2009-11-11
18:42:32
dag 80
imorgon ar det en manad kvar till hemkomsten. kan inte fatta att min evighet i salerno ar pavag mot sitt slut. kanns helt galet! och kan inte fatta att det var fem manader sedan love gjorde slut, kanns som om att det var forra veckan. och jag kan inte fatta att jag inte kommit langre med hela den grejen. skitskit.
har vart och tranat idag igen och det var riktigt skont, gor mitt basta for att bli beroende. det jobbiga kommer bli att fortsatta trana nar jag kommer hem. ar sa sjukt sjalvmedveten och vill helst inte kunna stota pa folk jag kanner pa gymmet. och i en stad som alingsas... ja man kan ju saga att chansen ar ganska stor!
har egentligen inget att saga. imorgon ska jag ga pa mitt forsta pilatespass pa tva veckor, har inte orkat ga dit sa sent men nu kanner jag att lite pilates inte skulle sitta fel!
pratar med karaste vannen nu och det ar fint, snart ses vi igen och jag langtar sa otroligt. det ar svart att ha en van som inte alltid mar sa bra. jag kanner mig sa hjalplos har i italien. och plotsligt forstar jag hur mina vanner och min familj har kant sig till och fran ganska lange. det ar svart och tungt och man blir orolig av all karlek som inte nar fram, som man inte kan fa in i den gratande, skakande alskade manniskan. livet ar svart.
vissas svarare, vissas enklare. och vissa manniskor gor sina liv svarare an vad de ar, jag ar sadan. jag suger at mig att som ar jobbigt och tuggar pa det tills det inte finns nagon smak kvar och sedan tuggar jag lite till. maste lara mig att sluta med det. maste lara mig att kanna en trygghet och karlek till migsjalv att falla tillbaka pa istallet for att falla tillbaka pa sorgen och angesten safort nagot tar emot. maste lara mig att alska migsjalv, varfor ska det vara sa jakla svart? jag ar ju sa duktig pa att alska och hylla andra!
jag orkar inte skriva mer nu.
det later som om att jag ar ledsen idag men det ar jag nog egentligen inte, jag mar helt okej idag. och idag ar det 31 dagar kvar till jag far traffa mamma, pappa, joel, elliot, martina, tobias och kanske bror. hurra. HURRA!
puss alsklingar
har vart och tranat idag igen och det var riktigt skont, gor mitt basta for att bli beroende. det jobbiga kommer bli att fortsatta trana nar jag kommer hem. ar sa sjukt sjalvmedveten och vill helst inte kunna stota pa folk jag kanner pa gymmet. och i en stad som alingsas... ja man kan ju saga att chansen ar ganska stor!
har egentligen inget att saga. imorgon ska jag ga pa mitt forsta pilatespass pa tva veckor, har inte orkat ga dit sa sent men nu kanner jag att lite pilates inte skulle sitta fel!
pratar med karaste vannen nu och det ar fint, snart ses vi igen och jag langtar sa otroligt. det ar svart att ha en van som inte alltid mar sa bra. jag kanner mig sa hjalplos har i italien. och plotsligt forstar jag hur mina vanner och min familj har kant sig till och fran ganska lange. det ar svart och tungt och man blir orolig av all karlek som inte nar fram, som man inte kan fa in i den gratande, skakande alskade manniskan. livet ar svart.
vissas svarare, vissas enklare. och vissa manniskor gor sina liv svarare an vad de ar, jag ar sadan. jag suger at mig att som ar jobbigt och tuggar pa det tills det inte finns nagon smak kvar och sedan tuggar jag lite till. maste lara mig att sluta med det. maste lara mig att kanna en trygghet och karlek till migsjalv att falla tillbaka pa istallet for att falla tillbaka pa sorgen och angesten safort nagot tar emot. maste lara mig att alska migsjalv, varfor ska det vara sa jakla svart? jag ar ju sa duktig pa att alska och hylla andra!
jag orkar inte skriva mer nu.
det later som om att jag ar ledsen idag men det ar jag nog egentligen inte, jag mar helt okej idag. och idag ar det 31 dagar kvar till jag far traffa mamma, pappa, joel, elliot, martina, tobias och kanske bror. hurra. HURRA!
puss alsklingar
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Blir både glad och stolt över självinsikterna du får! Även om du längtar hem en hel massa tror jag du kommer se tillbaka på den här resan som något bra, en vändpunkt.