andrasidantack

2009-07-20
11:10:55

dag fyrtio
vaknade med kroppen skakande och ångest bubblande runt mig i sängen, en vanligt dag det vill säga fast ändå inte.
förstor inte riktigt vad det var som var annorlunda med idag.
kollade på klockan och såg dagens datum, förstod klart och tydligt.
idag skulle världens bästa par ha firat treårsdag.
vi skulle fira att vi officiellt har kramats och pussats i 36 månader och inofficiellt i några till.
att vi var världens bästa par var jag tydligen ensam om att tycka. den andra halvan tyckte vi var ganska bra.
inte tillräckligt bra för att kämpa, för att arbeta för att fortsätta.
det gör mig arg, ledsen, besviken, sårad och sviken.
jag känner mig lite som grus på ditt golv som du nu sopar bort, inget värt.
du säger att allt är borta och jag förstår inte förstår inte förstår inte.
om det var så starkt som du säger så försvinner det inte bara sådär,
det funkar inte så.
och om det nu har försvunnit, varför letar du inte efter det?
varför sökert du inte land och rike runt för att få det tillbaka, för att få oss tillbaka?
varför vill du inte?
förstår inte förstår inte förstår inte.
försöker ändå.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: