andrasidantack

jag har en presentation imorgon på current issues in global economy som jag aktivt undviker att tänka på. till denna presentation ska jag göra en PP som ska vara inlämnad om senast två timmar, jag undviker den också. istället äter jag godis, läser ointressanta bloggar, tänker på hur jag borde äta men inte har NÅGOT ätbart samt tänker på hur smutsigt mitt hår är men hur lite jag egentligen bryr mig.

det är halloween idag vilket är en av mina favoritdagar men jag kommer inte klä ut mig vilket känns helt galet. i helgen var jag pippi men idag ingenting. smutsig, underkänd student möjligtvis. tycker mycket men vet lite.

överallt i stan börjas julfixandet och jag blir helt lyrisk, mitt hjärta ler och min mun ler ännu mer, om jag fick som jag ville skulle jag fira jul året runt. ha mörker omkring mig, stora halsdukar, varma koppar té, torra pepparkakor, snö som knastrar under skorna och julmusik i hörlurarna. snart ska jag ge mig själv tillåtelse att frossa, behöver bara lite riktigt kyla först. på lördag ska det bli 16 grader och då funkar inte julfrosseri.

idag är det kör och sedan tar jag vagnen direkt till en av mina favoritbarer Zulu, fantastiska dag!

de flesta som känner mig vet att jag har haft mer eller mindre problem med min sömn i något sånär hela mitt liv. det är avsaknad av djupsömn, livliga drömmar och ett ihärdigt sömngående.

nu på senaste har något nytt dock börjat komma upp som gör mig lite orolig, jag har börjat sätta mid vid datorn i sömnen. det har hänt ungefär fyra gånger so far och de flesta gånger är det som när jag går i sömnen vanligt, att jag minns det vagt. Nu vaknade jag dock imorse av att datorn var öppen och folk hade skrivit till mig, tack och lov hade jag inte svarat. konversationer som jag har med folk när jag sover är alltid sjukt konstiga.

men seriöst, vad är detta egentligen?!!

ett tecken på databeroende?! en underliggande vilja av att nattchatta?! vill jag sätta på musik?!

JAG FÖRSTÅR INTE!!! 

 

anyhow så var jag borta i helgen på en fantastisk körresa norröver här i tjeckien och vi sjöng och festade om vartannat. snön föll och vi övade på wonderful christmastime och mitt hjärta log. jag hade mitt första snöbollskrig för året, ett riktigt bra ett dessutom med en fransman, en tjeck och en slovak. När jag tillslut kom hem igår gjorde hela min kropp ont och jag sov i tio timmar. min kropp gör fortfarande ont förövrigt och jag förstår inte riktigt varför, av alla timmar sittande när vi övade? av dansen? brist på sömn? 

hursomhelst så föll snön och mitt hjärta smälte av lycka och när jag kom tillbaka till Prag var det kallare här med, och kanskekanske är det dags att börja inse att hösten är här tillslut. äntligen. hade de haft träd i staden hade jag sett löven bli gula, röda, orangea.

 

jag har sagt det tusen gånger innan men allt är så himla bra här!

puss

 

 

när jag såg denhär videon för första gången för några dagar sedan tyckte jag den var så himla äcklig men nu kan jag inte sluta titta på den och är helt beroende av låten. allt är bara så himlanshimlans fint. allt förutom de riktiga inzoomningarna på folks väldigt tungiga hångel.

anyhow, allt går fortfarande bra här. Igår var vi i Karlovy vary, en stad som jag fått reda på heter Karlsbad på svenska och som är känd för sina varma källor och spa, tyvärr smakade det helande vattnet helt fenomenalt äcklig, dock kommer jag nu, om sägnen stämmer, vara ännu friskare än innan. är det möjligt?

 

utöver det kan jag nu konstatera att jag uppfattas som "wild" av allmänheten efter att två fristående individer kallat mig det inom loppet av fem dagar, en egenskap jag nog aldrig trott att någon skulle kalla mig. 

på fredag åker jag iväg en helg med min kör och även om jag är livrädd för att åka iväg sådär med främlingar är jag helt säker på att det kommer bli hur bra som helst. och jag kommer få spendera hela helgen med att sjunga!

 

efter att ha haft true romance på repeat hela dagen har jag ett sjukt danssug, var ju hela tvp dagar sedan! hoppashoppashoppas på att morgondagen bjuder på ett bra dansgolv!

puss

 

ibland kommer jag på mig själv med att vara lycklig.

det är såklart helt fantastisk men ändå en underlig känsla som jag inte riktigt vet vart jag ska placera. så himla otroligt länge var jag inte lycklig alls utan hade en vardag där grundkänslan var ångestfylld och jag tyckte jag var ungefär den värsta människan på jorden.

och nu står jag här. jag har mått bra i en längre period än nånsin innan och är så himla lycklig att jag ibland tänker att detta inte kan vara mitt liv, att detta inte är jag.

men detta är jag och då inser jag att jag måste komma ikapp. jag är inte längre sorgliga, deppiga Caroline med tusen kilo bagage utan Caroline som fortfarande har bagage men betydligt mycket mindre än för tre år sedan. Caroline som är glad och nyfiken och vågar göra nya saker, som vågar chansa. Caroline som fortfarande får höra att jag är sjukt konstig men från människor som menar det på ett bra sätt. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga egentligen. Kanske mest bara att jag är här nu. Att jag har landat här i Prag, i ett land som är mitt nästan-hemland och att jag mår bra. Att jag tycker jag är helt okej och umgås med människor som tycker likadant, folk som ger mig energi och inte bara tar. Att jag dansar nätterna ut och träffar folk som tycker jag är vacker och dansar med mig. Att jag har börjat sjunga igen och hittat min superkraft. Att jag slutat nojja jämt över extrakilon och börjat slappna av. Att jag haft en borta-match light. Att jag inte minns senast jag hade ångest.

Inte minns senast jag hade ångest.

 

 

ibland står det på olika inspirationssidor att man ska göra en sak varje dag som skrämmer en och idag fick jag min beskärda del.

idag gick jag in i ett rum fyllt av folk jag inte känner, satte mig ner och sjöng med dem. jag spenderade två timmar med att hitta min stämma och sedan fick jag ställa mig framför de två körledarna och sjunga för dem. mina hjärna frös och jag sjöng summertime i någon konstig version med fel text.

iallafall så är jag nu medlem i international choir of prague, sjunger alt och ska iväg på körresa nästa helg.

är så himla glad, lättad och lycklig att det känns som om att jag ska bubbla över!

puss

av någon anledning känner jag mig konstant light-headed. vet inte om det beror på blodsockerfall, sockerrus, vattenpipa eller alkohol. eftersom att jag inte gör något av ovanstående såpass frekvent att det borde sitta i hela tiden får det tills vidare förbli ett mysterium, ett freaky mysterium som får mig att känna mig skakig och konstig i huvudet. hjälp!

kvällen när justin, lea, david och jag är ensamma på Zulu med bartendern och hans två vänner och robert i baren börjar bjuda oss på shots. börjat med absinth och slutar med något som är pepparmintigt och öligt, underligt. sedan också kvällen när jag tydligen tycker att det verkar som en bra idé att börja spela dungeons and dragons och Lea inte kan sluta prata om hur vacker hon tycker jag är och jag bara är awkward.

jag älskar prag. 

puss

kvällen när man tydligen hånglar med en israel samtidigt som man kritiserar hans land så hårt som jag bara kan och   ÄLSKAR varje sekund och har druckit tre tequilashots för att killen som hävdade att han aldrig blir full vägrade att ta två shots. måste sova men ÄLSKAR idag och behövde det, du var fin.

puss

när jag är på klubb i prag;

x vägrar bartendern ge mig kranvatten utan ger bara ifrån sig flaskvatten som kostar

x går folk runt med fulla vodkaflaskor på dansgolvet

x har jag båda gångerna hamnat i dansbattles

x röker folk överallt inomhus inklusive på dansgolvet, är livrädd att bli brännmärkt

x stinker jag rök ända in till underkläderna när jag kommer hem

x upptäcker jag att gogo-dansare på en vanlig klubb inte är någon ovanligt här

x dansar jag som en tok, går hem i regnet, hoppar på en spårvagn och hoppas att den går förbi min lägenhet

 

 

 

när jag sitter och skriver en försenad hemtenta mitt i natten och är allmänt miserabel och får ett nattskypesamtal från en tröttå maya och hennes säng i umeå.

eventuellt var jag bakis imorse. jag har nog bara varit riktigt bakis en gång och det av flera anledningar

1) jag dricker typ aldrig tillräckligt mycket för att ens bli bakis, 2) jag är av någon anledning (kanske efter år av att se mina vänner lida?) LIVRÄDD för att bli bakis så när jag är ute sveper jag alltid vatten och äter massor innan jag går och lägger mig. Än så länge vet jag inte om det handlar om att min metod funkar eller om det bara är så att jag helt enkelt inte dricker tillräckligt mycket (mycket möjligt då jag är på typ level 1 i drickvärlden)

 

Anyhow, jag vaknade imorse och var så GRYMT svettig att jag helt seriöst lämnat efter mig en fläck på mitt lakan på exakt det stället där min nacke låg. jag trodde jag var döende, jag skämtar inte. svar på detta var såklart att öppna ett av mina fantastiska takfönster, dricka det största glaset med vatten och sätta i öronproppar och försöka sova mer (då jag i praktiken faktiskt bara hade sovit typ fyra timmar). en timma senare vaknade jag svettfri och fräsch som en nyponros! 

fine, nyponrossaken kanske var lögn men pigg och välmående iallafall! dekadensen nådde eventuellt sin peak när jag värmde upp den halva hamburgare jag sparade till migsjälv igår och åt helt sjukt nöjt. Tydligen går dock gränsen för uppvärmning av mcdonalds vid pommes frittes (seriöst, ALLA olika stavningar jag testade såg helt efterblivna ut, inklusive denna) och där satte jag stopp. Den avslagna colan dock verkar ha gått igenom någon form av askungengrej inatt för nu smakar den som någonting bumbibjörnar producerar om de skulle ha en fabrik (gott för de som inte förstod det, bumbibjörnar tillverkar delikata produkter!)

 

Kvällen igår var helt fantastisk. Stundvis awkward eftersom att vi knappt känner varandra men väl påväg in till stan var allt bra! När vi väl hade tryckt oss in på Roxy genom ett hav av erasmusstudenter med fjuniga mustascher inleddes kvällen med varsin tequila och öl/ rom&cola och sedan dans tills fötterna fick blåsor och håret hängde i svettiga stripor längs med ryggen. Med andra ord fantastiskt! Efter x antal timmar på köttmarknaden fick mina medresenärer nog (till min stora besvikelse..) och vi drog hem runt fyra. Dock har alla lovat mig upprättelse på lördag!

 

frukosten ser ut såhär och jag kan ligga i min säng och titta på molnen genom mitt takfönster

 

första natten i lägenheten gick sådär vilket såklart var väntat efter cirka 20 år med nätter fulla av att gå i sömnen, avsaknad av djupsömn och konstanta drömmar.

 

iallafall, inatt drömde jag/ gick i sömnen med insekter, ett scenario som är ganska vanligt för mig.

det som sker är följande; jag "vaknar" av att insekter kryper på mig, är påväg att landa på mig eller kryper på väggarna kring sängen. när jag vaknar och ser detta blir jag såklart skiträdd och brukar vanligtvis springa upp och tända och hålla på med täcket och leta runt lite. allt dethär sker i någon form av dimma som jag inte riktigt har kunnat definiera. det är absolut inte bara drömmar eftersom att jag springer upp och gör medvetna val (tänder lampor) men det är inte heller bara så att jag går i sömnen eftersom att jag ser saker som inte är där. jag är uppenbarligen såpass vaken att jag springer upp och tänder lampor och letar efter insekterna men inte såpass vaken att jag förstår att det inte är påriktigt. 

anyhow, alfabetiska drömlexikonet förklarar insekter såhär;

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, de kryper ju uppenbarligen på mig men om jag försöker få tag på dem/letar så finns de aldrig eller flyr. Drabbas av plötslig livskris, kommer jag få det gott ställt eller drabbas av besvikelse?

Och hur är det med mina andra favoritscenarion 1) fåglar istället för insekter 2) vaknar av att folk är i mitt rum?

2) brukar ofta resultera i att jag vaknar på morgonen påklädd för att jag i drömmen/sömngåendet tycker det är så awkward att jag har gäster och inte är påklädd att jag klär på mig i sömnen.

 

Drömlexikon säger förövrigt följande om gäster;

imorse ringde klockan tidigt och efter att ha pusslat in all packning i halva bagageutrymmet (den andra halvan kom vi inte åt för att bilen hade utsatts för inbrottsförsök och bagageluckan inte gick att öppna...) åkte vi alla iväg för att droppa av mig på min adress i prag innan familjen begav sig på den långa bilfärden till Kiel där färjan går till sverige.

så nu är jag här.

i ett stort tomt rum med fint parkettgolv och takfönster att se fåglar och stjärnor igenom.

i ett rum som är dubbelt så stort än vad som behövs och spindelväv i hörnen.

i ett rum jag eldar in med rökelser och försöker göra mitt.

tillslut kom jag hit och idag är min första dag som student och resident i prag, inte längre turist.

först var jag ledsen. jag kramade mamma och kände gråt trycka på och sedan jag stod på trottoaren med mina påsar och såg bilen åka iväg med min familj. jag plockade upp mina påsar och migsjälv, gick 123 trappsteg upp till min lägenhet och försökte desperat i 15 minuter öppna låset. tillslut gav jag upp när en snäll tjeckisk kille (som arbetade på lägenheten mittemot) frågade om jag ville ha hjälp. han lyckades och jag fick komma in i min tomma lägenhet och nesta i mitt rum.

 

jag har träffat ytterligare en sambo också. en kille från slovakien som pluggar fine arts, är toklång, har dreads och verkar precis lagom flummig. en otrolig kontrast till Renata som är en liten, bräcklig och eksemig tjeckiska.

ikväll ska några från klassen mötas för att dricka öl (no suprises there) och jag ska göra mitt bästa för att hänga på även om jag egentligen bara vill glo på en film. jag bor i prag, det är uppenbarligen inte en tid för att glo på film utan en tid för att dricka öl.