andrasidantack

solen sken idag när jag cyklade till jobbet,
försöker desperat le mot världen genom min dagliga helvetiska morgonångest.
det tar emot och funkar inte alls.

läser på min bilddagbok:
Detta var första gången som love sov över hos mig. Detta var början på något stort och vackert. Det visste jag inte då. Även om jag förstod att något speciellt började hända så kunde jag inte riktigt ana hur stort.
Hela vårt fina, vackra förhållande finns att följa från början till slut på min bilddagbok, har inte tänkt på det innan
men såg det nu. Jag är nöjd när jag ser tillbaka. Nöjd över hur vackert det var och hur länge jag var kär och lycklig.
Livet har behandlat mig väl även om det gör ont just nu.
Det är en ny vecka och jag försöker ta nya tag, blicka framåt.
Allt gör ont men jag är helt fokuserad på detta nu, att må bättre, att komma tillbaka, vill inte fastna i detta.
Vill hellre komma över detta och ha love som vän än att fortsätta hoppas och fastna i detta,
jag saknar min bästa vän.