andrasidantack

loving you made life worth living.


Were we still kissing when you knew that we were through?
Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?

lyssnar på timo och kollar på gamla bilder. lyckas med att se på bilder från mitt forna liv utan att bryta ihop. iallafall utanpå. inuti gör det fortfarande ontontont och jag älskar love så. tänk om det bara räckte? tänk om det räckte att jag älskar honom så som ingen annan gjort innan. tänk om det räckte att jag älskar varenda cell, varenda millimeter av den människan. tänk om det räckte om han bara förstod hur stark och äkta den kärleken är.

surt sa räven.

jag har börjat gå hos en psykolog och hon heter ida. ida pratar värmländska och ibland när hon pratar måste jag kväva ett skratt för det låter roligt. och mysigt. jag gillar ida för hon tar mig på allvar. hon uppmärksammar saker som jag inte tänkt på och hon kommer med egna inlägg, inte bara sitter där och glor och ser krävande ut som vissa. när jag kommer frågar hon hur jag mår och inte bara sitter och väntar ut en så att det blir pinsamt och jobbigt som jag vet att vissa sådana personer har som taktik. jag tror att jag och ida kan göra riktiga framsteg och att hon kan hjälpa mig. kanske måste jag inte hela livet vara bunden av min rädsla och ilska?
det känns också skönt att ida är ärlig mot mig. i torsdags tittade hon på mig och sa efter ett tag "separation och trygghet kommer alltid vara extra svårt för dig, du får bara lära dig att hantera det" och det var så skönt! det gjorde mig såklart ledsen att hon också såg det som jag sett väldigt länge men ändå, ibland kan det var skönt att få bekräftat att man har problem och issues. ibland skulle jag vilja att en psykolog som känner mig väl skulle komma hem och berätta för min familj hur det verkligen står till. att jag är fuckad påriktigt och inte bara överdriver eller gör allt dethär för att få uppmärksamhet. att det inte bara är en lek för att få någon att känna sig elak, dum eller skyldig utan att det är mitt liv jag kämpar med här. med betoning på kämpar.

jag önskar att jag kunde leva mitt liv som jag har istället för att blicka bakåt jämt och bara vilja tillbaka till mitt liv innan. det blir som en stor skiljelinje. livet med love och livet efter love. livet efter love suger.
jag längtar efter love och mitt liv tillsammans men honom. världens bästa människa.
jag ska sova och njuta av att vara frånkopplad från detta liv.
godnatt

(ledsen för detta virriga inlägg)

borde egentligen ta på mig riktiga kläder och ta tag i mig själv men känner mig så sjuuukt omotiverad.
har inte en endaste plan för helgen, vädret är grått och det är skittrista pass på sportlife både idag och imorgon. läser ingen bra bok just nu heller för den delen.
wäwäwää allting är trist.
borde arbeta på att skaffa fler vänner så jag kan variera lite och inte bara pressa på min enda närboende vän som ett needy plåster. trist trist trist.
hej!

att träffa människor som man egentligen bara känner till via cyberspace är alltid lite underligt och fult sådär.
live är jag ju inte alls lika fräsig som jag är här i skrift.
på bloggar blir folk lika starka som sin verbala förmåga och i mitt fall är det starkstark.
i bloggen blir jag alla bra formuleringar och ordval och jag slipper min sociala fobi och min totala oförmåga att hantera nya människor.
i verkligheten är jag halvfet, blek och nervös. live kommer inte orden som finns inuti ut ur mig så som jag vill.
live är jag inte riktigt lika mycket jag som jag är här.

jag hittade precis en överbliven tryffel i kylskåpet. det finns säkert larver i den för den är sedan jul men den smakar gott ändå. jag tränar på som en jävla idiot men blir varken fastare eller lättare. kanske beror det på alla överblivna tryfflar/kakor/jordnötssmörskedar jag hittar överallt?

tröttheten har inga gränser. sömnen är dålig som vanlig. min psykolog Ida hajade till rejält när jag berättade att jag sovit dåligt praktiskt taget hela mitt liv. ska gå och sova snart för imorgon väntar 13 timmars arbetsdag.

hej!

på spinningen hade jag en tränare som på ett positivt sätt för tankarna till smått aggressiva ledare såsom Hitler, Stalin och pinochet.
jag har märkt att house/techno/klubbmusik+bossig ledare får ut det bästa av mig i spinningvärlden.
förra veckan hade jag en kvinna som måste beskivas som 40+ småbarnsmamma som spelade musik som kändes som Melodifestivalen 2008 och jag ville bara DÖ.
musiken, människan.
är det meningen att man ska bli peppad liksom?
jag vill ha en spetig brud med rumpa gjord av stål som spelar musik som får mig att fundera på om jag har tagit E, inget annat.
vill att bruden ska spela i gotta' feeling, tik tok och andra helt sjuka hyperlåtar.
inte skitmusik man sitter hemma och trallar till när man rullar köttbullar.
PFFH!!

idag hade jag första mötet med min nya psykolog. hon var helt sjukt bra och jag blev så glad för att hon såg mig och verkligen tog sig tid. att hon tyckte att jag var värd att lägga tid på och för att jag har TVÅ nya tider nästa vecka. för att hon tycker att 21 år med skit räcker och att jag äntligen ska ta tag i allt och bli fri.
tacktacktack Gud.

imorgon har jag personalmöte hela dagen och sedan direkt till stationen och därifrån direkt till dansen och sedan hem till maria och sova och sedan bussen till ängelholm och linnéa. kommer bli mysigt.
linnéa har frågat om jag kan sjunga på vigseln, jag är livrädd men sa ja ändå.
HJÄLP.
nu ska jag sova gott, jag känner redan att röven kommer vara smärtsam imorgon.
inatt drömde jag för övrigt att jag knivhögg en kvinna, jag var skitförbannad. kanske lite aggressioner i huvudet? när jag vaknade saknade jag att ha en människa brevid mig, kände mig ovanligt ovanligt tom.
imorgon kommer bli en bra dag.
puss

jobba natt och ångesten pickar på inifrån.
vet egentligen inte om hela grejen så mycket längre handlar om att jag fortfarande är kär i love.
nu är det kanske mera känslan av fan-dig-för-att-du-lämnade-mig.
fan-dig-för-att-du-inte-kämpade-för-mig.
fan-dig-för-jag-älskar-dig-så-mycket-så-jag-skulle-gjort-allt-för-dig.
fan dig för jag skulle ha dött för dig och kämpat för dig i en evighet och du bara lämnade mig här.
du bara lämnade mig som om att vi vart tillsammans i två månader.
kom över mig som om att vi vart tillsammans i två månader.

tror nog inte det handlar om att jag är kär längre utan om
att du
inte var så kär
som jag trodde.
att din kärlek till mig
var en besvikelse.
att jag var en besvikelse.

1. de nya träningsbyxorna funkade inte alls. testade innan jag gick och allt blev bara felfelfel. så går det när man inte testar innan man köper, får se till att gå tillbaka med dem någon dag snart.
2. spinningen gick bra men nu är jag ganska död.
3. jag är sjukt sugen på jordnötssmör men då det inte riktigt passar min nya nyttiga livsstil försöker jag vänligen avböja.
4. jag har Liftarens guide till galaxen i knät och ska nu försöka på mig att komma in i och uppskatta tegelstenen.
.
.
.
.
.
5. jag tror den nyttiga livsstilen får vika undan för en sked jordnötssmör.

puss

ps. jag lyssnar på beach boys och längtar efter rossö.

there was a time when you let me know what's really going on below, but now you never show it to me, do you?


dagens har mestadels spenderats i ensamhet, både fysiskt och metalt.
både moren och faren var ut huset och jag sprang runt här själv mitt i galenskapen.
för några månader sedan hade jag spenderat timmarna hulkandes inlåst på badrumsgolvet. när jag kommer ur dethär är jag kanske starkare. man brukar väl säga sådana saker, att det gör en starkare?
jag vet inte riktigt, jag har vart här innan och oftast känns det bara som om att jag springer i cirklar.
jag har aldrig vart precis här, aldrig såhär illa, men ändå, här på badrumsgolvet har jag vart innan.
här har jag vart innan och här vill jag göra allt för att aldrig hamna igen.

jag tänkte kanske höra av mig, skicka ett sms.
sedan såg jag att du skrivit till någon att livet leker, du mår tiptop och jag vill inte störa det.
den tionde är det nio månader sedan du gjorde slut.
tiden tickar iväg och jag står så jävla still.
kanske är det det som gör mest ont?
att du gjorde slut för nio månader sedan och du går vidare, leker ditt liv och mår bra.
och jag, jag står kvar på samma plats. fastfrusen.
det gör ont att du lämnade mig kvar. ensam. att dö.
go back to sleep.

idag är jag nöjd med migsjälv för att jag gick upp sju för att tvätta och för att jag sedan gick på 45minuters spinning.
jag är inte lika nöjd med migsjälv för att jag har frossat i det mesta som finns hemma.
när jag har ett eget hem ska det inte finnas godislådor och inga kakburkar. socker och att småäta är verkligen my drug of choice och ibland känns det som om att det bara är ett tvångsmässigt tuggande för att proppa igen det stora hålet som gapar inom mig.

jag hittade gamla saker på datorn. brev jag skrivit till love. noveller som love skrivit i skolan som han ville att jag skulle läsa och tycka till om. de är fina, han är duktig. jag kunde ändå inte läsa dem. och inte heller ta bort dem. har han inga kopior på sin dator vill jag inte kasta dem.
jag gjorde en kopp té imorse. kanelté. jag hällde ut hela koppen så fort jag kände lukten av det. love. det luktar love. det luktar love lägenhet, tvärslätt och många alldeles för fina stunder.
det är mycket jag inte kan göra nu. mycket jag inte kan känna lukten av, mycket jag inte kan äta, musik jag inte kan lyssna på, ord jag inte vågar säga, tankar jag inte våga tänka.
kudde jag inte kan sova på.

jag vet inte om jag är kär längre och det gör mig livrädd. jag har hållit fast i det så hårt så länge och sedan det tog slut har mitt grepp bara blivit hårdare och mer desperat. det har vart det enda fasta, det enda som vart absolut. slutdestinationen. målet. dit jag skulle komma tillbaka när jag ridit ut stormen.
och nu vet jag inte.
jag skulle fortfarande ta tillbaka love på en sekund. utan att tveka. jag älskar honom mer än luften.
men jag vet inte om jag är kär längre.
jag vet att jag längtar efter honom varje minut. jag vill ringa honom varje dag och berätta om allt. om roliga saker, om jobbiga saker. jag vill ringa love och prata om att jag är ensam och att saker börjar bli jobbigt igen men att det inte handlar om honom. jag vill ringa och få prata ut med någon som känner mig utan och innan. jag vill ringa till honom och prata om mamma.
jag längtar efter min bästa vän.
jag längtar efter att prata med min bästa vän som känner mig bättre än någon annan och som älskar mig ändå.
jag vill ringa och fråga om han inte längtar efter mig, om jag inte är hans bästa vän längre.
jag vill ringa och fråga om han fortfarande menar det han sa,
om han fortfarande skulle vänta på mig, vänta på att jag är redo.

jag längtar efter min bästa vän.

känner mig jävligt nöjd efter dagens två träningspass. imorgon blir det vilodag, in till göteborg för mary kaymöte, säkerligen lite seriös Breaking Dawn-läsning och yasmin.
jag kom på ordet smug på svenska, självgod. är det inte så?

nu ska jag luta mig tillbaka för lite Breaking Dawn. José González spelas, testar mig försiktigt fram med lite musik som jag inte kunnat lyssna på nu på väldigt länge.

förresten, har ni hört scarlett johanssons version av Falling down? gör det.

musik jag vill lyssna på men fortfarande inte kan pga rädsla för att falla sönder mer än nödvändigt:

kultiration
daniel lemma
ben harper
nick drake
coldplay
ray charles
glesbygdn
ane brun
stefan sundströms Fisk i en skål
sophie zelmani
anna ternheim
josé gonzález (som jag testar just nu)

m.m.m.m.m.m. MED MERA

this love fucked me up like I knew it would.

idag känner jag mig ganska nöjd, sådär så att jag är pirrig i magen.
jag vaknade och mådde skit så som jag brukar. jag vet att både moster och mormor haft problem med depression och att de båda två har morgonångest så jag antar på ett sätt att det finns i mig, att jag fått deppgenen.
det gör mig ledsen fast mestadels gör det mig otroligt peppad på att ta tag i migsjälv och lära mig att hantera det. if life gives you lemons, make lemonade. jag får göra det bästa av vad Gud gett mig.

det jag tänkte komma fram till var att jag gick och tränade och allt blev bättre. nu ska jag snart iväg på spinning och jag är helt töntigt uppspelt och nöjd.
åh! när jag gått ner några kilo eller framför allt blivit mer vältränad ska jag ut och köpa massa skitsnygga kläder/ underkläder! och massa snygga nattlinnen! även om jag inte använder såna silkiga skitsaker och även om bara jag kommer se det! jag vet att folk säger att man inte blir lycklig av att bli smal men sådana människor vet nog inte riktigt vad de pratar om. jag känner det i mig, träning och mer vältränad kropp gör mig lycklig! att kunna lägga på mer vikt på bodypumen får mig att le, att bli svettig och vara totalfokuserad får det att pirra i magen.

träning is my new love.

(den låten som går på repeat när jag skriver detta inlägg i lyckorus är tik tok, lyssna på den och försök att inte vilja dansa, I dare you)