andrasidantack

försöker övertala migsjälv att jag inte längtar efter dig.
försöker övertala migsjälv att jag inte älskar dig.
funkar inte alls.
hur ska det funka?
hur ska jag kunna förneka något som jag känner så tydligt och uppenbart i varenda cell i min kropp?
det är som att förneka migsjälv.
som att förneka gravitationen.
det är ju helt naturligt, helt normalt att jag älskar dig,
det är ju så det ska vara.

minns första gången vi verkligen träffades, du sov över hos mig och vi satt uppe hela natten och pratade. bara pratade i flera timmar, orden tog aldrig slut.
hur ska jag förklara för dig så att du förstår?
hur ska jag förklara att när vi träffades så var det en plats i mitt hjärta som jag innan inte visste att jag hade som kom till liv. att den platsen i mitt hjärta hela tiden hade vart du som bara väntade på att få vakna till liv inom mig.
hur ska jag förklara för dig att ingen människa får mig att må så bra, känna mig så stark och får mig att vara så lycklig som du?
du fick mig att vilja vara bättre. du fick mig att aldrig ge upp. du lärde mig nya saker. du inspirerade mig. du hjälpte mig att bli lyckligare, att bli mindre rädd, att bli öppnare. du fick mig att blomstra.
vill så gärna att du ska känna samma saker om mig.
och jag trodde att du gjorde det.
och nu står jag här, ensam, dum och jävligt lurad.
ser att jag var vinnaren i vårt förhållande.
att jag var den som älskade mest och jag var den som älskade oss mest.
att du inte tyckte det var så bra som jag tyckte.

du hör inte av dig.
har ingen vilja av att ses eller höras.
verkar inte ens vilja veta av mig.
är svårt att se att den man älskar mest i världen inte älskar en tillbaka, inte ens vill veta av mig.
att mitt hjärta har skrumpnat ihop medans ditt blomstrar.

åkte till lager 157 med malin och sara idag.
satt i baksätet och grät.
alltid ensam.