andrasidantack

allt för ofta tänker jag på mitt alternativa jag, jag som finns i ett alternativt universum, i en annan värld på en annan planet. på hur jag i den världen är som migsjälv, fast bättre. jag tänker hur jag är roligare och mer avslappnad, på hur jag sitter uppe hela nätterna med vackra människor och klunkar rödvin och ser solen gå upp över stora städer och i hus ute i ingenstans. hur jag är smalare och vackrare, hur jag vågar mer, hur jag inte hindrar mig själv och trycker ner mig själv. hur jag älskar människor hit och dit och inte stängs in i mina idéer om kärlek och sex. det är en värld där jag är en ödmjuk blanding av moderkresa och nymf, där jag sveper koppar av te och håller dig i handen, där blommor står i vaser och aldrig dör för de har aldrig blivit slitna från sina hem, jag drog dem aldrig ur jorden så att de skulle dö. vi är alla musikaliska genier och det finns alltid ett piano, en gitarr, en harpa i närheten och flinka fingrar spelar alltid och starka röster sjunger mjukt i skymningsljuset.

antagligen lever vi någon gång under sena sextiotalet, inte i ett kallt tvåtusental med skarpa strålkastarljus och hårda händer på tunnelbanestationer.

 

hursomhelst, mitt alternativa jag, jag väntar på dig. jag väntar på att du ska ta ett steg fram. om jag kan tänka dig och känna dig sparka inuti mig så vet jag också att du finns och är verklig. eller ja, allt förutom sextiotalet. så långt har jag inte kommit än.

vi ses i prag?