andrasidantack

kan inte fatta att det imorgon redan har gått fyra veckor.
vill verkligen inte detta alls. vill inte vill inte vill inte.
står bara och stampar på samma plats.
ser hur du går vidare, börjar nytt liv.
träffar folk, köper massa saker som jag inte längre kommer vara delaktig i.
köper skor jag inte kommer vandra brevid, byxor jag inte kommer få ta av, longboard jag inte kommer få ramla av.
ett helt nytt liv utan mig.
blir fortfarande arg. tycker fortfarande att han gett upp.
känner fortfarande att om jag och vi hade betytt något för dig hade du inte bara gått,
hade det betytt lika mycket för dig som det gör och gjorde för mig så hade du försökt, då hade du velat arbeta på det.
hade du älskat mig så hade du aldrig vänt mig ryggen såhär.
hade du älskat mig hade du inte sänt mig till döden på detta viset.
hade du älskat mig hade du aldrig gett upp.
OM DU BARA HADE ÄLSKAT MIG.

jag fattar inte jag fattar inte jag fattar inte
hur kan du bara gå?
hur kan du bara lämna det vi hade när det var så jävla bra?
hur kan du inte vilja försöka?
hur kan du inte vilja få tillbaka det om det så bara finns en litenliten chans?
hur kan du hellre vilja gå än att stanna hos mig?
hur hur hur?

(hur kan det vara så att det inte ens finns en litenliten chans? hur kan du helt plötsligt vara så jävla totalt icke-kär i mig? vad är det med mig som är så jävla motbjudande så att du bara katastoffaller från totalt-underbart-lyckligt kär till totalt ingenting? hur kan du inte ha något kvar? hur kan du ha tappat ALLT, varenda sketen liten procent av kär?)