andrasidantack

om jag ska vara ärlig trodde jag inte riktigt att jag skulle komma fram till dag tjugonio.
jag trodde att love skulle ändra sig.
jag trodde att jag skulle betyda mer än vad jag tydligen gör.
jag trodde jag skulle lämna ett hål av saknad, kärlek och sorg som skulle vara så uppenbart och övertydligt att det skulle bli vi igen. känns hårt att inse att jag inte lämnade något hål.
att jag bara satt som en klisterlapp på din hud och inte fanns inuti dig.
att jag inte fattas dig.
det regnar ute och det regnar i mitt ansikte. salt.
det gör ont att jag trodde jag betydde mer än vad jag gör.
gör ont att jag trodde att du älskade mig mer än vad du gör.
det gör ont att jag trodde det betydde mer än vad det gjorde.

det gör ont att jag alltid känner varje minsta känsla ut i fingertopparna medans vissa kan stå kvar och bara känna ut till armbågarna. det gör ont att jag ALLTID ÄLSKAR MEST.
ATT JAG ALLTID ALLTID ALLTID ÄLSKAR MEST.
det gör ont att jag hade börjat tro på det du sa, att det bara är dumt av mig att säga så och att nu se att jag hade rätt.
det gör ont att veta att vartenda gång jag försöker prata med dig och få minsta lilla desperata sekund av dig så knuffar jag dig bara längre och längre bort. ser dig inte längre. känner dig inte längre.
ser hur du bara springer springer springer iväg från mig.
har inte längre ditt ansikte och dina öppna armar mot mig, bara en kall rygg.

måste försöka släppa dig.
tänker på det töntiga citatet;
if you love something, set it free
sen fortsätter citatet med att säga:
om det älskar dig så kommer det tillbaka

LOVE KOMMER INTE TILLBAKA

det vi har ät dött.
vi har dött.
våran relation har dött.
jag finns inte längre i hans värld.