andrasidantack

idag fick jag brev från en vän. en riktigt vän. det värmer så när orden dimper ner i mitt ensamma hjärta.
för det är så det är, jag måste berätta det, det är ensamt här.
alla är vänliga och jag har fina vänner här också men de är inget annat än bekanta. även om seriösa saker diskuteras och har berörts så är de inget mer än bekanta. och det är så ensamt.
igår när jag låg i min säng och skrev dagbok ringde mamma och pappa och det värmde också något så enormt. jag kunde lägga telefonen på nattduksbordet, släcka lampan och somna gott. och riktigt gott sov jag, vaknade glad och utvilad för första gången på flera månader. jag visste redan innan jag åkte att jag har haft tur i livet som fått en sådan underbart familj men det är först nu när jag är här så långt ifrån som jag inser att de är inte bara underbara, de är också nödvändiga för mig. jag behöver dem. de ger mig en trygghet och ett stöd som jag inte finner någon annanstans.
jag inser nu att jag hela tiden har haft den familj jag alltid drömt om. innan har jag inte kunna uppskatta den pga diverse störningar både från min sida och deras sida men nu, nu när vi har lugnat oss så vill jag vara med dem hela tiden. familjen, jag älskar er så mycket!

min bok håller på att ta slut och det gör ont i mig. kan inte låta bli att sluka den men varje blad som jag vänder gör ont och nu har jag bara ett tiotal sidor kvar och jag villinte villinte villinte att den ska ta slut. jag vill bli bästis med elizabeth gilbert och sitta i timmar och prata med henne och diskutera hennes liv, hennes resor och hennes bok. jag vill träffa henne och se hur hon är nu, vad som hände sen. jag vill inte att detta ska ta slut.

en sak som jag upptäckt som är ganska festligt ärr dethär:
här är jag, en tjej från långa landet falukorv som reser till italien. jag kommer från ett land där man äter stor och stadig frukost och reser till ett land där en kopp kaffe och en kaka räcker gott och väl till frukost. jag har aldrig gillar frukost och borde därför älska italien och dess kravlösa frukostideologi, men vad händer? går inte jag och blir helt frukosttokig? jo det gör jag. jag går helt insane och äter grova flingor med yoghurt och massa små skorpor med ost och sylt. och vad dricker jag till det? VARM MJÖLK! (som en annan bebis) förstår inte alls vad som har hänt med mig. jag har seriöst blivit en utav de människor som kan utbrista dessa knäppa ord: åh, jag längtar så till frukost! <----- vad är detta egentligen? var är jag? vad har hänt? ingen aning!

idag är det fredag igen och jag fattar inte riktigt hur det hände. kan inte bara veckorna gå lite snabbare? man hinner ju knappt andas här så fort som tiden går! kan inte låta bli att längta till jag ska hem men vet att jag borde hindra mig från att tänka sådär, det kommer gå så fort ändå. imorgon ska vi antagligen till pompeii och det ska bli sjukt spännande! fatta pompeii! och fatta vilken tur jag har som bor cirka trettio minuter därifrån! och på måndag ska vi med skolan till vesuvio (the fucker who caused all the trouble!), mycket spännande hela alltihop!
och utöver det så ska jag till ROM den 23e oktober! Hell yeah! Hoppas på att det kommer bli en fin helg med seriöst mycket turistande och töntigt mycket fotograferande!

En annan rolig sak som händer nu, eller faktiskt till och med idag, är att Kaoru kommer tillbaka från sin semester med sin mamma. Kaoru är en japan som jag bor med och som är världens underbaraste. Seriöst, i love her! Kan inte riktigt fatta vilken tur jag hade som fick bo med henne för hon är helt enkelt bäst. Inte nog med att hon vart här sedan maj (dvs vet alla hotspots och alla do´s and dont´s) så är hon också världens snällaste och världens modigaste människa. Fatta själv att vid 44 års ålder säga upp sig från sitt välbetalda jobb på ett multinationellt företag (de som gör Herbal essenses shampoot) för att åka till italien och leva sin dröm. Jag är så imponerad av denna människa. Sedan är hon dessutom japan vad allt nu det innebär och har massa spännande matgrejer som hon bjuder mig på. Det är inte en överdrift att säga att allt på ett eller annat sätt innehåller något från havet.

Nu har jag skrivit så mycket så jag kan tänka mig att ni bara vill spy på mig. Och ärligt talat har jag lite ont i rumpan så jag ska nog avsluta här. Vi ses på måndag, då är det dag 50!

puss alla katter