andrasidantack

2013-02-19
23:15:00

wasted life
klockan är lite över elva och jag sitter kvar i skolan, om sju timmar går min buss till flygplatsen och jag åker till prag. tills dess ska jag stanna på skolan och skriva 6½ sidor text. det går inte så bra nu. jag är oproduktiv, gör inget alls, stirrar ut genom fönstret, fryser, ångestar över prag, över umeå, över skolan, över c-uppsats, över framtiden, över att bli anställd, arbetslös, hemlös, värdelös. minst sagt, det är vid stunder som dessa jag undrar vad jag gör med mitt liv. alla timmar jag spenderar med att ha ångest över skolan, något som jag valt helt själv att göra! panik över paniken att inte göra något, eviga moment 22. panik över att ha så mycket att göra att jag inte gör någonting och sedan ångesten över att jag inget gör som leder till att jag inget kan göra. puh!
det är vid stunder som dessa då jag måste påminna mig om att om detta är det värsta som finns i mitt liv nu, även om det för mig är otroligt ångestladdat, så har jag det ganska bra. jag svälter inte, jag har ett hem, jag har en familj och vänner som älskar mig och jag vill inte dö och tycker betydligt mycket bättre om migsjälv än för några år sedan. fortfarande antagligen under snittet men mirakelnivåer i min värld.
umeå hittills har varit ångestfylld och hemsk men jag överlever, det är eyes on the prize. om fyra månader har jag en kandidatexamen. not too shabby!

Kommentarer:
#1: Hanna Kresa

Gummsan! Tank att du aker tillbaks till Prag redan. Ah sa fint. Det fixar sig med allt ska du se. Annars far du komma hit till oss och jobba pa Taxim i sommar.

Vill inte verka tjatig men kommer du kunna fixa med Nelas bok eller fixar du det nasta gang??
Saknar dig. puss

2013-02-20 @ 04:51:05
#2: Martina

Framtidspanik drabbas alla av, lite då och då. Har jag valt rätt? Hur ska det gå? Vad ska jag göra?

Du har i alla fall något som inte alla har - en stark önskan om VAD du vill syssla med. Du vill till Israel och jobba (eller har du ändrat dig?). Har man målet klart för sig blir det SÅ mycket lättare att veta vilken väg man ska ta (finns det inte ett citat fr Alice i underlandet om ungefär detta? Att man inte kan veta vilken väg man ska ta om man inte vet vart man är på väg... typ...)

Det ordnar sig hjärtat!

Kolla med dina klasskamrater. Vad har de för planer? Hur tänker de realisera dem? Kan du få tips och/eller hjälp? Ni vinner säkert på att ta draghjälp av varandra!

Och vet du vad... även utan en plan, eller om det visar sig att målet, när man väl nått dit, inte var som man tänkt sig - det ordnar sig! Livet är långt, man har faktiskt tid (och lov!) att ändra sig flera gånger om :)

2013-02-26 @ 13:43:32
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: