andrasidantack

2010-01-29
15:46:55

skitdag

har saltvattenfläckar på databordet efter alla gånger som jag grinat här.

jag avundas love.
jag avundas love hans sociala liv. hans nya tjej, hans vänner som han umgås med. som ringer honom och vill träffas, som han går ut och tar en öl med.
jag har vart hemma från chicago i en månad idag och har träffat två personer sedan dess som inte är släkt eller jobb. jag har inget socialt liv. jag har inga vänner. och trots att jag försöker skriva till folk och försöker träffa folk så är det inga som vill.
och det är här jag ska skriva att jag är hellre ensam än med folk som egentligen inte bryr sig om mig.
och det är jag väl egentligen för det är ju det jag gör nu.
men ändå-
det är så jävla ensamt.
och inte nog med att jag har blivit dumpad och är på den sämsta plats jag nånsin vart på i mitt liv så ska jag gå igenom allt själv och utan någon som helst support.
jag har inte ens en vän som kan få mig att tänka på annat!
inte en vän som jag kan grina med.
jag har en vän i linnéa som bor 30 mil bort, så ovärt.

jag hatar att den människan som verkligen gillade mig är borta nu och att jag är så jävla ensam.
jag hatar detta.
och jag hatar att jag skriver det här.
jag bloggar bara för att jag inte har någon annan att säga alla dessa ovärda saker till.
framförallt hatar jag när folk säger saker som: men du är jättebraaaa! folk gillar visst diig! du förtjänar bättre!
osvosvosv andra ovärda saker som uppenbarligen inte stämmer nu när jag sitter här ensam för typ 253e dagen framför vänner-boxen.
jag saknar love.
skit.


Kommentar:
#1: Martina

Att tänka på:



1) VILL inte träffa dig eller KAN inte träffa dig? Två väldigt olika saker! Jag har vänner jag nästa aldrig träffar. Jag ringer om och om igen och försöker få till dejter och de säger nej. Ibland känns det verkligen skräp. I perioder känner jag mig stenhårt ratad. Men så får man fundera på varför de däger nej. För att de inte VILL eller för att de inte KAN? Orkar man inte undra får man helt enkelt fråga vilket av alternativen det är. VILL de inte är det ingen idé att slösa tid på att underhålla kontakten.



2) Att ha en vän ALDRIG "ovärt". Hur långt bort hon/han än är. En vän är en vän oavsett avstånd.



3) Har du tråkigt framför vännerboxen (ja, för till och med de blir lite trista när man ser dem för 254e gången) så finns det systersöner som blir illans glada för lite variation i SIN vardag. Du är hjärtligt välkommen när som helst (soffa finns för övernattning)! Syster och systers sambo blir också glada, även om jag inte är inte hemma på dagarna :D



Det är svårt med vänner. Och det är extra svårt när man slutat skolan och alla plötsligt försvinner åt olika håll, både geografiskt och mentalt. Det är inte många från min skoltid jag umgås med. Några få som jag träffar kanske 1-3 gånger per år. De jag umgås mest med är folk jag träffade under mina år vid universitetet, men de glider också bort pö om pö. Ibland får vi en nytändning, ibland får det helt enkelt vara.



Livet är förändring. Inget är statiskt och förblir som det alltid varit. "Change or die" var det någon som sa (tror det handlade om evolution. Eller kanske marknadsföring :). Drastiskt, men sant.



Jaja, du tycker säkert att jag är äckeläppelkäck. Må så vara...

2010-02-01 @ 13:32:54
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: