andrasidantack

guldklimpar från kommentarsfältet på Semisonics låt Closing Time på youtube: 

milan meert 15 timmar sedan

jag gillar rutin. tycker om att klockan ringer samma tid varje dag, ta samma buss till skolan, sitta på samma plats i forskarrummet. det lugnar min hjärna. min stormiga, älskade och röriga hjärna som gör mig trött och mitt fokus kort. se sen då paniken som uppstår när jag kommer till skolan och någon har tagit min plats. samma plats där jag suttit varje dag i två veckor nu. en inkräktare. en ny person som uppenbarligen inte känner till djungelns lag. för här inne är det inte bara jag som tycker om rutin; från min plats ser jag bakhuvudet på lina som går i min klass, den blonda luggen på en tjej som sitter mitt emot mig som antagligen pluggar genus, om jag vänder mig om och tittar lite åt vänster ser jag ida snett bakom mig. i hörnet brevid ingången sitter den äldre mannen som luktar svett och en rad framför honom sitter den blyga killen som ser lite ut som en persisk prins. dag in och dag ut sitter vi här på samma plats, vår plats. vi är djungeln och vi är dess invånare och nya revirtjuven är en inkräktare som måste bort till varje pris för att återställa balansen. inatt sover mina böcker på min plats.

idag skriver en av mina favoritbloggare Hanna i en krönika att hon firar tio år som feminist.

jag försöker komma på när blev jag feminist, när jag blev en politisk varelse? en person som blev medveten om omvärlden. 

dethär minns jag: det är på lådstadiet och jag har möte med lärare och mina föräldrar och får höra att jag är bossig och dominant, jag argumenterar för att jag bara säger hur jag vill ha det och att andra får göra som de vill.

jag har en gympalektion i fyran och vi spelar rundbadminton, killarna får missa tre innan de åker ut, tjejerna fem, jag blir arg på läraren och säger att det är orättvist, alla åker ut efter fem.

på mellanstadiet öppnar killarna alltid vår dörr i omklädningsrummet efter gympan och låser upp dörren mellan tjejernas och killarnas duschrum, jag leder en hämndattack och vi lägger en spegel under dörren innan gympan börjar för att se om det skulle funka senare när de duschar, vi blir utskällda och en av killarna gråter.

i klassrummet när killarna är stökiga möblerar läraren om och sätter tysta tjejer mellan killarna för att få dem att vara lugnare. det fortsätter och rullar på, vuxenvärlden runt om misslyckas med att vara det stöd som den borde vara för barn som växer upp, bevisen är skrivna på neonskyltar och fortsätter vara så än idag.

jag fick fittstim av min äldre syster när jag var tolv och den revolutionerade min värld, jag har aldrig varit den samma. plötsligt fick jag ett ord på något jag haft på känn långt innan jag ens kunde uttala ordet, plötsligt visste jag hur jag skulle vara jag.

vad ska det bli av mig?

 

dethär med att vara tjock, jag har tänkt en del ( väldigt mycket) på det.

jag har sett migsjälv som tjock så länge som jag kan minnas, har dagböcker från lågstadiet där jag skriver om hur mycket jag väger och hur mycket mindre jag ska väga nästa vecka. jag har alltid tänkt att problemet i situationen är jag och att lösningen är att jag måste förändras, att jag måste gå ner i vikt och bli smal.

att ständigt gå runt och oroa sig är frustrerande och tar energi, alla som någon gång inte kunnat sluta tänka på något vet det. det tar energi att inte vilja äta bland folk, att inte vilja köpa viss mat, inte vilja sitta på vissa sätt, inte ha på sig vissa kläder, inte vilja sitta ner på stranden för att det känns som om att en väller över. kort sagt, det är utmattande. det är utmattande att vara tjock, ja, men det är ännu mer utmattande att tycka att en är tjock. att ha fetman fast i huvudet. på något sätt tänker jag att det är det som är den huvudsakliga anledningen till att folk vill gå ner i vikt, inte för att kroppen inte fungerar, utan för att man blir mindfuckad. för att kroppen inte längre tjänar det huvudsakliga syftet, att vara ett partriarkalt ögongodis.

jag tyckte jag var tjock när jag åt som minst och spydde som mest på 54 kilo och jag tycker jag är tjock nu på 80 kilo, fettet sitter således huvudsakligen inte på mina höfter utan i min hjärna, jag är hjärntvättad.

 

Hittade en lista på en GRYMT snygg tjejs tumblr so here goes:

men mest av allt vill jag bara vara okej.

för ett år sedan satt jag i min senapsgula 40-talssoffa i sollefteå och min telefon ringde. mamma. hon lät upprymd och i bakgrunden hörde jag familj. mamma började berätta att hon skulle bli farmor och att Peter skulle bli pappa. sjukaste första aprilskämtet i världen tänkte jag och krävde att få prata med Peter som bekräftade. vet inte riktigt vad jag sa, minns mest att jag sa SKÄMTAR DU? SKÄMTAR DU? OM DETTA ÄR ETT SKÄMT ÄR DET ETT SKITSERIÖST SKÄMTFÖRSÖK?!! jag tvingade honom att ringa upp dagen efter för att säga att de skulle bli föräldrar om de nu var sant.

dagen efter ringde min bror, min lilla bror på något sätt, och ett år senare finns Ellie, lillalilla Ellie som är tjockare än jabba the hut och som nästan är ginger. hur fint som helst!