andrasidantack

om det är något jag längtar efter utöver det uppenbara (min älskade som inte längre älskar mig)
så är det världen.
jag kan väl inte annat än att hålla med i vad du sa, jag kände igen mig i mycket av vad Nour sa i sitt sommarprat.
Jag är så glad för att jag nästan aldrig tappar hungern.
hungern efter världen, att lära mig mer, att upptäcka mer.
jag är så glad för att jag otroligt sällan bli blasé, cynisk eller mätt.

jag undrade ganska länge om jag var manodepressiv eller kanske tillochmed autistisk.
har så lätt för att ta in världen så totalt.
så lätt för att det blir för mycket.
så svårt för att skärma av.
tror inte längre att jag är varken manodepressiv eller autistisk.
men något konstigt är det helt klart.
något konstigt är det med min hunger och med det sättet som jag hela tiden går in så totalt i känslan jag har.
som när jag älskar någon till exempel.
som att jag älskar love.
det blir så otroligt starkt.
och just nu är det smärtsamt men när det varade så var det underbart.
när det varade kunde jag vakna på nätterna ibland bara för att jag älskade honom så otroligt.
min kärlek väckte mig och jag kunde bara ligga och trycka mig närmre, andas in dig och känna mig så otroligt lycklig.
jag önskar att alla fick uppleva kärleken som jag gör.
att alla fick känna den så in i varenda nerv, ut i varje cell.

innan trodde jag att alla var som jag.
att alla upplevde saker så starkt och totalt som jag men ju längre jag kommer desto tydligare blir det att det inte är alla som är som jag. inte alla som känner som jag.
det gör mig ledsen att du inte älskade mig så som jag älskar dig. att din kärlek till mig inte var så stark som jag trodde. trots det hoppas jag att du en dag får känna som jag gör för dig. att du en dag får uppleva denna kärleken för denna kärleken är något utöver det vanliga.
denna kärlek är så total och den övervinner allt.
kärleken övervinner allt.