2009-10-30
11:31:44
dag 68
men jag vill ju att han ska vara den lyckligaste i varlden och att jag ska fa vara det ocksa. och sta brevid honom och halla honom i handen. sa som det har vart de tre senaste aren. iallafall for mig.
och jag maste saga en sak. ni andra vet det sakert men jag har fornekat det for migsjalv in i det sista.
jag ar deprimerad. jag ar en depressiv manniska. jag har fallenhet for att hitta djupa hal och fastna i dem. och det gor sa ont att se det i vitogat. att jag inte bara ar lite ledsen utan faktiskt deprimerad. igen. jag ar sa trott pa det. kanns som om att jag har kampat mot detta mer eller mindre sedan jag var liten. kan inte minnas hur det var att inte ha det tunga som slapar efter, som trycker ner konstant. och jag borde vara overlycklig for de senaste tre-fyra aren har jag vart friskare an vad jag nansin vart i mitt liv men nu ar jag tillbaka till mitt vanliga jag.
for ar det nagot som jag inte klarar av sa ar det att bli lamnad.
ar det nagot jag ar radd for sa ar det att inte vara alskad, att bli lamnad, att vara ensam.
jag minns nar jag var liten. att jag alltid var radd. att jag alltid var radd for att mamma skulle do, for att mamma skulle ta livet av sig. att jag alltid fick stora klumpar i magen nar mamma skulle ga nanstans. att jag alltid hade klumpar i magen nar jag kom hem och skulle traffa mamma for att jag aldrig visste hur det skulle bli.
jag maste erkanna att saker har arrat mig mer an vad jag sjalv trodde. att jag ser att min stora radsla for att bli lamnad kommer fran mamma, att jag alltid vart radd och osaker.
jag ar sa trott pa det. sa trott pa att vara radd och ledsen. sa trott pa att vara ensam och ha angest.
maste titta framat men fattar inte riktigt hur.
dromde en utav mina vanliga oversymboliska drommar inatt.
jag stod vid havet och sag ett jattestort klippblock flyta forbi under vattnet. plotsligt bryter sig aven marken som jag star pa sig fri och jag aker ivag pa det stormiga havet. all fast mark i sikte bryts upp och blir till stenblock som flyter runt i det stormiga havet. typ sa som nar isen brister pa en stor alv pa varen. mitt klippblock snurrar runt och flippar over och jag hamnar i havet. vagorna ar enorma. det ar morkt och ljudet ar oronbedovande. jag forsoker gripa tag i andra stenblock. forsoker komma upp, forsoker fa luft. blir klamd och fri om vartannat. far ingen luft och far luft om vartannat ocksa. det haller pa sa i evigheter.
jag vaknar svettig, full av angest och med vata kinder.
2009-10-29
13:48:13
dag 67
pa lektionen efter rasten lekte vi ordlekar och jag blev sprallig och fnittrig och ville krypa under bordet. ar man pa ratt humor kan ett lexikon vara helt underbart roligt och idag var det mycket festligt. roligt blev det ocksa nar jag skulle forklara att midsommarstangen ar en fruktbarhetssymbol och en stor jakla ucello. sjukt festligt.
laste ut a thousand splendid suns igar och den var jattebra. lite mer brutal an the kite runner men sjukt bra. och intressant att lasa en historia om kvinnornas situation i afghanistan
idag fick jag lana tre bocker av receptionisten sasha har i skolan. har redan borjat glutta lite pa remember me? av sophie kinsella och ska strax ga ut i solen for att lasa en stund. kommer bli en bra stund. jag tankte forsoka sluta ata godis och kakor och skit har for tusonde gangen, bara ata pa lordagar. det ar svarare har an hemma. varvar mellan att kanna "men jag ar ju har for att forsoka ma bra och om denna kakan far mig att ma bra sa ska jag ha den!" och att raka se migsjalv i spegeln. inte sa jattetrevligt...
anyway, ikvall ska jag pa ett efterlangtat pilatespass och det far mig alltid att ma battre. dessutom pratar jag med systermartina nu pa ansiktsbokens chatt och det gor mig ocksa glad.
imorse vaknade jag av tungtung angest och jobbiga drommar i bakhuvudet. far bokstavligt talat saga till migsjalv att sluta tanka jobbigt och sluta tanka pa love for det ger mig inget, det ger mig bara tarar och angest. det ger mig bara kanslor av att vilja do. och jag orkar verkligen inte vilja do hela tiden. jag orkar inte ha konstant angest langre. sa jag laser. jag laser massor for att slippa tanka och nu ar jag inne pa min femte (sjatte?) bok. vilket sager ganska mycket om min angestniva.. jag dromde ocksa om linnea inatt och det var en fin drom. jag forsokte att fokusera pa den drommen. dromde att linnea och daniel hade nagot sorts innan-brollopet-brollop och att jag och linnea sprang runt halvnakna i en skog och lekte och plockade svamp. mycket flummigt (men det brukar mina drommar vara..) men helt underbart. nar vi sprang runt i skogen hade vi dendara pirriga,spralliga underbara kanslan som man fick ofta nar man var liten. som om att man bara ville skrika rakt ut av gladje.
jag saknar linnea.
jag saknar min familj ocksa, valdigtvaldigt mycket.
langtar tills jag ska fira lucia hemma hos martina och jag far traffa sma barn och se hur de har vaxt.
jag langtar efter min cykel.
efter svensk luft.
men huvudsakligen sa langtar jag efter min familj.
ah vad jag ska pussa och krama er nar jag kommer hem!
nu ska jag ta mina blyfyllda fotter och min angestfyllda mage harifran for att hitta en plats i solen och borja lasa min nya bok. lev i nuet som min nya husGud tiny buddah says, lev i nuet.
2009-10-27
13:33:22
dag 65
vilken stad! ak dit ak dit ak dit!
ville inte lamna rom bakom mig, ville inte komma tillbaka till salerno och framforallt skolan. skolan ar verkligen hemsk, det suger att behova saga det men det ar verkligen sa. det ar sa trakigt sa att jag haller pa att do och borja grina om vartannat. det roliga med skolan ar rasten da man kan anvanda datorn och mojligheten att fa mottaga ett brev av sasha i receptionen, allt annat ar mer eller mindre dodstrakigt.
jag kanner mig ganska kanslig idag, kan tanka mig att det ar for att jag ar kanslig. men ocksa for att jag ar trott efter rom och trott pa att ga till skolan nar det ar sa trakigt och nar jag har en larare som sager till mig att jag suger. senaste det hande laste jag spanska och slutade direkt i ren protest. det funkar inte riktigt sa har. hoppar jag av skolan blir jag av med lagenheten och lagenheten vill jag ha kvar.
det ar soligt och fint och jag ska ga ut och fortsatta lasa boken som jag tjuvlaste pa lektionen idag; a thousand splendid suns av khaled hossein, den ar hemsk men underbar, read it!
och ikvall ar det kaorus sista natt i lagenheten innan hon flyttar till napoli. jag ska laga potatisgratäng och nagot till, kanske linsbiffar eller annat gott. dessutom ska jag baka en tarta. ska bli riktigt roligt! vad jag inte ska gora ikvall ar att ga pa mitt pilatespass. lite latmask over mig men jag orkar verkligen inte och dessutom ska jag hosta en festmaltid ikvall!
om sju veckor ar jag i chicago nu och jag langtar massormassormassor, kan inte vanta, vill inte vanta! vill vara dar just nu. men ater igen, tiny buddah says; lev i nuet. jag ska ga ut i solen, kopa mig en chokladfylldcornetto och lasa min bok. life is what you make it. i make it sweet and fat.
ciao!
2009-10-22
16:46:30
dag 60; lite senare
det var en bra ide av min mor att skicka mig annu en regnjacka (eftersom att den andra verkar ha forsvunnit nanstans mellan alingsas och salerno) for nu osregnar det och askar som fan. salerno ar inte nadigt nar det galler regn ska jag saga er dar hemma.
anyhow, innan jag beger mig ut i rusket och ivag till Rom sa maste jag tipsa er alla om en vacker sak. Jag kan inte ta at mig aran for att ha skrivit denna underbara texten och inte heller for att ha hittat den. hittade den gjorde min fina systeryster som sedan vidarebefodrade lanken till mig. har far ni den iallafall av mig, som en fin helggava: http://tinybuddha.com/blog/2-ways-you-think-yourself-unhappy-and-10-things-to-do-about-it/
ga in och las, trust me, ni kommer inte att angra er.
vi sag pa maid of honor idag. dubbad. till italienska saklart. dubbat suger. iallafall kunde jag ibland ignorera italienskan och tanka mig in i filmen och forsvinna bort och det var harligt. jag mindes nar jag sag den forsta gangen, tillsammans med linnea nar jag sov over hos henne nere i angelholm. minns att det var soligt och att vi gick till stranden. att vi at pannkakor som linnea gjort och att de var sa tunna sa att jag nastan inte sag dem pa min tallrik. jag skickade mitt brev till linnea idag, undrar lite nar hon far det. i borjan gick brevgangen sa fort men nu har den borjat sakta av rejalt. sag att linnea skickade sitt brev den sextonde och jag fick det igar. inte sa imponerande langre, huh?
hanna ar snart framme i chicago nu, jag ar avundsjuk som ett javla troll men snart ar jag dar. och som tinybuddah sager, lev i nuet. jag ska leva i nuet. jag ar sa kass pa det men maste bli battre.
ha en fin helg, alskade katter.
puss
2009-10-22
13:59:46
dag 60
kan inte lata bli att tycka att det ar sa jakla gott!
det betyder ocksa att vi kan aka till Rom nagra timmar tidigare vilket tas emot tacksamt saklart.
ikvall ska jag ga pa ett pilatespass och det kommer ocksa bli helt sjukt gott. vet inte riktigt varfor men jag har verkligen inget att skriva, jag ar sa sjukt ointressant och trakig och gra idag.
jag har funderat mycket pa love det senaste och det varker i mitt hjarta fortfarande. vet mycket val att det riktiga arbetet kvarstar nar jag kommer hem, nar jag ska tillbaka till verkligheten dar han finns. att detta bara var jag som fegade och som flydde. jag undrar vart jag ska fly efter detta?
jag forsoker att hindra migsjalv fran att tanka och forsoker hindra migsjalv fran att skriva. kanner hur klumpar bildas i halsen och tarar bubblar upp baom ogonlocken bara av att skriva, av att tanka.
det ar verkligen inte bra dethar. jag fattar fortfarande ingenting.
jag fattar fortfarande inte hur karlek bara kan forsvinna sadar for vissa manniskor. jag forstar fortfarande ingenting.
i helgen ar jag i Rom. jag har en kamera som jag ska fota mycket med och en telefon som ni far ringa.
jag tycker om er massa dar hemma, glom inte det.
och glom inte mig.
puss
2009-10-21
14:48:38
dag 59
ANYHOW, sluta snala nu, Caroline.
men det ar svartsvartsvart och speciellt nu nar jag gick in pa min bank och sag att jag gatt ner till de svindlande summorna under 20tusen. villintevillintevillinte vara helt snorpank nar jag kommer tillbaka, det kanns sa bokigt!
nu hande precis nagot skitskumt. jag kollade igenom lite bilder som tillhor min expojkvans (mycket underligt att han numera ar mitt ex) systers expojkvan. i expojkvannens systers expojkvans fotoalbum fanns bilder pa min brors basta van som numera ar dod. mycketmycket skumt. maste bli van med expojkvannens syster expojkvan och fraga ut denna om situationen. jag blev sa paff av detta sa nu har jag inget direkt att skriva. bara korta saker som dessa;
idag ska jag ata ris och daal, det kommer bli gott!
jag fick precis brev fran linnea som jag ska hem nu och svara pa.
mitt paket fran mamma har forfarande inte kommit, dock har evelinas paket fran hennes mamma kommit och det var enormt och fullt med godis, bocker, klader och annat fint. det fick mig att langta efter min regnjacka annu mer.
langtar som vanligt efter familjen. fast kanske mer pa ett mysigt satt, inte sa att jag grater. jag ler nar jag langtar.
puss!
2009-10-20
12:02:49
dag 58
vet mycket val att jag ar en riktig dramaqueen och ibland kanske man behover nagon som orfilar en och skriker; snap out of it!
borjade prata med brodern igar i ett panikartat tillstand och berattade att klockan bara var ett men att jag redan spenderat en halvtimma inlast pa toan storgratandes. peter vann racet med att saga att han fatt redan pa att hans ex som dumpade honom for ca 7 manader sedan precis hade forlovat sig. oh, life is just wonderful!
jag funderade lite igar. eller ah, funderade mycket. jag undrade lite hur det kommer sig att det ar sa svart att vara en god van mot sigsjalv. jag vet att jag ar en jattebra van (aven om jag bara har en). jag ar snall, rolig, omtanksam, arlig och framforallt valdigt lojal. och jag ar bra pa att peppa manniskor och fa dem att ma battre.
men trots allt detta sa ar det omojligt for mig att vanda dessa bra egenskaper som jag delar med vanner till migsjalv. det blir pa nagot satt omojligt for mig att saga de styrkande, trostande och valbehovliga orden till migsjalv.
varfor ar det sa svart att saga till sigsjalv att man visst fortjanar att ma bra? och sa svart att halla om sigsjalv och torka sina egna tarar? varfor tar det emot sa att ge sigsjalv beskydd?
varfor har man fatt for sig att allt det ska komma utifran? eller varfor har jag fatt for mig det?
det ar den tjugonde idag. jag forsoker att fortranga att det ar var manadsdag. att det skulle ha vart 39 manader idag. forsoker att tvinga migsjalv och vara god mot migsjalv och vanligt men bestamt saga NEJ. STOP. don't even go there. tank inte sa for da vet du vart du hamnar, pa golvet i en blot hog.
det ar svart att vara smart och svart att vara snall mot sigsjalv.
forsoker.
forsoker.
forsker verkligen!
idag ska jag ga och kopa en ny bok. martina tipsade om watermelon av marian keys, den ar en het kandidat. har redan last ut fyra bocker har och bokmalen i mig bara ateraterater, blir aldrig matt. dyrt och tungt kommer det bli nar jag aker hem. igar gjorde jag makaronipudding! den blev god! och jag blev irriterad pa kaoru vilket inte hander ofta men har borjat handa oftare. pa att hon lite ar som ett barn pa manga satt. som nar vi pratar politik. eller nar jag berattade om att jag hade haft en dalig dag och att jag gratit massor och hon undrar om nagon retat mig eller sagt nagot elakt. som om att vi ar fem ar!
asch, onodigt att lagga energi pa. det ar en fin dag idag. jag ska ga och kopa en bok, en panino och satta mig utomhus och lasa snart. ikvall ska jag pa ett pilatespass och gymma lite.
kommer bli grymt!
idag ska jag ova pa att vara snall mot migsjalv.
hejhej!
2009-10-19
11:21:25
dag 57
har suttit de senaste 20-30 minuterna inlast pa toaletten och gratit som en idiot.
orkar inte mer. orkar inte, orkar inte, orkar inte.
jag forstar inte hur det blev sahar. hur jag hamnade har. hur jag blev denhar vardelosa varelsen som den man trodde alskade en bara kan lamna utan att ens se tillbaka. jag forstar inte hur jag blev en sadan som man kan vara tillsammans med i tre ar och sedan bara lamna utan att man ens kanner behovet av att forsoka.
hur blev jag en sadan manniska som ingen alskar? hur blev jag en sadan manniska som ingen vill stanna hos? en sadan manniska som ingen ar villig att go thru the distance for?
hur blev jag en sadan manniska man lamnar vid sidan om vagen? en manniska man kastar ut fran bilen och inte vander sig om efter? hur blev jag sadan? hur blev jag en sadan manniska?
hur blev jag en sadan manniska som man kan vara tillsammans med i tre ar och sedan kallt bara vanda sig om och ga? hur blev jag sadan? hur blev jag sa menlos? sa latt att lamna, sa latt att glomma bort, sa latt att lagga bakom sig? hur blev jag en sanhar javla vardelos manniska?
antar att jag foll igenom.
lat migsjalv falla.
lat migsjalv falla for tiotusentalsmiljonte gangen.
lat migsjalv falla och ligger ensam kvar pa betongen.
igen.
blodig.
ensam.
saklart.
2009-10-15
13:22:23
dag 53
jag langtar sa sjukt mycket och jag behover det verkligen! traning ar vad denna kropp skriker efter.
nu ar hosten verkligen har, inte mig emot dock. har alltid ansett att hosten ar min primetime, iallafall kladmassigt. dock vet jag inte om italienarna haller med for imorse pavag till skolan fick jag mycket underliga blickar, jag som tyckte jag hade en sadan oslagbar outfit! dock vet jag nu att italienarna ar javligt stela i sitt mode, alla klar de sig likadant. trakmansar!
igar besokte vi ju vesuvio och sorrento och det var sa fint sa. dock var det helt javla freezing och jag trodde helt seriost att jag skulle frysa till is och falla till marken dod. fick mindre koldskador och nar jag kom hem klockan tio ville jag bara ga och lagga mig och do. men framforallt ta pa mig mina nya sockar!
veckorna fortsatter att flyta pa jattefort och imorgon ar det redan fredag, har en helt tom helg framfor mig och funderar pa att spendera helgen med skadligt stora mangder te och mycket boklasning. kanske eventuellt lite pluggande ocksa om jag kanner mig duktig.
i den lilla parken som jag gar igenom dagligen till skolan sa blommar en buske med smasma oranga blommor for andra gangen nu sedan jag kom hit. tog ett langt tag innan jag fattade vad det var som luktade sa otroligt gott och sa starkt. enligt kaoru ar doften en typisk badrumsdoft i japan, typ sa som citron ar i sverige. mycket gott luktar dom iallafall, de sma rackarna!
om tva manader ar jag forovrigt redan i chicago! HURRA!
2009-10-14
11:34:15
dag 52
forsta gangen var nar jag vart har i exakt tva veckor. det blaste upp nagot enormt och over natten gick det ifran fuktigt och assvettigt till svettigt. i mandags natt gick det fran sensommarsvettigt till host. helt seriost pa riktigt!
det ar kallt har! har borjat fundera pa om jag kanske gjorde ett misstag som trodde att jag var sa jakla cool att jag kunde vara har till december utan jacka for nu blaser det mighty vindar har ute och ar faktiskt ganska kallt!
om inte ute sa behovs jackan kanske inomhus, dragigare hus far man leta efter!
igar gick jag och kaoru till upim dar jag kopte tjocka sockar med sula, grat lite imorse nar jag var tvungen att ta av mig dem. funderar pa att kopa upp ett lager for de var uuuunderbara!
nu ska jag springa till min lektion, efter skolan ska vi trotsa vinden och kylan och bestiga vesuvio!
(skulle behova mitt paket fran mamma nu!!)
kattklappar till er alla dar hemma.
2009-10-13
14:03:12
dag 51
tror att vindarna tog med sig hosten fran norr, inte mig emot. jag valkomnar hosten med oppna armar.
det ar soligt, precis lagom varmt och frascht ute. sa jag har vantat! antligen kan jag borja anvanda alla mina klader!
laste precis att min underbaraunderbara bok eat pray love just nu haller pa att spelas in i Rom med julia roberts i rollen som liz. vet inte riktigt hur jag ska kanna infor detta. alskar boken men vet inte riktigt om jag vill se en film, det ar sa ofta som filmer forstor.
idag ska jag och annie antagligen ga till ett gym och bli medlemmar. jag kanner mig mycket exalterad! maste forovrigt verkligen borja halla stenhart pa lordagsgodis for min hud har fatt totaldamp utav allt fett och socker, inte sa roligt. jag som aldrig har haft finnar sitter har med hela ansiktet fullt! inte roligt alls!
igar kopte jag en ny fin dagbok som jag borjade skriva i och idag har jag hittat ett fint hostel som vi antagligen ska bo i nar vi ar i rom och det kanns ocksa festligt.
detta blev en jattetrakig text och jag ar ledsen for det. forsoker hitta nagot ashram att aka till men gar bara in i vaggar hela tiden, inget kanns bra. fortsatter be till gud om tecken och tror att det ar pavag.
har fortfarande inte fatt paketet fran mamma och undrar lite om jag bor vara oroligt? kanske inte an.. det kommer nog innan fredag, det ar jag saker pa!
nu ska jag kila vidare, forlat for att jag plagade er med denna kassa text.
bacio!
2009-10-12
17:13:56
dag 50
det ar en helt befogad fraga och nagot jag maste tanka over men jag kan anda inte hjalpa att kanna att det verkligen drar och att verkligen vill gora det pariktigt. jag gar inte runt och lipar hela tiden men jag kommer alltid tillbaka till denna kanslan. gar alltid runt i cirklar och hamnar alltid har. eller dar. i tomheten.
och darfor kanner jag val att jag vill gora det pariktigt. become centered som man sa fint heter. hitta mitt inre lugn och min inre frid. skaffa mig en bra bas for alla de saker ar egenskaper som jag saknar.
det ar egenskaper som jag stundvis haft for att fina manniskor kommit in i mitt liv och hjalpt mig med det men nar manniskorna har forsvunnit har de tagit lugnet, friden och basen med sig och jag har kommit tillbaka till migsjalv.
till mitt vanliga, ostabila jag.
och jag ar trott pa det. trott pa att vara ostabil och tom och konstant mer eller mindre olycklig.
jag har ett fint liv runtom mig men ar i konstant uppror inuti och det har alltid vart sa, anda sedan jag var liten. alltid vart tung inuti och vill inte mer. vill inte bara omkring pa detta mer.
vill bara kanna lugn.
och darfor vill jag ga till det extrema och aka till indien, verkligen kora fullt ut och totalt. verkligen ga in i det och mig pariktigt. det ar framforallt en gava till migsjalv men ocksa en gava till min omgivning som forhoppningsvis kommer slippa se mig falla isar gang pa gang.
sadar, jag kunde motivera det och det kanns bra.
men som ni alla vet, jag ar en manniska som drommer stort men kanske inte agerar precis lika stort.. pianopiano.
idag har jag en telefondate med hannasyster och det ska bli fint. maste ga och kopa dagbok for har i italien sa bade skriver jag och laser jag som en idiot sa den ar utskriven. funderar pa att satta mig pa apollo 11 nar jag pratar med hanna och ta en kanna te och nagon bulle men borde halla mig till mitt lordagsgodis..
idag skulle vi till vesuvi men det blaser och regnar massor sa vi ska dit pa onsdag istallet, riktigt hostigt vader! kanns mysigt men jag vantar lite pa min regnjacka som mamma skickat som fortfarande inte kommit. var ar mitt paket?
har forovrigt last klart eat pray love och den var saklart helt underbar fran forsta till sista ordet. grat en skvatt inombords for att den var slut och borjade genast att lasa om den. kan inte lata bli! den ar precis lika bra denna gangen som forra!
nu har jag inget mer att skriva. ha det fint katter sma.
hej.
2009-10-09
14:22:41
dag 47
idag fick jag brev från en vän. en riktigt vän. det värmer så när orden dimper ner i mitt ensamma hjärta.
för det är så det är, jag måste berätta det, det är ensamt här.
alla är vänliga och jag har fina vänner här också men de är inget annat än bekanta. även om seriösa saker diskuteras och har berörts så är de inget mer än bekanta. och det är så ensamt.
igår när jag låg i min säng och skrev dagbok ringde mamma och pappa och det värmde också något så enormt. jag kunde lägga telefonen på nattduksbordet, släcka lampan och somna gott. och riktigt gott sov jag, vaknade glad och utvilad för första gången på flera månader. jag visste redan innan jag åkte att jag har haft tur i livet som fått en sådan underbart familj men det är först nu när jag är här så långt ifrån som jag inser att de är inte bara underbara, de är också nödvändiga för mig. jag behöver dem. de ger mig en trygghet och ett stöd som jag inte finner någon annanstans.
jag inser nu att jag hela tiden har haft den familj jag alltid drömt om. innan har jag inte kunna uppskatta den pga diverse störningar både från min sida och deras sida men nu, nu när vi har lugnat oss så vill jag vara med dem hela tiden. familjen, jag älskar er så mycket!
min bok håller på att ta slut och det gör ont i mig. kan inte låta bli att sluka den men varje blad som jag vänder gör ont och nu har jag bara ett tiotal sidor kvar och jag villinte villinte villinte att den ska ta slut. jag vill bli bästis med elizabeth gilbert och sitta i timmar och prata med henne och diskutera hennes liv, hennes resor och hennes bok. jag vill träffa henne och se hur hon är nu, vad som hände sen. jag vill inte att detta ska ta slut.
en sak som jag upptäckt som är ganska festligt ärr dethär:
här är jag, en tjej från långa landet falukorv som reser till italien. jag kommer från ett land där man äter stor och stadig frukost och reser till ett land där en kopp kaffe och en kaka räcker gott och väl till frukost. jag har aldrig gillar frukost och borde därför älska italien och dess kravlösa frukostideologi, men vad händer? går inte jag och blir helt frukosttokig? jo det gör jag. jag går helt insane och äter grova flingor med yoghurt och massa små skorpor med ost och sylt. och vad dricker jag till det? VARM MJÖLK! (som en annan bebis) förstår inte alls vad som har hänt med mig. jag har seriöst blivit en utav de människor som kan utbrista dessa knäppa ord: åh, jag längtar så till frukost! <----- vad är detta egentligen? var är jag? vad har hänt? ingen aning!
idag är det fredag igen och jag fattar inte riktigt hur det hände. kan inte bara veckorna gå lite snabbare? man hinner ju knappt andas här så fort som tiden går! kan inte låta bli att längta till jag ska hem men vet att jag borde hindra mig från att tänka sådär, det kommer gå så fort ändå. imorgon ska vi antagligen till pompeii och det ska bli sjukt spännande! fatta pompeii! och fatta vilken tur jag har som bor cirka trettio minuter därifrån! och på måndag ska vi med skolan till vesuvio (the fucker who caused all the trouble!), mycket spännande hela alltihop!
och utöver det så ska jag till ROM den 23e oktober! Hell yeah! Hoppas på att det kommer bli en fin helg med seriöst mycket turistande och töntigt mycket fotograferande!
En annan rolig sak som händer nu, eller faktiskt till och med idag, är att Kaoru kommer tillbaka från sin semester med sin mamma. Kaoru är en japan som jag bor med och som är världens underbaraste. Seriöst, i love her! Kan inte riktigt fatta vilken tur jag hade som fick bo med henne för hon är helt enkelt bäst. Inte nog med att hon vart här sedan maj (dvs vet alla hotspots och alla do´s and dont´s) så är hon också världens snällaste och världens modigaste människa. Fatta själv att vid 44 års ålder säga upp sig från sitt välbetalda jobb på ett multinationellt företag (de som gör Herbal essenses shampoot) för att åka till italien och leva sin dröm. Jag är så imponerad av denna människa. Sedan är hon dessutom japan vad allt nu det innebär och har massa spännande matgrejer som hon bjuder mig på. Det är inte en överdrift att säga att allt på ett eller annat sätt innehåller något från havet.
Nu har jag skrivit så mycket så jag kan tänka mig att ni bara vill spy på mig. Och ärligt talat har jag lite ont i rumpan så jag ska nog avsluta här. Vi ses på måndag, då är det dag 50!
puss alla katter
2009-10-08
13:12:04
dag 46
Jag har bett till Gud nu i flera ar. I flera ar har jag bett om att fa ett tecken, om att fa kanna Gud, om att verkligen fa kanna att jag inte ar ensam men desto mer jag ber desto ensammare och tommare blir jag bara.
Det kanns bara som om att jag och allt runt omkring mig ar sa syftelost och nar jag laser eat pray love blir det sa uppenbart for mig for att hon ar precis som jag. hon ar en sokare och hon vill finna mening och tillslut gor hon det.
Det gor mig saklart otroligt avundsjuk. Jag vill ocksa finna.
Jag har kant mig tom och ledsen storre delen av mitt liv. Jag minns nar jag var liten, att jag var tung redan da.
Kanner pa nagot satt att jag inte langre kan skylla pa massa andra saker. Jag kan inte skylla pa mamma hela mitt liv, bli nagot patetiskt offer. Jag kan inte skylla pa love for allt han gjorde var att folja sitt hjarta. Jag kan inte skylla pa resten av varlden. Jag maste lara mig att se inat men det ar sa jakla svart! Jag har redan gjort psykologgrejen och jag ar sa trott pa det och det funkar inte.
Jag vill ha Gud.
Jag vill ha Gud och gudomlighet och ett inre lugn och jag vill ha en egen guru som vagleder mig.
Jag vill aka till indien och jag vill bo pa ett ashram och jag vill hitta ett lugn. Lugnet som jag vet finns i mig men bara ar sa jakla val undanstuvat sa att jag inte hittar det.
Ska folja med annie till vardcentralen for nagra utslag och forsoka svalja ner klumpen i halsen och blinka bort alla tarar som trycker mot ogonlocken.
Jag ar trott efter 21 ar utav allt detta.
2009-10-07
13:19:24
dag 45
nu ska jag beratta for er att jag ser faktiskt hur manga ni ar som laser har och det borjar bli en ganska stadig skara och darfor kan jag med all ratt klaga pa att ingen kommenterar. funderar pa om bristen pa kommentarer ar kritik. jag kanske skriver lite val trakigt? jag ber om ursakt for det, jag ska forsoka blir battre...
men det ar svart! vad ska jag skriva om? vad vill ni lasa?
note to self, saker du saknar nar du ar utomlands langre perioder; (forutom the obvious: familj, vanner, sverige)
- kaviar
- knackebrod (jag ater det inte ens hemma men har var det som a slice of heaven nar jag kom hem fran IKEA)
- min cykel
- blabarssoppa (detta kanske bara galler nar man ar borta pa host/ vinter?)
- chaite (for det finns inte har i sepeitalien, de dricker bara kaffe!)
Jag har forovrigt passerat 40% nu, det kanns helt sjukt. Jag ar fortfarande pa en pinsamt lag niva med min italienska men forsoker att inte bli stressad av det. Jag maste erkanna en sak, och det ar kanske inte sa bra egentligen med tanke pa hur mycket pengar jag lagt ut pa denna resan men anda, jag ar inte intresserad av att lara mig italienska. Det ar sant. Jag njuter av att vandra omkring har, ata god mat, glo pa manniskor, lukta pa havet. Vad jag inte njuter av ar skolan.
Med inspiration fran min underbara bok (som jag snart ska hasta ivag och lasa) spenderade jag gardagen med migsjalv i stillhet och tystnad. Jag satt till och med och forsokte meditera i 20 minuter. Och det gick bra, blev forvanad over hur lite mina tankar kom och storde nar jag skulle forsoka vara tyst.
Sedan sa at jag middag klockan sju. En middag som jag forsokte ata sa langsamt som mojligt for att verkligen kanna pa maten. Har alltid frossat i mig mat, atit upp en maltid pa fem minuter men ska nu forsoka att trana pa att ata langsamt. Ata langsamt och kanna efter hur maten kanns i munnen, i kroppen och i sinnet. Jag vill hinna smaka pa maten, kanna pa maten innan maltiden ar slut.
Detta ska pa fler satt en ett vara borjan pa nagot nytt.
Jag tror jag vill aka till indien och bo pa ett ashram.
2009-10-06
14:20:26
dag 44
vill ju egentligen bara springa ut i solen, satta mig vid havet och lasa min bok.
Har jag berattat om min bok? har jag berattat att det antagligen ar den basta boken som jag nansin last? iallfall utan tvekan top tio! Har kommer bra bocker som slass pa min top-tio-lista;
- eat pray love (den jag laser nu)
- a million little pieces
- fittstim (saklart, dig skulle jag aldrig utelamna!)
- harry potter (hela serien far raknas som en)
- en varldsomsegling under havet
boken ar iallafall helt amazing och jag blir sa avundsjuk pa hela hennes resa och jag kanner igen mig sa i henne och mycket utav det hon skriver om och vill uppleva. Hon ar en sokare och det ar jag med.
Manga ganger sitter jag och laser med tarar i ogonen och klumpen i halsen for att hon far ut det i ord som jag sa lange kant och forsokt formulera. Har kommer t ex ett stycke som fick mig att borja grata mitt i min middag;
The fact is, I had become addicted to David (in my defense, he had fostered this, being something of a "man-fatale"), and now that his attention was wavering, I was suffering the easily foreseeable consequences. Addiction is the hallmark of every infatuation-based love story. It all begins when the object of your adoration bestows upon you a heady, hallucinogenic dose of something you never even dared to admit that you wanted- an emotional speedball, perhaps, of thunderous love an roiling excitement. Soon you start craving that intense attention, with the hungry obsession of any junkie. When the drug is withheld, you promptly turs sick, crazy and depleted (not to mention resentful to the dealer who encouraged this addiction in the first place but who now refuses to pony up the good stuff anymore--despite the fact that you know he has it hidden somwhere, goddamn it, because he used to give it to you for free). Next stage finds you skinny and shaking in a corner, certain only that you would sell your soul or rob your neighbours just to have that thing even one more time. Meanwhile, the object of your adoriation has now become repulsed by you. He looks at you like you're someone he's never met before, much less someone he once loved with high passion. The irony is, you can hardly blame him. I mean, check yourself out. You're a pathetic mess, unrecognizable even to your own eyes.
So that's it. You have now reached infatuation's final destination- the complete and merciless devaluation of self.
Tagen ur sitt sammanshang kanske inte denna text ser sa bra ut men det ar den. Detta ar precis sa som en annan liten Caroline kanner ganska ofta angaende en annan liten katt. Och for att ge er en bild av hur bra den ar sa, ja, jag sa att jag borjade grata mitt i middagen dvs den ar sa jakla bra sa att jag laser den nar jag ater min middag. Jag laser den pa toa, pa rasterna, efter och fore skolan. Den ar sa bra sa att jag inte vill sova och den ar sa bra sa att jag lantar efter att vakna, bara sa att jag kan borja lasa igen. Snalla manniskor, las denna boken. Och om du inte ar taggad pa boken nu nar jag forklarat min karlek for den sa las den enbart for att forsta mig och hur jag ar och kanner.. las!
For att prata om nagot annat sa ar det cirka 25 grader ute idag, sjatte oktober! Maste dock erkanna att jag ar lite avundsjuk pa er som ar hemma i hostsverige for hostsverige ar svart att sla och jag alngtar sa efter att fa ta pa mig vantar, halsduk och tjocka koftor. Jag ska ga nu. Ga och satta mig och lyssna pa havet och lasa min bok.
Vi ses imorgon!
2009-10-06
11:09:10
dag 43
blev en spenderarhelg (who am I kidding? varje helg ar en spenderarhelg har..)
akte till IKEA och gick helt los pa matavdelningen. knackebrod, kaviar, te, kakorkakorkakor, hur kan nagon sta emot?!
igar var en riktig sondag, en slapp dag med stort S.
bakade dendara persikopajen som mamma sa fint ringde till mig for att ge mig receptet. Degen smakade gott men blev for los, antagligen for att jag bara hade vitt mjol.
Anyhow, degen smakade gott.
Fyllningen smakade gott.
Pajen smakade..... omelett.
Yes, du laste ratt, pajen som inneholl bara goda saker, bland annat sjukt mycket (600g) philadelphiaost, farska italalienska persikor, agg, smor, socker, citronskal. Ja du hor, mumsmumsMUMS men anda, omelett!
Inte sa gott alls. Vilket ju betyder att jag har en stor mastig javla omelett med persikor pa i kylen som jag inte har mage att kasta. ( man kastar inte mat!)
2009-10-02
16:07:41
dag 40
Vi var och at ute igar och det var mysigt.
Pizza och sedan gelato gick minsann ner.
Mycket jakla prat om denhar gelaton innan man kom hit. Att den italienska glassen ar sa god och sa speciell och inte riktigt gar att jamfora med nagot annat. Nu nar jag ar har maste jag saga att det ar mycket snack om ingenting. Eller bara, ja bara, helt enkelt, glass. Inget mer, inget mindre. Jojo, de finns i massa smaker och jo visst ar den god men i slutandan; GLASS. Inget mer, inget mindre. Den ar mjukare, liksom lite sommarsmalt redan innan man borjat ata och den ges inte riktigt i kulor utan mer bara utsmetat pa struten. Men gott? Ja.
Ikvall ska vi ut och ata igen, kan inte lata bli att redan planera vad jag ska ata och hur jag ska njuta. Imorgon kommer en annan maltid som jag sorgligt nog saker kommer njuta av annu mer: IKEA. Kopta kottbullar har val aldrig vart sa efterlangtade, det ar nastan sa att jag langtar efter sill aven om jag knappt ater det hemma.
Idag fick jag brev av Linnea och det fick mig att le anda ut till hartopparna, hennes brev ar alltid veckans hojdpunkt. Sedan springer jag hem och skriver mitt svar sa fort jag bara kan sa att hennes svar ska komma snabbare hit. Nar jag ar ensam tar jag upp breven och bladdrar och laser och suger at mig alla ord, blir varm i hjartat av att veta att jag iallafall har en kar van dar hemma som alskar mig aven om jag ar helt ensam har.
Storsta systern tipsade om en helt fantastisk blogg www.eatdrinkonewoman.com dar en tjej fran New York flyttar till stockholm i sex manader. Dessa sex manader ar over sa man maste ga bak i tiden for att lasa om hennes resa men det ar helt underbart att lasa. Kanner igen mig i sa mycket som hon skriver och speciellt om ensamheten som foljer nar man reser sjalv till ett nytt land dar man inte kanner nagon och inte kan spraket.. Riktigt hett tips!
Nu ska jag kila. Maste handla lite mat (philadelphiaost, flingor, yoghurt) och maste kanskekanske ga forbi varldens basta bokaffar feltrinelli som just nu har 20% pa alla bocker inklusive alla de asgrymma pocketbockerna pa engelska. Borde inte men det kliarkliarkliar i fingrarna och jag vill sa jakla garna ta hem nagra fina alsklingar att fordriva min tid med. Kanske bara tva? Eller tre? Fyrafemsexsjuattatuuuusen?
puss
2009-10-01
14:39:54
dag 39
ateruppvackandet av min blogg. Tillbaka fran det doda.
Annu en dag 39, inte denna gangen 39 dagar sedan love gjorde slut (for vad ar jag pa nu egentligen, dag 121?) utan denna gangen dag 39 i italien.
For er som inte vet, for er som ar senila och for er som helt enkelt bara ar vanligt glomska sa befinner jag mig i Salerno i sodra Italien for att lara mig italienska men framforallt for att laka mitt stampplatta hjarta.
Italienvistelsen ar en kamp. Har an sa lange inte besokt nagot mer dysfunktionellt land an Italien men det ar svart att sta emot dess charm trots allt hundbajs som man maste kryssa igenom pa trottoarerna.
Jag ska inte ljuga, jag hatade det i borjan.
Sa fort jag landade, jag hatade det. Jag hatade den oorganiserade flygplatsen, jag hatade att det luktade starkt utav manssvett overallt, jag hatade luftfuktigheten, jag hatade den stora och helt otroligt javligt oorganiserade huvudstationen i rom, jag hatade mitt tag till salerno och jag hatade att hoppa av i Salerno och inte ha en aning om vart jag skulle ga. Jag hatade det sa mycket sa att jag stallde mig helt oppet, mitt pa dagen med stora vaskor och allt och grat pa tagstationen i Salerno.
Jag hittade ut tillslut, vet inte riktigt hur for skyltar och santdar fjant bryr dom sig inte riktigt om har i sodra italien.
Italien var ingen karlek vid forsta ogonkastet, mer var det rent hat vid forsta ogonkastet.
Jag ville hem dygnet runt och grat pa varje lektion i nastan en vecka men sakta men sakert borjade italien sjunka in. Blir inte langre forfarad nar jag hittar glas eller ciggarettfimpar pa stranden (for det finns OVERALLT, forstar inte hur bebisar overlever har, de maste ju ha magarna fulla av fimpar) och jag stirrar inte langre aggressivt pa hundbajset utan skuttar bara over det. Eller na, det var logn, jag stirrar fortfarande aggressivt pa bajset, speciellt om jag ser det bli tillverkat och agaren till hunden bara gar darifran. Da far jag nastan damp.
Det ar forsta oktober idag och jag har 72 dagar kvar. Jag forsoker att inte rakna dagar for da kanns det sa stort och jag langtar redan efter min familj nagot sa forforligt. Den senaste veckan har jag dessutom inte bara langtat efter familjen utan ocksa langtat hem. Alltsa langtat till sverige, langtat efter min sang, mitt rum, min cykel och alingsas. Jag har helt enkelt velat aka hem den senaste veckan vilket inte riktigt har hant sedan den forsta veckan. Det har vart tungt men jag forsoker. Det ar forsta oktober idag och nu ska jag ga till stranden.
Ciao!
