andrasidantack

jag tänker fortfarande på dig.
det är fortfarande ditt ansikte jag vill vända mig om och möta när jag ser något roligt, när jag gråter.
det är ditt nummer jag vill slå när jag blir rädd.
det är din röst jag vill höra som gör mig lugn.
det är du. du du du.

och jag. jag trodde att jag var den för dig. jag trodde att jag iallfall var så viktig för dig så att jag efter tre och ett halvt år skulle lämna några spår. jag trodde nog iallafall att jag var en sådan människa som skulle lämna spår i dig. jag trodde du skulle minnas mig. jag trodde du skulle sakna mig. jag trodde jag skulle fattas dig.
jag hoppades att jag iallafall skulle lämna ett hål, ett tomrum.
ibland har man fel.
ibland har jag fel.



och jag undrar varför jag skriver i DUform. som om att du ens finns. eller som om att jag ens finns längre. som om att du ens läser. jag har en påverkad mamma i huset och jag är trött på det. hade jag haft någonstans att gå så hade jag gått. istället går jag och lägger mig. istället vänder jag mig in.
this is going deeper and deeper.