andrasidantack

2012-11-07
22:36:23

dancing in the street
jag är på kören och vi repar en låt de behöver solister till. sitter och pratar med den nya ryska tjejen och hjälper henne med vår stämma när jag i bakgrunden hör mitt namn. Tittar upp lite frågande och hör det igen. Fattar fortfarande inte "Me?" "yes you, get up here and sing with Nicola!"
efter ytterligare förrvirring från min sida och en ansiktsfärg som kan liknas vid rödare-än-rödast står jag framför hela min kör av ca 40 pers och ska sjunga en låt jag inte ens kan. backar så långt bak att jag tillslut går in i väggen och försöker ställa mig bakom Nicola, funkar inte så bra som jag hade hoppats. Står tillslut där och sjunger på något sätt dendära låten som jag inte kan och inte har någon koll på. Än så länge vet jag inte riktigt hur det blir, vem ska ska sjunga när det väl är konsert den tolfte december, vi får se hur det går! 
 
 
Idag har jag varit på IKEA också vilket var festligt, inte lika festligt dock var att Lea avslutade hela grejen med att berätta för mig att när vi först träffades trodde hon att jag var 19, att jag verkar ung och att jag är girly. Vet inte riktigt varför men jag blev skitförbannad av hela girlygrejen och kände något sjukt behov av att försvara och förklara mig. Väl hemma är jag nog fortfarande lite förbannad men kanske mer fylld av en känsla att jag inte ska behöva känna att jag måste försvara mig. Jag vet vem jag är. Jag har kunnat ta hand om mig själv (och andra) längre än de flesta i min ålder och jag är både intelligent och kompetent. Om hon på något sätt anser att mina färgglada kläder och regnbågehårspännen minskar dessa kvalitéer på något sätt så är det ju hon som är ytlig. Jag kan vara både rolig och smart! Jag behöver inte välja! Jag behöver inte välja om jag vill vara en sådan som njuter av enkla saker som ett fint moln eller politiska debatter, jag kan gilla båda! Jag är ytterligheter, har alltid varit, och det är det som gör mig till mig. Vad är väl ett liv med händerna i skiten utan regnbågshårspännen och handskrivna brev i duvblå kuvert?

Kommentarer:
#1: vet-du-vem-jag-är!?

"jag var 19, att jag verkar ung och att jag är girly" ... det är okej, krazy. som tur är så vet du ju bäst själv vem du är! hakuna matata!

2012-11-08 @ 11:05:06
#2: Martina

Så rätt! Varför ska man behöva välja! Känner precis samma sak i många situationer. Varför tror folk att bara för att man gillar a kan man inte även gilla b? Skumt...

2012-11-22 @ 12:19:38
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: