andrasidantack

2009-06-13
09:31:39

dag tre
det pågår en kamp inom mig.
en kamp mellan min förnuftiga hjärna och mina känslor som brukar vara mindre förnuftiga.
hoppas så innerligt att hjärnan för en gångs skull ska få vinna men vet att jag är ungefär så känslostyrd som en människa kan vara.
mitt förnuft säger till mig att gå vidare, glömglömglöm, det finns ingen chans i världen att ni kommer bli tillsammans igen, du tjänar på att gå vidare, du skonar digsjälv genom att gå vidare. jag vet att hjärnan har rätt.
men mina känslor bara skriker så högt att jag inte kan andas, inte kan se; GE INTE UPP! KÄMPAKÄMPAKÄMPA! en kärlek som sådan är för fin för att ge upp, för fin för att kastas bort, för fin för att inte kämpa för.
vill så gärna lite på mina känslor, vill så gärna att de ska ha rätt. jag vet att dom har rätt
men vet också att det antagligen inte blir så.
love är så otroligt ICKE-KÄR i mig som man bara kan bli, vilket han tydligt markerar.
för vem kan egentligen vara kär i mig?
bara en idiot kan vara kär i mig livet ut.
hela jag rinner över av tårar och känslor åt alla håll.
grät som en bebis när jag gick hem från jobbet, kunde inte stoppa det.
det går inte att stoppa detta.
känns som om att jag ser min egen död bara komma närmre och närmre för varje minut och jag är maktlös.
jag är maktlös.
du har all makt.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: