andrasidantack

så himla underligt att helt plötsligt är jag dendära människan som ryggar tillbaka lite och inte kan säga 'jag älskar dig' tillbaka. jag är den som får höra att jag är tuff och svår och att det är synd om alla killar som vågar ragga på mig för jag är iskall och raggar aldrig tillbaka. helt plötsligt är jag här i Prag och folk ser på mig helt annorlunda. jag vet inte riktigt vad som är rätt, om jag är den personen eller inte. Om det är prag eller en del av mig som jag inte riktigt känt mig bekväm att ta fram innan. hemma i sollefteå är jag moderkresa. jag är den som tar hand om alla och som folk rent instinktivt känner är en ta-hand-om:are. men här? ingen aning..

idag är jag förkyld, blä. mina ögon rinner och jag nyser konstant. har ingen aning om när jag var sjuk senast. minns att jag var apförkyld på min födelsedag för två år sedan, nyste som en idiot när jag satt och GISade och somnade nästan i min säng när min lägenhet var fullproppad med vänner som åt min åttavåningstårta, var sjuk men så himlanshimlans lycklig.

jag har för en gångs skull saker som jag måste göra idag vilket är oflyt. göra klart två presentationer till imorgon, power point och handouts, gå på kör klockan sju och äta mat me Léa som drar till warsawa imorgon för att hämta lite grejer från hennes lägenhet där. 

igår skypade jag med Peter, Ida och bebisen, så himla fint! De första minuterna var ren chock och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, kunde knappt titta på skärmen, det var bara så otroligt surrealistiskt att min bror satt där med en bebis. Sin bebis! Hur som helst så var det fint att se dem alla och höra att de mådde bra och nu börjar jag känna att det kanske ska bli roligt att åka hem för ett tag, att träffa familjen, ny bebis, vänner och äta massa mat. yay!

 

igår satt jag på café amandine i några timmar efter gymmet och pluggade, åt en fantastisk lunch för 130 czk och drack massa mintté, himlans fint!

NU ska jag fortsätta plugga, puss!

Ja! Älskar höst så himlans mycket! Nu väntar jag dock bara på att det ska bli kallare, kan inte fatta att det fortfarande är typ 8 grader här, märker så tydligt hur norrlandsskadad jag har blivit, vill ha kyla, frost, snö, vantar och mössor!

 

Strumpbyxor. Fast det är alltid mitt mest använda plagg..

3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?

För ett år sedan bodde jag i Sollefteå och saker var lite struligt. jag gick i sömnen varje natt, pluggade valövervakning och demokratisering och pendlade mellan extremt lycklig och totalt utmattad.

 

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Jag undrar egentligen det samma men överlag kan jag säga att mina dagar cirkulerar kring sova, skola, dator och dansa. Skola borde kanske vara inom perentes för även om det är på heltid är jag rent fysiskt i skolan två dagar i veckan och inte mycket mer mentalt..

Jag vet verkligen inte! Just nu är mitt hår ganska långt men det är egentligen mest för att jag är lat, hjälp!

7. Vad läser du?
Fifty shades darker, bloggar, artiklar för skolan och allt jag kommer åt om Israel och Palestina. Har så himla svårt att komma igenom Fifty shades, fattar inte hur långsamt jag kan läsa och hur seg jag tycker den är just nu. Must. Power. Through.

 

8. Vad var bäst med sommaren?
Så himla mycket! Alla timmar jag låg på soffan och svettades, spelningar i millenium park och på olika festivaler runt om i stan med Hoyle brothers och the lawrence peters outfit, lollapalooza, att få lära mig nya saker på Taxim, känna mig snygg och bli raggad på, bo i en storstad, umgås med min syster och Josh. Och kanske att det vackraste på hela sommaren var 4th of july när vi stod på taket till Hannas hus och hade perfekt utsikt över Chicagos skyline och en näst-intill full måne och tusentusen fyrverkerier åt alla håll. Kunde inte sluta glo, kunde inte sluta tänka att det var fantastiskt och att jag aldrig kommer se något vackrare i hela mitt liv.

9. Vad var sämst med sommaren?
Att det var så varmt så att jag inte kunde bli brun och att jag egentligen inte gjorde speciellt mycket av det jag tänkt, gå på date till exempel!

10. Senast köpta plagg?
en peplumtopp med pärlad peterpan-krage. har ingen aning om hur jag ska tvätta den men känner mig så himlans fin så att det inte ens gör något

11. Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Gud jag har ingen aning... handkräm kanske? Trots att Prag fortfarande är varmt så kan jag redan se på mina fingrar hur luften har blivit annorlunda här nu och jag börjar torka ut och skrynkla ihop så varje natt efter att jag borstat tänderna och tvättat ansiktet kletar jag hårolja i mina hårtoppar och dränker mina händer i handkräm. Har egentligen ingen aning om huruvida det hjälper.

12. Hur ser du på framtiden?

och såhär!

puss!

 

jag vet inte riktigt var jag ska börja, de senaste dagarna har varit ett trassel av jobbiga dagar, lyckorus och utmattning.

i tisdags fyllde Léa år och när hon trodde att alla förutom jag dissat henne för en hockeymatch stod hela gruppen där med blommor, paket och bubbel och väntade på henne, Léas min och totala lycka gjorde hela min dag! Efter middag drack vi drinkar och sedan en natt fylld av dansdansdans, hur fint som helst!

i torsdags gick vi ut för att fira att vi klarat av 9 timmar lektioner non-stop och det som skulle vara "bara en öl" (biggest czech lie) förvandlades till fyra medans jag sippade min cola och helt plötsligt skulle vi ut och dansa. efter lite övertalning hängde jag med och trots att det var en fin kväll vaknade jag på fredagen med panik och ångest över min totala brist på ryggrad. efter fika och mat kom lite av självrespekten krypande tillbaka men mest ligger den och lurar nånstans långt bort och jag har fortfarande inte riktigt hittat den. jag spenderade mest dagen med att ligga i min säng och glo och på natten pratade jag med min bror som berättade att de skulle in till sjukhuset för att förhoppningsvis klämma ut dendära ungen som är två veckor försenad.

jag vaknade igår utan en ny bebis i familjen och kände mig ganska rastlös, drog till gymmet och arbetade bort en raspig hals och raspig hjärna. läste fifty shades darker och tycker generellt att det är en ganska seg bok. blev försenad till matfesten (som vanligt) och tryckte i min 11 olika rätter från 8 olika länder och fick 21.36 besked om att min bror har blivit pappa! satt fast på golvet i Léas rum framför Léas dator och kunde inte röra mig, kände hur min kropp mest bara bubblade och skrattade och hur jag andades ut ett tungt andetag jag inte ens vetat att jag hållt inne, allt hade gått bra. Peter mådde bra, Ida mådde bra, bebis mådde bra.

det är så otroligt fantastiskt med barn. inte på så sätt att jag gillar barn egentligen men bara den saken att det är en människa. en liten, liten människa som man skapar tillsammans och som växer inut en och sedan kommer ut och är precis som jag bara minimal. med ett (förhoppningsvis) fungerande hjärta, tio tår, fingrar, ögonfransar. en människa med pontential till att göra och bli precis vad som helst. det är så otroligt fantastiskt, ett sådant mirakel!

 

hur som helst, för att inte bli allt för djup och sväva iväg ska jag berätta om inatt när jag och david försökte glömma något vi sett genom att dricka tequila och det inte spelade någon roll för jag var bara nykter, nykter, nykter. Helt plötsligt hamnade vi på en klubb vi brukar gå till och jag och David blir vittnen till att en tjej i vår klass är borderline otrogen mot sin pojkvän. David såg dem kyssas och jag såg dem mest bara vara waaay more intima än vad man borde vara med någon när man har partner. våra ögon brann och vi visste mest inte var vi skulle ta vägen eller göra. sånt är så himla svårt! Hade det varit en nära vän till mig som gjorde så mot sin partner hade jag antagligen burit personen i fråga därifrån men nu handlar det om en tjej jag egentligen inte känner så bra. iallafall sa jag till killen att hon har pojkvän och han droppar kommentaren att jag är som en 'motherfigure, trying to stop me from doing bad things'. jag hör till skaran som anser att det är parten som har partner som har ansvaret i en situation som denna men jag var mest bara tvungen att säga något. efter att ha försökt glömma och återfå våra förstörda näthinnor gav jag och David upp, ville helt enkelt inte se mer så vi gick och lämnade dem där.. galen natt helt enkelt!

 

idag gör jag inget, firar bebis genom att äta bakelser och titta på mastechef australia, all is well.

puss!

jag vet inte ens hur det är möjligt men på tio dagar har jag lyckats bli av med två telefoner. den första dansade jag bort på chapeau rouge och den andra tappade jag/blev bestulen idag på spårvagnen när jag skulle till gymmet. så himla segt så jag inte ens orkar tänka på det. dessutom var den andra telefonen en gammal jag lånat av David så jag måste ge honom pengar för den. bläää.

de senaste dagarna har haft något konstig över sig, självförakt skulle jag tro. en kombination av klumpig engelska, eviga diskussioner som känns som tävlingar, brist på dans och en (för mig) enorm konsumtion av alkohol. enkelt sagt har jag de senaste dagarna mest legat i min säng, tittat ut genom mina takfönster och ogillat migsjälv. för min brist på engagemang, för att jag är elak, för att jag är ful, för att jag inte gör något för världen, för att jag inte kommer bli ihågkommen på det sätt jag vill minnas (om jag ens blir ihågkommen...), för att jag saknar empati, för att jag aldrig kommer få ligga igen i hela mitt liv, för att jag inte kan sova, för att jag ändå är kass när jag är vaken, för att jag suger på lektionerna, för att jag inte är tillräckligt kreativ, för att jag inte är tillräckligt omtyckt av varken andra eller mig själv och så fortsätter listan med random och irrelevanta saker i en evighet tills jag vill gråta ögonen ur mig men fortfarande inte kan klämma ut en endaste tår. ice queen.

en av mina drömmar är att få arbeta med israel-palestinakonflikten och min resa hit har bara fått min beslutsamhet att växa. inte nog med att en av mina bästa vänner här är pro-israel och att bortamatchkillen var judisk israel så är en kvinna i min kör palestinier och konflikten i området trappas upp för var sekund som jag sitter här och skriver menlösa bokstäver på en blogg som ingen läser.

jag vet inte riktigt varför men jag måste måste MÅSTE dit. jag måste dit för att lära mig mer, för att jag är en egoistisk människa som vill se med mina egna ögon, för att träffa människor som lever mitt i en av de mest menlösa och intressanta konflikter, för att kunna somna om nätterna, för att kunna se framtida generationer i ögonen och säga att jag gjorde allt jag kunde.

 

är det inte det som är drivkraften bakom allt? att rakryggat kunna stå framför framtida generationer? för den stunden skulle jag offra mitt liv, för den stunden skall jag i varje situation göra allt jag kan. för att se dig i ögonen.

 

jag vet inte vad men det är något med Brother bear som gör att jag alltid börjar grina. Mitt iskalla hjärta fällde inte en endaste tår över Torka inga tårar utan handskar men flertalet till en disneyfilm som handlar om björnar.

Vad finns det att säga? En annan älskar väl björnar helt enkelt.

jag har gått till gymmet idag och är nu helt slut. efter gymmet åkte vi till novy smichov, åt soppa och drack smoothie, drack cappuchino (jag gör tappra försök men nej, blä) och åt muffins. efter det spenderade vi timmar med att testa kläder i otaliga butiker. mission impossible är att få Léa att ens testa något som överhuvudtaget är annorlunda och inte i mörka färger, puh!

imorgon ska jag åka till Léa och David och laga mat och förhoppningsvis titta på australias masterchef, ska bli så skönt att laga mat i ett kök där jag kan vara fri och laga som jag vill, saknar ett eget kök så otroligt mycket!

saknar att experimentera och bränna min mat så att brandvarnaren går av i mitt källstakök. saknar att ha oinbjudna men väldigtväldigt välkomna matgäster på besök runt matbordet. saknar att laga något och sedan springa in till Kimberly och tvinga henne äta för att jag är så nöjd och lycklig. saknar att ha en kyl full med mat så att jag kan värma på mat när maya kommer ner och är hungrig men inte har falukorv eller köttbullar i frysen.

Åh källsta, mitt kök, mitt hem och min familj, jag saknar er hela högen!

 

jag hade en helt sjuk dröm imorse som innehöll saker som min delaktighet i fotbollslag, trösthångel med en sjukt vacker tjej som grät, Ida & Peters överraskningsankomst till Prag MED ny bebis (som de inte hade sagt hade kommit!) + typ alla deras bekanta, världens dansgolv på golvet till en stor och vattentömd vattenpark och sedan hur jag i panik klättrade upp för en av vattenrutschbanorna medan vattenet började flöda igen ner på dansgolvet vilket såklart hindrande mitt klättrande uppåt. utöver det var det folk som åkte i små båtar ner mot bassängen som jag skulle komma förbi och i en av dem satt Amanda som jag gick i gymnasiet med tillsammans med hennes coola vänner.

 

idag händer iallafall två roliga saker

1) jag ska joina ett gym och träna för första gången sedan i juni. 

2) jag har kör och har inte lärt mig de låtar vi skulle till idag eller den låten jag eventuellt ska sjunga solo på, finns en version på youtube men min körledare har arrat helt annorlunda. kommer de tvinga mig att stå framför hela kören idag igen?

Som ni ser så är ledorden idag skräckblandad förtjusning.

 

jag mår fortfarande bra och sover som vanligt dåligt. det är 1000 plus och 1 minus, jag kan leva med det. idag är det dessutom lite kallare så idag ska jag för första gången lägga bort skinnjackan och testköra min nya kappa!

 

ps. tack gode Gud för skype. tack skype för att jag kan prata dagligen med kimberly och vara med henne trots 13 177 km i avstånd (tack googlemaps för den informationen). tack för att jag kan prata och se vänner och familj på andra sidan jorden som jag annars skulle träffa en gång om året. tack skype för att du inte krånglar för mycket och kommer göra min framtid runt om denna planet så mycket enklare. puss. ds.

trots att min ångeststatistik är bättre än på år, när ångesten tillslut återvänder som en gammal vän och tar över hela min kropp och hjärna, fyller upp varenda cell och får mig att vilja spy och klösa känns det bekant som om att det vore igår. som om att det vore igår min gamla vän sov i min säng varje dag, inte brevid mig utan på mig, en tung vän som fick mina lungor att kollapsa och glömma sin tidigare kapacitet. 

ångesten är redan här när jag vaknar och jag försöker säga hej och schasa iväg men det funkar inte.

jag behöver så otroligt mycket gråta och bara släppa ut och lös men det funkar inte, kan inte gråta längre, är stel och hård och openetrerbar som en sten.

mamma ringer i precis rätt tid och medan samtalet fortgår rullar en ensam tår mot kudden och sedan absolut torka, kan inte producera mer. tänker på allt sorgligt i världen men misslyckas med att gråta. är tydligen död på insidan. Lea kallar mig ice queen och hon kanske har rätt.

 

hur som helst, jag ska äta brunch som vanligt idag och sedan begrava mig i mitt rum och vara snäll mot migsjälv.

jag är på kören och vi repar en låt de behöver solister till. sitter och pratar med den nya ryska tjejen och hjälper henne med vår stämma när jag i bakgrunden hör mitt namn. Tittar upp lite frågande och hör det igen. Fattar fortfarande inte "Me?" "yes you, get up here and sing with Nicola!"

efter ytterligare förrvirring från min sida och en ansiktsfärg som kan liknas vid rödare-än-rödast står jag framför hela min kör av ca 40 pers och ska sjunga en låt jag inte ens kan. backar så långt bak att jag tillslut går in i väggen och försöker ställa mig bakom Nicola, funkar inte så bra som jag hade hoppats. Står tillslut där och sjunger på något sätt dendära låten som jag inte kan och inte har någon koll på. Än så länge vet jag inte riktigt hur det blir, vem ska ska sjunga när det väl är konsert den tolfte december, vi får se hur det går! 

 

 

Idag har jag varit på IKEA också vilket var festligt, inte lika festligt dock var att Lea avslutade hela grejen med att berätta för mig att när vi först träffades trodde hon att jag var 19, att jag verkar ung och att jag är girly. Vet inte riktigt varför men jag blev skitförbannad av hela girlygrejen och kände något sjukt behov av att försvara och förklara mig. Väl hemma är jag nog fortfarande lite förbannad men kanske mer fylld av en känsla att jag inte ska behöva känna att jag måste försvara mig. Jag vet vem jag är. Jag har kunnat ta hand om mig själv (och andra) längre än de flesta i min ålder och jag är både intelligent och kompetent. Om hon på något sätt anser att mina färgglada kläder och regnbågehårspännen minskar dessa kvalitéer på något sätt så är det ju hon som är ytlig. Jag kan vara både rolig och smart! Jag behöver inte välja! Jag behöver inte välja om jag vill vara en sådan som njuter av enkla saker som ett fint moln eller politiska debatter, jag kan gilla båda! Jag är ytterligheter, har alltid varit, och det är det som gör mig till mig. Vad är väl ett liv med händerna i skiten utan regnbågshårspännen och handskrivna brev i duvblå kuvert?

inatt somnade jag inte försen efter fyra efter slag av både sömnlöshet och chattande.

när jag tillslut vaknade imorse var jag helt död och framför allt, helt amazed av min dröm som jag precis drömt.

 

det gick något såhär; jag och min syster Hanna var ute och gick i skogen och kom fram till en sjö. Vid sjön satt massa människor och av någon anledning kastar de alla ballonger i sjön. Ballongerna spricker nästan direkt i kontakt med vattnet och börjar sjunka och jag får total PANIK. Börjar skrika på människorna och kan inte förstå hur de kan kasta all plast i vattnet sådär, försöker ta mig ner till vattnet (skriker och gråter) för att simma i och plocka upp all plast men kommer inte förbi folket.

det intressanta med hela grejen är hur otroligt upprörd och ledsen jag blev över plasten i vattnet, att jag inte alls kunde förstå hur någon människa kunde göra så mot sjön och vår planet! det var längesedan jag var så förtvivlad i en dröm och att det tillslut skulle visa sig handla om plast, en vacker sjö och miljön gör mig lättad och glad (om än såklart oroad för dendära sjön som ligger i någon vacker skog full med trasiga ballonger..)

 

jag ska springa till tesco nu och byta ut den ljusslinga jag köpte igår som inte funkade när jag väl kom hem, hoppashoppas på att det går bra!

puss

stunden när jag går och lägger mig men hör mina sambos gå upp för dagen. HELT SJUKT.