andrasidantack

2013-09-08
12:32:08

T minus 18 hours
jag har vetat ett tag nu att jag ska göra denhär resan och ett tag nu har folk omkring mig ojjat sig och frågat om jag inte börjar bli nervös nu när det närmar sig. hela tiden har jag sagt nej och bara varit peppad. tills natten mellan torsdag och fredag och jag insåg att det bara var fyra dagar kvar. fyra dagar kvar där jag skulle packa, städa, hinna köpa allt, gå på liseberg, umgås, pussa bebis och säga hejdå till allt jag inte ser igen försen den 21a december när jag landar på svensk mark igen. hela livet går jag och längtar iväg men just dendär dagen innan och stunden i bilen påväg till flygplatsen vill jag bara vända om. vända om och lägga mig under mitt täcke och sova tills jag inte finns mer. fast det gör jag ju inte såklart. jag går igenom passkontrollen och så fort jag inte längre kan se det gamla är det bortblåst och jag ser bara framåt. framåt till irland. till att skörda, till att rensa ogräs, till att ta hand om hästar, höns, hundar, katter och getter. till mulltoa, till regn 240 dagar om året, till ett liv utan tv, till skoskav, till att arbeta med kroppen, till total utmattning. 
imorgon 06.45 lyfter mitt plan och 11.10 landar jag i dublin. efter buss till Newry i nordirland och ytterligare en buss till rathfriland blir jag hämtad av Steve som ska ta mig ut till den första gården som är off grid och ganska hardcore med sitt low-impact living. förutom att vara livrädd är jag överlycklig. allt kommer bli som det ska vara.
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: