andrasidantack

idag ska jag gå brevid på Taxim, hur nervöst som helst!

jag har hängt där innan med Hanna och jobbat med henne med allt hon gör som pastry chef men nu, nu ska jag vara där framme i restaurangen och jag har ärligt talat ingen aning om vad jag ska göra, vad chefen vill att jag ska göra. Servera? Vara hostess? Random bitch? Ingen aning! Ganska säker är jag dock på att jag inte ska behöva laga mat som jag drömde inatt, total panik!!

Om jag förstått rätt behövs jag i helgen då det är wicker park fest och hela området översvämmas med fler hipsters än vanligt (är det ens möjligt?!), konstutställningar, musik och rykande värme. Hur nervös jag än är

ska det iallafall bli fantastiskt! Nu måste jag iväg och köpa skor, det är en tämligen fancy restaurang så jag måste följa klädkoden vilket såklart är svart. Vem äger svart allt? HJÄLP! Om jag någon gång äger en restaurang ska min klädkod vara regnbåge, sådetså!

puss!

tänk vilken skillnad två år gjorde, hur jag åkte upp helt trasig och åkte därifrån som en människa. hur jag någon gång första månaden stod på en fest och grät för att jag kom på att jag var lycklig. lycklig för första gången i mitt liv. åh vilken skillnad två år kan göra!

hur som helst så hade jag en lista på runt femton punkter med allt från att gå på date till att lära mig åka longboard och nu när över halva resan är över har jag nog bockat av tre saker.

jag hade tänkt volontära på lite olika soppkök (svåra att få tag på och det soppköket som faktiskt svarade låg 1½ timma bort och skulle kosta mig $18 varje gång jag åkte ut)

jag hade tänkt gå på date (ett stort nej där..)

hade tänkt försöka lära mig ragga (ÄNNU mera nej..)

hade tänkt plugga (tar emot pengarna men har knappt öppnat en bok, nästa vecka ska en femsidig rapport in..)

hade tänkt lära mig åka longboard

hade tänkt tatuera mig

hade tänkt hångla

hade tänkt bli brun

hur som helst, alla mina planer har failat något enormt för denna sommaren.

men trots att inget blivit som jag planerat så räcker det med att bara lyfta blicken och se upp och ut över staden för att jag ska känna mig lycklig och helt tillfreds.

jag älskar chicago. jag älskar att landa med flygplanet och ta första andetaget utanför flygplatsen och känna det lugnet som doften av staden ger. jag älskar dess arkitektur med en fantastisk blandning av gamla townhouses och hus så höga att ögonen inte räcker till. jag älskar att sitta på bussen eller tåget och titta på folk. jag älskar att känna igen mig och hitta i staden. jag älskar att ta cykeln till hannas jobb och tänka på vilka hus jag vill köpa. jag älskar att jag inte känner mig lika ful här som i resten av världen. jag älskar alla snygga hipstermänniskor i Wicker Park. jag älskar hur folk ser mig i ögonen och ler tillbaka. jag älskar lukten av staden. jag älskar alla festivaler och spelningar runt om i staden som är gratis. jag älskar det galna vädret med den sjuka värmen som leder till alla fantastiska åskstormar som får rutorna att skallra. jag älskar att kunna kollektivtrafiken. jag älskar att jag kan känna mig lugn och för en gångs skull sova.

iallafall så är jag inne på dag två på resans andra halva och har 24 hela dagar kvar här i chicago. inget här går riktigt som jag hade tänkt men allt är egentligen helt fantastiskt ändå. jag hade tänkt lära mig åka longboard, plugga mycket, lära mig ragga, träna, volontära och bli lite smal. inget av det har inträffat. istället har jag ätit massa god mat, lyssnat på mycket livemusik, åkt kollektivt, tittat på vackra männsikor, jobbat som min systers köksbitch och totalt ignorerat att plugga. och svettats något enormt, temeperaturen sjunker sällan under 30 grader och luftfuktigheten är en riktig jäkla bitch, runt 40-50%!!

hur som helst så är allt här helt otroligt fint och jag är lite rädd för att åka hem till sverige där jag ska skippas iväg direkt för att ta körkort och sedan flytten till Prag som jag inte kunnat fixa något till ännu.. åh den skräckblandade förtjusningen som är mitt liv!

I onsdags var det USAs independence day så Hanna och Josh var lediga från jobbet och vi bestämde oss för att göra en roadtrip.

Efter sex timmar av näst intill konstant badande (för att värmen var helt sjuk) åkte vi till New buffalo för mat och josh fick äntligen köpa glass av smaken blue moon som tydligen bara finns i michigan. Vi åkte hem och upptäckte att solen tagit hårdare på huden än vad vi till en början trott.

Sedan kom kvällen, den vackra, helt fantastiska kvällen som kan ha haft en av de vackraste utsikterna jag sett i hela mitt liv. Efter att ha klättrat upp på en stege vilket fick mig att tro att jag skulle dö kom vi upp på hustaket och jag lovar er att mitt hjärta stannade för väl där uppe hade vi utsikt över chicagos skyline, en helt enorm och gul fullmåne och en 360 vy med konstanta fyrverkerier.

Uppe på taket satt vi i vad som kändes som en evighet och när jag väl skulle gå ner för stegen igen var mitt tillstånd tämligen påverkat och stegen kändes, om möjligt, ännu läskigare. När jag kom ner därifrån var jag helt chockad över att jag levde och kunde inte riktigt släppa utsikten.

Förövrigt så gör jag inte så mycket här, läser kurslitteratur, går på bio, lyssnar på joshs spelningar och träffar nytt folk. På måndag är det gratiskonsert nere i millenium park med james vincent mcmorrow som jag ser fram emot så mycket, så mycket!

hurra!

jag längtar efter sollefteå ibland och mitt liv där, hur jag kände mig trygg och älskad, visste min roll i samhället som vi hade skapat. hur jag saknar att ligga i min säng med massa andra människor som kommit in medans jag sovit och bara mysa och prata om kvällen innan.

tänker att denna sommaren ska jag känna mig snygg och låtsas som om att alla andra håller med tills de gör det.