andrasidantack

dethär med att blogga under resan går så himla dåligt så jag vet inte riktigt var jag ska börja egentligen. från början kanske?

en väldigt tidig morgon den nionde september körde min bror mig till landvetter och mitt flyg som skulle gå fem minuter över sju till heathrow och därefter till dublin. jag var nervös som vanligt. inte över att flyga utan mest grejen att åka själv till ett nytt land för att bo hos främmande människor och arbeta med något jag aldrig testat innan. lite läskigt sådär. jag kom till heathrow tio minuter försent och fick höra att jag inte kunde åka med mitt plan till dublin för att 110 minuter tydligen är för lite tid för heathrows personal att ta en väska från ett plan till ett annat. intressant med tanke på att personalen på Schipol kan göra det på 30. anyhow, jag fick en ny biljett till ett flyg en timma senare, utnyttjade 30 minuter gratis internet för att berätta för min host på Lackan Cottage att jag skulle komma med en senare buss och hoppade på ett nytt plan. väl i Dublin väntade jag väldans länge vid bandet och insåg att min väska var kvar i London. var fortarande förhållandevis lugn, fick fylla i massa papper och höra att min väska skulle levereras till gården senast dagen efter. satte mig på en buss mot newry och sedan en annan mot rathfriland. väl där mötte jag upp ingen. ingen kom och hämtade mig. hade cirka 4% batteri kvar på min telefon, ingen kredit och adaptern i min ryggsäck som var i london. efter ungefär en timma fick jag ett sms från min host Steve som jag precis hann läsa innan min telefon dog, där han undrade om jag var framme. här började jag få lite panik och frågade randoms i byn efter internet utan något vidare resultat. tillslut gick jag in i en skoaffär där jag förklarade för en ung liten man om min situation medan mina ögon nästan vattnade över om han hade internet eller visste var jag kunde få tag på det för att jag var strandad i ett främmande land utan väska, nummer och telefon och antagligen skulle få sova på en trottoar varpå han använde sin snälladte röst och gav mig vägbeskrivningen till rathfrilands Chipshop vid torget där de hade wifi. jag sprang dit, köpte en cola, fick wifi-koden och skickade ut ett SOS till min host som tillslut, 2½ timma senare kom och hämtade mig. efter den inledande paniken på resan har allt gått förhållandevis smärtfritt. jag är på min andra gård och arbetar hårt måndag-fredag. rensar ogräs, lär mig om permakultur, träffar människor från överallt, klappar katter, klappar hundar, har permanent smutsiga händer, äter vegetariskt, ekologiskt och så färskt som det bara kan bli. maten färdas från polytunnlarna och fälten i min ficka en minut in till köket och in i min mun, känns helt okej. istället för att skriva världens längsta inlägg visar jag er istället, okej? vi börjar med lite Lackan Cottage Farm i Nordirland: