andrasidantack

försöker ignorera att jag är ignorerad.
egentligen borde jag inte bry mig för jag borde lära mig att ignorera och komma över love och inte bry mig om sådana saker.

jag såg ett avsnitt av Spårlöst i måndags och jag grät lite. dock grät jag inte när idioten sa ÄNKLIGEN istället för ÄNTLIGEN. hur dum får man vara? jag trodde det var ett misstag först och skrattade men sedan när de hittat han mamma sa han passionerat änkligen, änkligen, änkligen!
hallå!? så heter det inte! dummer!

jag har vart ute minimal lite idag så som det brukar bli numera. jag tog på mig kläder och gick till maxi, det räckte dock för att få upp humöret.
jag fattar inte varför jag envisas med att sitta hemma och bli fet och deprimerad när jag egentligen vet att mitt psyke mår så bra av lite frisk luft och dagsljus. speciellt luften som på något sätt göra det enklare för mina komprimerade depplungor att andas. istället för 13% syre tillförsel går jag upp till 27%. hurra.
påvägen hem från maxi lyssnade jag iallafall på Here comes your man av Pixies och trots att den låten borde mig göra jävligt deprimerad för var fan kommer min man? han är ju bortblåst! men iallafall så får den mig att vilja springa och skutta och jag sjunger högt och ler stort för man kan inte göra annat när man hör den låten.
sedan får jag också upp massa filmscener i huvudet när jag hör den.
är det vanligt?
när ni lyssnar på musik tänker ni då att ni är med i en film eller i en musikvideo?
lägger ni till dendär extra svingen i höften för att gå lite coolare i filmen?
eller om något roligt/sorgligt/hemskt händer i ert liv, tänker ni på vilket låt som skulle spelas då om ni var en film?
i guess att jag bara har alltför mycket tid med migsjälv och min hjärna för där inne är ett pararellt universum ständigt på gång. ständigt.

jag älskar mitt pararella universum!

idag har jag gjort något så dumt som att bestämt mig för att börja dricka grönt té bara för att det är bra för ämnesomsättningen trots att jag tycker att det verkligen smakar skit.
min multivitaminshot smakar godare. pulverdieten jag körde på i april smakade godare. ärligt talat, jag fick svepa min kopp och trodde jag skulle dö efteråt. att tungan skulle krulla ihop sig.
viljan att bli smalare är helt desperat nu dock är motivationen inte lika stark vilket gör att jag sitter där och äter skit dagligen. jag är en skit helt enkelt. men en skit i desperat behov av viktminskning! skit.


(detta inlägget skrev jag igår men det kom aldrig upp för blogg.se bestämde sig för att sepa loss totalt. dessutom hade jag skrivit massa mer som bara försvann. skit! anyhow, håll till godo med detta halvfärdiga och uppstyckade verk.)