andrasidantack

2009-07-11
17:25:37

dag trettioen; lite senare
varför måste drömmen fortsätta när jag somnar om?
ta vid där den slutade?
vi var nog fortfarande på nån festival, du jobbade i ett kök.
du berättade för mig att beyonce skulle komma.
jag lade en hand på dig. du slog bort handen med sådan kraft att mitt armband föll av och landade på marken. det var det armbandet med plastpärlor som du gjort åt mig när du städade på dagiset om jag inte minns fel.
jag tog upp armbandet och sprang därifrån gråtandes.

du gör mig så ont. varje sekund så gör du mig så ont.
jag vet inte om jag var naiv men jag trodde verkligen på oss, på vår kärlek.
jag tänker att om allt det du sagt om mig är sant så skulle man vilja göra allt för att få tillbaka det.
men inte du.
du har bestämt dig för att det aldrig skulle funka och tydligen så är ditt nya liv utan mig bättre.
jag trodde jag betydde mer för dig,
jag trodde att du älskade mig mer.
jag trodde att du kände mig bättre och att du värdesatte mig mer.
jag trodde jag betydde mer.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: