu mera ångest och ännu mera gråt.
har någon sjuk känsla av att bara vilja ta livet av mig och dö bara för att trycka upp det i ansiktet på love så att han verkligen ska se hur mycket han betyder för mig och vad han har gjort med mig.
hämnd kallas det kanske.
igår på predikan pratade han om hämndbegär och hur illa det är. pratade om att man i enrum ska möta den som gjort en orätt och berätta hur det är. lägga korten på bordet.
jag är så jäkla missunnsam, bitter, förbannad, och oälskad.
så jäklad övergiven, ensam, kvarlämnad och bortglömd.
måste vara skönt att stå på den andra sidan.
att vara den som går iväg och inte den som står kvar.
måste vara skönt att vara den som startar om på nytt och inte den som försöker springa tillbaka.
måste vara så skönt att vara du.
(jag vet mycket väl att det egentligen kanske inte är underbart att vara du
men bara genom att vara den som gör slut och inte längre är kär så är det lyx att vara love.
bara genom att vara den som går och inte den som står kvar så är det lyx
love=lyx caroline=gammal förbrukad skit)
2009-07-06
13:02:17
dag tjugosex
denna jävla ångest driver mig till vansinne och likadant är det med sömnlösheten.
vad ska man behöva göra för att få lite sömn i denna värld?
läste lite ur en bok som linnéa köpte igår när vi var på hönö. den hette Att välja glädje om jag inte minns fel. stod mycket smart i den och har bestämt mig för att försöka hjärntvätta min egen hjärna.
att försöka övertala migsjälv om att jag mår bra och att jag överlever.
är bara svårt.
jag vet mycket väl att jag överlever, det är inte det som är frågan.
det handlar bara om att jag aldrig trodde att jag skulle behöva överleva utan love och nu står jag inför det faktum.
inför det faktum att vi inte längre är vi.
att den enighet som jag så länge hämtat styrka ur inte längre finns.
att jag måste klara mig utan min bästa vän och min älskade.
frågan är inte huvida jag kommer överleva eller ej.
frågan är huvida jag VILL överleva om jag ska överleva till detta liv som väntar.
livet utan love.
vad ska man behöva göra för att få lite sömn i denna värld?
läste lite ur en bok som linnéa köpte igår när vi var på hönö. den hette Att välja glädje om jag inte minns fel. stod mycket smart i den och har bestämt mig för att försöka hjärntvätta min egen hjärna.
att försöka övertala migsjälv om att jag mår bra och att jag överlever.
är bara svårt.
jag vet mycket väl att jag överlever, det är inte det som är frågan.
det handlar bara om att jag aldrig trodde att jag skulle behöva överleva utan love och nu står jag inför det faktum.
inför det faktum att vi inte längre är vi.
att den enighet som jag så länge hämtat styrka ur inte längre finns.
att jag måste klara mig utan min bästa vän och min älskade.
frågan är inte huvida jag kommer överleva eller ej.
frågan är huvida jag VILL överleva om jag ska överleva till detta liv som väntar.
livet utan love.
2009-07-05
13:39:04
dag tjugofem: lite senare
jag dör här.
inte en sakta utan jävligt fort.
känner hur jag faller och hur jag inte ens kan stå emot tårar på jobbet.
känner hur saker förändras, hur jag vill dö nu istället för vilja leva som förut.
vill bara dö.
orkar inte detta.
känner mig arg på love för att han bara tittar på, för att han låter det hända.
för att han gör allt han kan för att slippa se.
allt han kan för att slippa se mig.
arg för att han skapar sig ett nytt liv och lämnar mig för att dö.
arg för att han inte längre tänker på mig.
så jävla argargarg men framförallt så jävla döende.
inte en sakta utan jävligt fort.
känner hur jag faller och hur jag inte ens kan stå emot tårar på jobbet.
känner hur saker förändras, hur jag vill dö nu istället för vilja leva som förut.
vill bara dö.
orkar inte detta.
känner mig arg på love för att han bara tittar på, för att han låter det hända.
för att han gör allt han kan för att slippa se.
allt han kan för att slippa se mig.
arg för att han skapar sig ett nytt liv och lämnar mig för att dö.
arg för att han inte längre tänker på mig.
så jävla argargarg men framförallt så jävla döende.
2009-07-05
08:30:48
dag tjugofem
vad är det för fel på dethär med sömnen?
varför kan jag inte få en endaste natt med bra sömn?
önskar så innerligt att jag hade lite utav en dryck som dom har i harry potter-böckerna som ger en "garanterad djup och drömfri sömn." Ge mig!
vaknade sex imorse och låg och funderade på om jag ska gå till en psykolog och be att få ångestdämpande utskrivet. alla pratar ju om hur lätt det är att få tag alla dessa piller och jag känner faktiskt för första gången ett behov utav det.
det känns som ett så jäkla hårt nederlag allt som händer nu.
såklart att love gjorde slut men också allt jag känner nu efteråt.
längtan efter att skära igen, svårheten med mat, avsaknaden av sömn och viljan att ta medicin.
det är så jävla svårt allt och jag förstår inte hur jag ska överleva.
alla töntiga små ord är just det, små.
alla ord är för små när jag ska försöka tala om love och hur jag känner för honom.
alla ord är för små när jag ska försöka berätta om denna känslan som hänger över mig och som tar död på mig.
alla ord är för små.
för små för små för små.
varför kan jag inte få en endaste natt med bra sömn?
önskar så innerligt att jag hade lite utav en dryck som dom har i harry potter-böckerna som ger en "garanterad djup och drömfri sömn." Ge mig!
vaknade sex imorse och låg och funderade på om jag ska gå till en psykolog och be att få ångestdämpande utskrivet. alla pratar ju om hur lätt det är att få tag alla dessa piller och jag känner faktiskt för första gången ett behov utav det.
det känns som ett så jäkla hårt nederlag allt som händer nu.
såklart att love gjorde slut men också allt jag känner nu efteråt.
längtan efter att skära igen, svårheten med mat, avsaknaden av sömn och viljan att ta medicin.
det är så jävla svårt allt och jag förstår inte hur jag ska överleva.
alla töntiga små ord är just det, små.
alla ord är för små när jag ska försöka tala om love och hur jag känner för honom.
alla ord är för små när jag ska försöka berätta om denna känslan som hänger över mig och som tar död på mig.
alla ord är för små.
för små för små för små.
2009-07-04
22:23:18
dag tjugofyra; ännu senare
idag har jag ramlat i den djupaste och mörkaste grop på väldigt länge.
fann plötsligt migsjälv mitt i den när jag var på jobbet, som ett slag mot huvudet utan förvarning.
kände hur jag satt utomhus i den vackra solen, mitt i vackra ängabo fullt med små barn (dvs lite idylliskt) och fantiserade om att skära mig. blir lite ledsen när jag tänker på det, att jag är sugen på det igen.
senaste gången jag skar mig var precis när jag träffat love, efter det no more.
men nu kom det då alltså tillbaka.
kände hur jag senare stod inne i min brukares kök och bara föll ihop inuti, grät och grät.
kan inte komma upp ur denna jävla dödsfälla.
ringde mamma i panik för att be henne komma upp med atarax (som mor har mot eksem men som även är ångestdämpande).
har aldrig tidigare tagit något ångestdämpande och har aldrig egentligen haft behov av medicin trots sjukt djupa dalar men nu kom den alltså, dagen då det behövdes.
lite senare avbokade jag ataraxdeliveryn men det utan att egentligen må bättre, är bara så rädd för piller.
har på bara en liten dag kommit fram till att dethär är så mycket större än vad jag från början tänkte.
trodde jag skulle komma ut dethär i ganska rimlig tid och ändå må bra men ser nu att jag sitter i en fisig liten jolle på ett stormigt jävla hav. ett stort hav dessutom, inte töntiga medelhavet utan typ atlanten.
vet att jag alltid verkligen uppskattat love och våran relation men ser först nu hur mycket det egentligen betydde, ser att jag faktiskt på riktigt tänkte att det skulle vara vi två tills vi blev gamla.
och inte sådär naivt som man tänker när man är femton utan påriktigt. det vi hade var påriktigt, det var ett liv och jag ville att det skulle fortsätta livet ut. jag ville det och jag trodde det. så jävla lurad.
du glider iväg också. vi som knappt kunde gå timmar utan att prata står nu inför det faktum att du inte har tid. att du fyller din tid med allt möjlig men absolut inte mig. ditt nya liv, ditt nya liv utan mig.
kommer ihåg när vi precis träffades, när vi bara var vänner fast totalt kompiskära i varandra, och du ringde mig från skolan mellan dina lektioner och vi kunde prata i en timme trots att vi en timma senare precis avslutat en lika lång pratstund, att orden aldrig tog slut mellan oss. att orden höll i sig i en strid ström ända in i slutet. älskade våran värld. att vi hade vårat eget språk. att vi aldrig tröttnade. försen nu kanske, då detta göra-slutandet ifrån din sida kanske måste tolkas som att du tröttnade lite. att glöden som du pratade om att den aldrig skulle slockna faktiskt gjorde det.
så ligger jag kvar på marken som en fimpad cigarettstump.
fann plötsligt migsjälv mitt i den när jag var på jobbet, som ett slag mot huvudet utan förvarning.
kände hur jag satt utomhus i den vackra solen, mitt i vackra ängabo fullt med små barn (dvs lite idylliskt) och fantiserade om att skära mig. blir lite ledsen när jag tänker på det, att jag är sugen på det igen.
senaste gången jag skar mig var precis när jag träffat love, efter det no more.
men nu kom det då alltså tillbaka.
kände hur jag senare stod inne i min brukares kök och bara föll ihop inuti, grät och grät.
kan inte komma upp ur denna jävla dödsfälla.
ringde mamma i panik för att be henne komma upp med atarax (som mor har mot eksem men som även är ångestdämpande).
har aldrig tidigare tagit något ångestdämpande och har aldrig egentligen haft behov av medicin trots sjukt djupa dalar men nu kom den alltså, dagen då det behövdes.
lite senare avbokade jag ataraxdeliveryn men det utan att egentligen må bättre, är bara så rädd för piller.
har på bara en liten dag kommit fram till att dethär är så mycket större än vad jag från början tänkte.
trodde jag skulle komma ut dethär i ganska rimlig tid och ändå må bra men ser nu att jag sitter i en fisig liten jolle på ett stormigt jävla hav. ett stort hav dessutom, inte töntiga medelhavet utan typ atlanten.
vet att jag alltid verkligen uppskattat love och våran relation men ser först nu hur mycket det egentligen betydde, ser att jag faktiskt på riktigt tänkte att det skulle vara vi två tills vi blev gamla.
och inte sådär naivt som man tänker när man är femton utan påriktigt. det vi hade var påriktigt, det var ett liv och jag ville att det skulle fortsätta livet ut. jag ville det och jag trodde det. så jävla lurad.
du glider iväg också. vi som knappt kunde gå timmar utan att prata står nu inför det faktum att du inte har tid. att du fyller din tid med allt möjlig men absolut inte mig. ditt nya liv, ditt nya liv utan mig.
kommer ihåg när vi precis träffades, när vi bara var vänner fast totalt kompiskära i varandra, och du ringde mig från skolan mellan dina lektioner och vi kunde prata i en timme trots att vi en timma senare precis avslutat en lika lång pratstund, att orden aldrig tog slut mellan oss. att orden höll i sig i en strid ström ända in i slutet. älskade våran värld. att vi hade vårat eget språk. att vi aldrig tröttnade. försen nu kanske, då detta göra-slutandet ifrån din sida kanske måste tolkas som att du tröttnade lite. att glöden som du pratade om att den aldrig skulle slockna faktiskt gjorde det.
så ligger jag kvar på marken som en fimpad cigarettstump.
2009-07-04
16:30:56
dag tjugofyra; lite senare
hur är det meningen att jag ska klara av detta?
2009-07-04
08:24:31
dag tjugofyra
och så var det ju detdär med sömn. sömnen som jag aldrig får.
nätterna där jag är konstant förföljd. känner hur det hugger till i kroppen om mitt ena ben glider över på din sida, kan fortfarande inte vara där; på din sida. den är ju liksom din. det är plats för en annan kropp där, inte min.
längtar så efter dig. så otroligt.
längtar efter att du älskar mig så som du gjorde. längtar efter oss så som vi var innan detta.
längtar efter mig och mitt liv innan du trampade på det. innan du trampade på oss.
vill inte dö men känner att jag mentalt smälter bort bit för bit.
blir själsligt tunnare dag för dag, kilo för kilo.
orkar inte riktigt.
nätterna där jag är konstant förföljd. känner hur det hugger till i kroppen om mitt ena ben glider över på din sida, kan fortfarande inte vara där; på din sida. den är ju liksom din. det är plats för en annan kropp där, inte min.
längtar så efter dig. så otroligt.
längtar efter att du älskar mig så som du gjorde. längtar efter oss så som vi var innan detta.
längtar efter mig och mitt liv innan du trampade på det. innan du trampade på oss.
vill inte dö men känner att jag mentalt smälter bort bit för bit.
blir själsligt tunnare dag för dag, kilo för kilo.
orkar inte riktigt.
2009-07-03
07:26:30
dag tjugotre
magen tumlar runt runt runt.
sov dåligt natt, snurrade runt hit och dit och värme och täcken som snärjer mig i snaror.
blir inte riktigt ångestfri, inte en endaste dag än så länge, inte riktigt tårfri, inte riktigt saknadsfri.
försöker övertala migsjälv att åka (fly?) till italien.
vet inte vad jag ska göra annars om jag är kvar här hela hösten,
tror att det kommer ta längre tid att komma över kärleken om jag stannar.
orkar inte riktigt se. orkar inte se vad som händer.
orkar inte se att du glider ut mitt grepp, att du inte längre är med mig utan någon annanstans.
dör sakta men säkert och bit för bit.
morgonen är alltid värst.
blinkar bort tårar och åker till jobbet.
sov dåligt natt, snurrade runt hit och dit och värme och täcken som snärjer mig i snaror.
blir inte riktigt ångestfri, inte en endaste dag än så länge, inte riktigt tårfri, inte riktigt saknadsfri.
försöker övertala migsjälv att åka (fly?) till italien.
vet inte vad jag ska göra annars om jag är kvar här hela hösten,
tror att det kommer ta längre tid att komma över kärleken om jag stannar.
orkar inte riktigt se. orkar inte se vad som händer.
orkar inte se att du glider ut mitt grepp, att du inte längre är med mig utan någon annanstans.
dör sakta men säkert och bit för bit.
morgonen är alltid värst.
blinkar bort tårar och åker till jobbet.
2009-07-02
23:47:56
dag tjugotvå
har precis kommit hem från några fina timmar med malin.
känns så skönt att jag kan säga saker till henne som är ärliga, brutala och hemska utan att hon tittar tårögt på mig.
är så glad att jag ärligt kan säga att jag vill dö och att jag skulle kunna dö för hans skull och att hon ändå bara ser på mig med vanligt blick och inte med en sorgsen. att jag kan vara lika svart som en jävla begravning utan att det blir gravallvarligt. DET ÄR SÅ SKÖNT.
det var en dålig dag idag. kanske baksmällan efter festligheterna med mötet igår. kanske för att det verkligen slog mig att han älskar mig men inte är kär i mig. och att det slog mig att han verkligen inte är kär, inte alls. trots att jag försökte övertala honom. är så svårt att fatta. han verkar ju kär så VARFÖR ÄR HAN DET INTE?!
känner mig som ett litet barn som bara gråter och ber och drar i händer och kläder och så desperat desperat bara säger älska mig älska mig ÄLSKA MIG!
varför kan du inte bara älska mig?
gick till stranden med mor efter gråtande i sängen i några timmar. åkte hem, åt en potatis, läste harry potter på balkongen och slutligen bad och timmar av prat med malin. TACK GUD FÖR MALIN.
om två månader är jag i italien.
känns så skönt att jag kan säga saker till henne som är ärliga, brutala och hemska utan att hon tittar tårögt på mig.
är så glad att jag ärligt kan säga att jag vill dö och att jag skulle kunna dö för hans skull och att hon ändå bara ser på mig med vanligt blick och inte med en sorgsen. att jag kan vara lika svart som en jävla begravning utan att det blir gravallvarligt. DET ÄR SÅ SKÖNT.
det var en dålig dag idag. kanske baksmällan efter festligheterna med mötet igår. kanske för att det verkligen slog mig att han älskar mig men inte är kär i mig. och att det slog mig att han verkligen inte är kär, inte alls. trots att jag försökte övertala honom. är så svårt att fatta. han verkar ju kär så VARFÖR ÄR HAN DET INTE?!
känner mig som ett litet barn som bara gråter och ber och drar i händer och kläder och så desperat desperat bara säger älska mig älska mig ÄLSKA MIG!
varför kan du inte bara älska mig?
gick till stranden med mor efter gråtande i sängen i några timmar. åkte hem, åt en potatis, läste harry potter på balkongen och slutligen bad och timmar av prat med malin. TACK GUD FÖR MALIN.
om två månader är jag i italien.
2009-07-02
00:29:38
dag tjugoett
skriver konstant små små rader i mitt huvud
små små rader
stora ord.
stora, ledsna och hemska ord.
är trött på detta. trött på att gråta, trött på att tråna och trött på att älska någon som inte älskar tillbaka.
idag träffades vi för första gången påriktigt sedan det tog slut. exakt tre veckor sedan nu, nästan på klockan.
känner mig nu, om möjligt, nästan ännu mer förvirrad.
tänkte väl kanske att love skulle vara annorlunda.
att han skulle se på mig, prata med mig, vara med mig och ta på mig på ett annat sätt, ett nytt icke-kärt sätt men allt var som det brukade vara, så som allt var när det var bra. förstår inte hur han kan vara samma men ändå inte vara kär?
är så sjukt hur mycket jag älskar honom. hur mycket love får mitt hjärta att hoppa över slag och hur han får det att stanna. hur mycket jag gråter över honom och hur inkomplett jag känner mig utan honom. hur jag plötsligt kände att jag levde när vi träffades idag, som om att jag gått runt död i en dimma de senaste veckorna och plötsligt sett solen.
är så jäkla sjukt att jag älskar honom över allt annat.
att jag skulle göra allt för honom.
att han är mitt allt.
någon har dött idag. någon är vi. du och jag låg på golvet och grät tillsammans och sörjde våran död, vet inte riktigt om jag kommer vara samma människa efter detta. låter töntigt och överdramatiskt men är kanske sant.
finns inga ord för att beskriva denna genomträngande smärta och sorg, denna ständiga känsla av att vakna med ett stort tungt tryck över bröstet och att somna med klumpar i halsen. att somna med kyla och tomhet brevid sig i sängen.
finns inga ord för att förklara mitt liv utan dig.
mitt liv utan dig.
