andrasidantack

såg en gammal bild på mig och lisa från gambia.
jag vet att gambia var en riktig utmaning för mig rent psykiskt men jag längtar så otroligt tillbaka till gymnasiet.
oh, happy times!
i slutet av min gymnasietid var jag så otroligt lycklig så att jag trodde jag skulle spricka.
jag hade större socialt liv än jag nånsin haft, underbara vänner som älskade mig, familj jag äntligen hade börjat känna mig accepterad med och var underbart underbart kär.
jag måste verkligen lära mig att sluta blicka bakåt, lära mig att andas nutid och inte dåtid.
det är bara så svårt när dåtiden just nu var så sjukt mycket bättre!

snart har jag och love känt varandra i fyra år. minns det helt sjukt tydligt. räknar nog vårt första riktiga möte som åttonde mars. hur vi satt på tåget in till göteborg för att demonstrera. hur du precis blivit dumpad av bintou och någon korkad sa; "men ni som passade så bra ihop!" jag sa något i stil med "det tyckte nog love med". du kollade på mitt leg och sa att det var en snygg bild. vi hade en tävling på stationen om vem som kunde sitta på en bänk och spänna benen rakt ut längst tid. jag vann. du köpte batterier till din högtalare. vi fikade på cello efteråt och alma var där. jag frågade varför hon var sur och du sa att hon mest var sådan hela tiden.

enligt mig;

vi klickade med en gång.

kanske inte kärleksmässigt men som personer. vi blev vänskapskära och du ringde mig från telefonen inne på mediahuset hela tiden och vi kunde inte sluta prata, inte sluta träffas.

jag tror att jag kanske mest känner mig besviken för att det som jag upplevde som så magiskt och speciellt med oss verkar du inte ens ha känt. jag tror jag känner mig besviken och ledsen för att du inte verkade ha känt klicket och för att du under vår tid inte verkade ha känt det speciella band som jag kände.
för att jag nu inte efterhand ser att det bara var jag som såg och kände det magiska.