andrasidantack

jag cyklade två mil igår och idag har jag inte ens en liten träningsvärk. jag tyder detta som om att min muskelmassa är helt okej. något som inte mår okej dock är min kondition. turen gick från mitt hem och ut till finaste Linnéa i björkekärr, ca 1 mil bort från mig. allt gick fint och var trevligt till jag hade cyklat ungefär sju-åtta kilometer och bara hade slutbiten kvar, med detta säger jag egentligen en kort sträcka med backar från helvetet. ville dö och spy. trots döden och vilja spy var det så himla fint, passerade hela min barndom och ungdomstid på vägen. passerade ån där vi kremerade/skjutsade iväg min kompis döda leguan på en flotte vi byggt, min högstadieskola som en gång i tiden var mitt universum och där jag hade hela fantastiska år men också stunder när jag var så deprimerad att jag mest låg längst bak på klassrumsgolvet apatisk, nolhagaparken där jag klappade getter som barn och sedan hade champagnefrukost när jag tog studenten, cyklade förbi ängar där jag lekt, träd jag suttit uppkrupen i och ätit körsbär, dagiset jag var på en sommar, lekplatsen där jag lekte, Linnéas gamla hus där jag spenderade timmar med att försöka förstå denna lilla människan som var så annorlunda än mig, ryttaråsen där en kompis bodde som var manipulativ och gjorde mig illa och som jag senare har förstått antagligen gjordes illa i sin tur av sina föräldrar.

på vägen hem tog jag ett varv runt mitt gamla kvarter och saktade in farten vid vårt gamla hus, kastade cykeln på ängen vid vårt hus och sa hej till eken jag klättrade upp i, gömde mig i och pratade med när saker var jobbiga hemma, cyklade förbi samma äng där vi byggde en stor häst av snö med hela familjen, backen mellan två tunnlar där jag åkte pulka och sprang nedför när jag skulle till skolan på låg-och mellanstadiet, husen som tillhörde vänner, trädet där jag hängde upp blommor jag ryckt ur rabatter den sommaren när jag tyckte att det var en bra sak att sysselsätta sig med, fotbollsplanen där jag snygtittade på min dåvarandra pojkvän när han spelade fotboll och gymnasieskolan där jag först var väldigtväldigt olycklig i ett år men sedan väldigtväldigt glad i två.

så himlans fin cykeltur. ett helt liv på två mil.