andrasidantack

det är inte alls en bra dag idag, snarare en skitdag.
idag är en såndär dag då jag bara känner love så otroligt starkt.
känner hans närvaro som om att han sitter brevid mig. det är otroligt hur mycket jag tycker om den människan. så mycket så att det gör ont i varenda cell att inte få höra hans röst, så mycket att det får mig att vilja dö att veta att han inte älskar mig längre. ont ont ont.
jag kan fortfarande inte fatta.
jag kan fortfarane inte fatta att han slutade älska mig.
kan fortfarande inte fatta att det är sant, att detta är det han vill, att han inte kommer ångra sig.
jag vill inte äta, vill inte sova.
kan inte andas.
det är otroligt vad detta har gjort med mig, vad kärleken har gjort med mig och min kropp. hur ont det gör hela tiden. hur jag inte kunde äta och gick ner sju kilo. hur jag inte har kunnat ta ett riktigt djupt andetag på över åtta månader. jag undrar om mina lungor blir förkrympta och handikappade av att inte få utnyttja sin fulla kapacitet. jag undrar om hålet i mig skulle synas på en röntgen, om det ens syns för mänskliga ögon. jag undrar om det syns på mig, om andra ser att jag är död. jag undrar om det syns i mina ögon att inget längre spelar roll. jag undrar om det hörs på min röst att jag är tom. jag undrar om det syns under mina ögon att jag inte haft en drömlös och ångestfri natt sedan i juni. hur det surrar i mina öron, hur du alltid står framför mig när jag blundar.
hur förvånad jag blir varje morgon och ser att du inte ligger brevid mig.
jag undrar om det syns.
om det syns att jag är ett tomt skal.
jag undrar om andra ser eller om jag är så bra på att låtsas som det verkar.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag