andrasidantack

har gått fyra veckor idag.
fyra veckor och jag står fortfarande och stampar upp samma jordplätt.
försöker övertala dig att ge oss en till chans.
borde fatta att om du älskat mig och oss så som jag älskar dig hade jag aldrig behövt övertala dig.
borde fatta att din tystnad i andra änden i telefonen säger mer än tusen ord.
borde fatta att även om du säger att du önskar du var kär i mig så är det inte sant
för du vill inte vill inte vill inte.
du vill verkligen inte.
och jag vet inte vad som gör mest ont.
att du gjorde slut från början eller att du inte är villig att arbeta på det,
att du inte tycker det är värt ett försök och lite arbete.
helvete.
jag är ju så jävla trög.
kan inte gå vidare om jag inte förstår.
önskar jag kunde.

och jag lägger in för mycket mening i vartenda ord.
du pratade på om att jag inte måste åka till italien, att jag kan stanna i sverige.
förstår inte riktigt varför du sa så.
varför vill du att jag ska stanna?
känns som att jag hör dig rygga tillbaka genom telefonen varenda gång vi pratar.
hör hur du bara vill glömma mig och slippa se mig.
hör hur mycket du redan glömt mig och hur mycket våra tighta band släpper taget om varandra.
vill inte släppa taget.
vill inte släppa taget.
there's the catch, jag vill inte släppa taget.
du säger att man inte kan kontrollera sina känslor men ändå kräver du lite det av mig.
jag kräver det av mig också, måste göra det för gropen som jag gräver för mig själv är sannerligen påväg att bli min grav.
har gått ner fem kilo sedan du gjorde slut.
vågen krymper, inte kroppen.
måste ta kontroll.
måste ta tillbaka kontrollen.
måste ta tillbaka kontrollen från dig.
du vill inte ha mig så varför fortsätter jag.
varför älskar jag dig så sjukt mycket?
varför passar du in i mitt hjärta, min kropp och min själ men inte jag i dig?

hur kan du inte se att du begår ett misstag?
att vi är gjorda för att älska varandra.

måste ta tillbaka kontrollen.