2009-12-07
14:06:46
dag 106
skolan idag var rolig och vi hade marco för första gången. efter en stund kom en nykomling in genom dörren. en man! och en serbisk sådan med vacker mun och lockigt hår! i deprimerade tider som dessa kan det vara bra att ha vackra munnar att titta på!
igår var jag dödstrött och aningens ångestfull, måste verkligen lära mig att blocka allt såntdär som jag vet ger mig ångest. har kommit på att det är det som är mitt problem, jag stoppar liksom inte. jag låter bara all skit hålla på och köra över mig i hjärnan och när tanken väl har kommit så välkomnar jag den och fortsätter gräva i den. måste sluta gör migsjälv illa. måste försöka vara lite snällare mot migsjälv och inte gräva ner mig i all skit jag kan hitta. SLUTA.
efter mycket ångestande och efter att ha sett Four Rooms från -95 så tog jag äntligen tag i mig och gick utanför huset. hem till mig för att lämna av min väska och sedan ut med evelina och annie. Salerno i juletid är verkligen något utöver det vanliga. Massa ljus överallt och nu också massa musik överallt! Massa små band, små parader och dans. Hurra! Igår såg vi t ex ett sambaband, traditionell italiensk musik+traditionell dans och en liten parad med harlekiner. mycket mysigt! vi gick också till en fiskeaffär och köpte färsk calamari och alghie fritta i varsinn strut för 3€. de färskaste och godaste calamari jag nånsin smakat, hurra!
idag ska jag eventuellt till gymmet trots att jag måste säga att jag idag är liteliiite sliten efter lördagen (det kommer ju inte dagen efter utan två dagar efter!) och ikväll blir det nog en ganska sen kväll igen. vincenzos bar har någon DJ pågång så ikväll blir det äntligen dans! imorgon är helgdag här i italien (för att fira dig, love) så då gör det ingenting om hemkomsten blir litelite sen. imorgon ska jag antagligen till Napoli och IKEA för att köpa lussefikat som vi ska bjuda på min sista dag. Efter att Milena här på skolan sa att alla svenskar åker till IKEA och köper pepparkakor och att hon tycker de är ganska äckliga så funderade jag på att ställa in grejen och baka istället... men jag vill så gärna ha glögg och pepparkakor så jag kör på det ändå! kanske bakar något också? hm..
Åh, jag vet att du antagligen har rätt. Men det gör så ont! Det gör så ont att behöva inse det! Inte nog med att jag ska bli dumpad av en person jag trodde jag skulle dela mitt liv med så ska jag också förlora min bästa vän. Och jag vet att jag måste förlora honom (förhoppningsvis bara för en period) men det är ändå svårt. det är svårt och trist att behöva vara ensam när jag aldrig bad om det och aldrig ville det.
Men jag vet, du har rätt och någon dag kommer jag väl också att ta detdära steget och vara modig och göra det rätta.
Du är bra och peppande du, syster. Om fem dagar är jag hemma hos er och fikar och äter mat. Om jag inte är helt död efter min mördarhemresa så ska jag leka lite med era barn, annars orkar jag nog mest krama dem. Ska kolla på videos på familjeliv nu för att göra mig lite gladare! har precis läst joels citat om cheerleaders och han är ju utan tvekan världens roligaste unge! ses snart!
Ja hjärtat, det gör ont. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte kommer göra det nästa gång ett förhållande tar slut eller någon sviker dig.
"Tricket" är att bita ihop och gå vidare ändå.
Om du trillar och skrapar upp knäna - ligger du kvar på marken tills de läkt? Eller gråter du lite, skriker högt, svär en stund och går sen vidare? Knät gör ju fortfarande ont, man haltar lite, men det läker inte snabbare för att man ligger kvar på marken. Och definitivt inte om man pillar på det hela tiden!
Gud vad äppelkäck jag låter! Nej, det är inte lätt. Det suger. Plötsligt har man ingen att ringa bara för att tala om att man såg en så knäpp sak på stan, eller någon att sitta tyst i soffan med.
Ring andra vänner (jo, du HAR andra vänner, men man har en tendens att vara lite orättvis mot dem när man är tillsammans med någon annan som fyller "vän-hålet"), ring dina syskon! Börja sjunga i kör och skaffa nya vänner (sånna som inte har en susning om vem Love är och som inte bryr sig ett smack om honom), eller gör något annat som är fritt från Love-minnen på fritiden.
Du försöker luta dig mot något som inte finns kvar - inte konstigt att du trillar och slår dig vännen!
Haha, jag får nog sluta göra liknelser (tänker för mycket i bilder)
Kram på dig!
Du borde plocka bort honom från telefon, msn, facebook och annat. Sluta höra av dig, sluta kolla hans statusuppdateringar, sluta vänta på att han ringer/skriver/messar. Det är asjobbigt i början, men känns bättre allt eftersom.
Och kom nu inte med tjaffset om att du vill att ni ska vara vänner. Det får ni bli SEN. Inte nu. Nu ska du bara vara vän med dig själv (och "vanliga" kompisar. Nej Love räknas INTE!) och släppa taget om Love. Det betyder inte att ni inte kan vara vänner senare. Det betyder bara att ni inte kan vara det nu.
Tänk efter lite. Om ni nu är så bra vänner så finns han där - som din vän - när du hittat jämvikt igen. Dessutom vill han säkert, precis som vi andra, att du ska må bra. MEN han kan inte - och SKA INTE - hjälpa dig med detta. Hela processen när man blivit dumpad (eller dumpat!) går ut på att bygga upp sig själv och sin vardag UTAN den där personen. Det kan man inte göra tillsammans.
Minns hur jag satt och väntade och väntade på att få meddelande på messenger (well, ICQ var det då). Stirrade i timmar på hans namn där på listan. Såg att han var online utan att skicka något till mig och det gjorde så ont hela kroppen. Magen bara ville vända sig ut och in. Ägnade massor av tid åt att älta vilka han pratade med (istf mig), vad han sa, om han ens såg att jag var online, om han kanske redan plockat bort mig från SIN lista. Samma sak med mail/mobil/vanliga telefonen (som tur var fanns inte Facebook!).
Plockade till slut bort honom från min ICQ. Det var jobbigt, men det fick mig att känna mig stark. JAG bestämde plötsligt. En väldigt skön känsla. Jag kan rekommendera den :D