andrasidantack

2010-04-08
23:46:30

som en fisk i en skål
jag hamnade på en playlist som inte var min och fick panik.
även om jag på många sätt inte längre är förlamad av sorg så är det så mycket som begränsar mig.
så mycket jag inte kan äta, ta på mig, lyssna på, ställen dit jag inte klarar av att gå och lukter jag inte kan känna.
jag tänker endel på hur allt det är för love.
jag vet att jag är en människa som minns mycket. tänker jag på en dag så minns jag inte bara vilka jag träffade utan vad vi åt, vad jag hade på mig, hur luften luktade. ett minne blir så mycket mer för mig än vissa.
jag har haft vänner som säger att de känner sig lika känslomässiga som fiskar i jämförelse med mig,
att de blir matta av att höra hur mycket jag känner och hur starkt allt är för mig.
jag har hört det flera gånger och av olika människor.

ibland önskar jag att jag var en fisk.
jag önskar att jag såg saker lite mer endimensionellt. att jag hade lite mer hud ovanför känselspröten och att jag inte alltid tog in allt så starkt.
jag tänker på all musik som jag inte kan lyssna på för att det påminner mig om love och hur vi älskade vårt liv tillsammans, hur underbart det var.
jag undrar om han minns sådant. om han hör kultiration och minns alla gånger, alla år vi lyssnat på dem tillsammans. eller om han inte hörde musiken. om musiken inte har blivit mig så som musiken har blivit honom.
eller om han minns fast allt bara är fina minnen nu och inte smärtsamma.
om det bara inte gör ont för honom att minnas.

och det är väl lite det som är problemet med att inte vara en fisk,
att allt; mat, lukter, kläder, musik, platser är minnen. att saker inte bara kan vara det det är utan allt har en historia, allt har ett minne. och alla minnen leder tillbaka till dig.
alla minnen leder till love.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: