andrasidantack

jag vet inte ens hur det är möjligt men på tio dagar har jag lyckats bli av med två telefoner. den första dansade jag bort på chapeau rouge och den andra tappade jag/blev bestulen idag på spårvagnen när jag skulle till gymmet. så himla segt så jag inte ens orkar tänka på det. dessutom var den andra telefonen en gammal jag lånat av David så jag måste ge honom pengar för den. bläää.

de senaste dagarna har haft något konstig över sig, självförakt skulle jag tro. en kombination av klumpig engelska, eviga diskussioner som känns som tävlingar, brist på dans och en (för mig) enorm konsumtion av alkohol. enkelt sagt har jag de senaste dagarna mest legat i min säng, tittat ut genom mina takfönster och ogillat migsjälv. för min brist på engagemang, för att jag är elak, för att jag är ful, för att jag inte gör något för världen, för att jag inte kommer bli ihågkommen på det sätt jag vill minnas (om jag ens blir ihågkommen...), för att jag saknar empati, för att jag aldrig kommer få ligga igen i hela mitt liv, för att jag inte kan sova, för att jag ändå är kass när jag är vaken, för att jag suger på lektionerna, för att jag inte är tillräckligt kreativ, för att jag inte är tillräckligt omtyckt av varken andra eller mig själv och så fortsätter listan med random och irrelevanta saker i en evighet tills jag vill gråta ögonen ur mig men fortfarande inte kan klämma ut en endaste tår. ice queen.