andrasidantack

2009-07-18
10:25:04

dag trettioåtta
alla drömmar som sniker sig in i mitt huvud får mig ur balans totalt.
vaknar och väntar mig se love brevid mig, att allt ska vara lugnt, att det bara var en dröm.
att jag kan lägga min arm om honom och dra mig närmre, känna värmen, känna tryggheten.
drömmen är ju alltid bara en dröm men detta är så sjukt jäkla långt ifrån en dröm man kan komma
även om det känns som den värsta mardröm jag vart med om.

marken har dragits bort under mina fötter.
jag känner mig arg på love för att han har gjort såhär mot mig. för att han som säger att han älskar mig, att han känner mig kan utsätta mig för detta. att han har kunnat lura mig och ljuga trots att han vet att jag blivit utsatt för det innan.
att han tar min trygghet iväg från mig trots att han vet att jag kämpat i flera år för att hitta någon sorts trygghet.
att han säger att han vill leva sitt liv med mig när han vet att han inte menar det medans jag gör det.
det var aldrig påriktigt för dig.

jag förstår inte hur han kan göra såhär mot mig.
jag trodde att han älskade mig, att han kände mig, att han förstod mig.
jag trodde på dig.
jag gav dig allt jag hade och du bara trampade på det.
du trampar på mig.
tramparstampar hårt.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: