2013-08-29
23:27:00
The A-team
jag har aldrig sett så mycket hemlösa och utslagna människor som när jag bodde i Prag. Aldrig har missbruk och misär varit mig så nära inpå i städer där jag levt. Det är svårt att koppla bort och låtsas att jag inte ser. Lea som är uppvuxen i Ottowa och har bott i både Ryssland och Polen och har sett sin beskärda del ignorerade mest, vände ryggen till och tyckte de var äckliga och mindre värda. det är så himla svårt att se alla människor som lever ett så utsatt liv så nära mitt priviligerade liv. på något sätt är det enklare att hantera sorgen och det hemska i att folk svälter i afrika för jag slipper se kontrasten i det samhälle som så stolt slår sig på bröstet och hävdar sig välfungerande och rikt. någon gång skulle jag vilja hitta ett verkligt sätt att kunna erbjuda lite värme istället för det kalla ekot av mynt som slår mot asfalt. här är en fin intervju med en hemlös man från Chicago som pratar om livet:
2013-08-27
23:22:52
fabulous
när jag var på rossö förra veckan började jag prata med min bror och mamma om känslan av att vara avundsjuk på sig själv. det händer mig ofta nämligen.
jag vet att inte många andra skulle vara avundsjuk på just mitt liv men jag tycker om det så HIMLA mycket och att jag har turen att vara med om så mycket grymma saker att jag tänkte att det måste ju hända andra också, att andra avundas sina egna liv.
min mamma och bror förstod inte alls vad jag menade.
jag vet inte om jag bara har ovanligt lätt att bli uppjagad men allt känns roligt och peppigt just nu. har en order på väg från asos- extas! fick pengar tillbaka från skatteverket- jublar! köper lypsyl med färg- spänning i vardagen! nya dr martens- kan inte sluta ha på mig dem, till och med när jag ligger och läser i sängen! åker till Nordirland om 13 dagar- SUPERPEPP! ska till liseberg med maria nästa vecka- dunderkul! pussa på bebis- det mysigaste som finns! gå på släktkalas- fantastiskt!
ungefär allt gör mig skitpepp nu. tar på mig mitt röda lypsyl, mina kängor och burrar upp mitt nyfärgade hår och dansar med migsjälv i spegeln. så. jävla. bra.
hittade en intervju med en fin herre från New York som beskriver det hela väldigt bra:
"Julia Child would have been 101 last week. I celebrate her birthday
every year. This year I cooked some smoky eggplant soup, and ate it in Central Park."
"Were you alone?"
"Of course. I love to be alone. I’m fabulous."
"Were you alone?"
"Of course. I love to be alone. I’m fabulous."
2013-08-26
00:36:53
to travel each kingdom
biljetter är bokade. tidig morgon den nionde september åker jag till Dublin och den 22a december kommer jag återvända till sverige. jag vet inte vad jag gör med mitt liv men jag vet att jag är lycklig och att jag har pengar så att det räcker. jag är trött på alla frågor. trött på att svara på vad jag kan jobba med när jag är klar, när jag ska börja jobba, när jag tänker börja leva "det riktiga livet". trött på det liv jag förväntas vilja ha och på det livet omgivningen vill att jag ska påbörja. som om att det livet jag har nu inte räknas. som om att detta är en stillbild tills jag skaffar ett "riktigt" jobb, ett "riktigt" liv och blir vuxen på "riktigt".
det finns många sätt att leva ett liv, vad kan andra egentligen begära av att jag ska göra med mitt liv? annat än att jag gör något som får mig att kunna andas lätt och som inte skadar min omvärld?
det finns många sätt att leva ett liv, vad kan andra egentligen begära av att jag ska göra med mitt liv? annat än att jag gör något som får mig att kunna andas lätt och som inte skadar min omvärld?
2013-08-04
22:00:50
små små svala händer
det är bestämt nu. sjunde eller åttonde september tar jag på mig min ryggsäck och sätter mig på ett plan mot Belfast. Jag ska spendera fyra månader i Nordirland och Irland på fyra olika gårdar där jag arbetar med hållbar utveckling, djurskötsel och allt annat som kommer till när en arbetar på ekologiska bondgårdar. som alla andra gånger jag flyttat till ett annat land eller hundra mil bort själv är jag livrädd. livrädd och överlycklig. det finns inget bättre.
jag har spenderat en vecka i torslanda och lekt nanny åt mina syskonbarn i en vecka. har lekt och pussats och spelat tv-spel och ätit lunch och pussat små tårar och pratat allvariga saker som om det egentligen skulle vara coolast att gå ner gatan med en noshörning eller en blåval i koppel. ÄLSKAR mina syskonbarn så himla mycket. så mycket så att mitt hjärta nästan går sönder ibland och jag bara vill kramas i en timma.
få saker på jorden känns så fint som en sval liten barnhand som sticks in i ens egna hand när vi går på gatan eller små armar som sträcks upp mot en och vill kramas eller bli buren när benen är trötta.
