andrasidantack

allt för ofta tänker jag på mitt alternativa jag, jag som finns i ett alternativt universum, i en annan värld på en annan planet. på hur jag i den världen är som migsjälv, fast bättre. jag tänker hur jag är roligare och mer avslappnad, på hur jag sitter uppe hela nätterna med vackra människor och klunkar rödvin och ser solen gå upp över stora städer och i hus ute i ingenstans. hur jag är smalare och vackrare, hur jag vågar mer, hur jag inte hindrar mig själv och trycker ner mig själv. hur jag älskar människor hit och dit och inte stängs in i mina idéer om kärlek och sex. det är en värld där jag är en ödmjuk blanding av moderkresa och nymf, där jag sveper koppar av te och håller dig i handen, där blommor står i vaser och aldrig dör för de har aldrig blivit slitna från sina hem, jag drog dem aldrig ur jorden så att de skulle dö. vi är alla musikaliska genier och det finns alltid ett piano, en gitarr, en harpa i närheten och flinka fingrar spelar alltid och starka röster sjunger mjukt i skymningsljuset.

antagligen lever vi någon gång under sena sextiotalet, inte i ett kallt tvåtusental med skarpa strålkastarljus och hårda händer på tunnelbanestationer.

 

hursomhelst, mitt alternativa jag, jag väntar på dig. jag väntar på att du ska ta ett steg fram. om jag kan tänka dig och känna dig sparka inuti mig så vet jag också att du finns och är verklig. eller ja, allt förutom sextiotalet. så långt har jag inte kommit än.

vi ses i prag?

idag satt jag och bläddrade runt i min dagbok och det stod så jäkla klart för mig att saker verkligen aldrig blir som man tänkt dig.

för tre år sedan hade jag flytt landet, bodde i Salerno och var helt trasig. jag var helt övertygad att love var mitt livs kärlek och trots att jag visste att livet skulle gå vidare och jag tillslut må bättre så ville jag det inte. jag ville inte lämna det som varit och det som jag, utan samtycke, slitis bort ifrån.

idag är jag så otroligt tacksam över att love slutade älska mig. jag är så tacksam för det tvingade mig att vakna och börja göra saker jag drömt om hela mitt liv och fundera över vad jag behöver för att vara lycklig. inte det som gör mig och min partner/ mamma/ kompis lyckliga utan det som gör mig lycklig. och när jag började tänka på det insåg jag att jag inte hade en jäkla aning, att jag spenderat hela mitt liv med att försöka göra alla omkring mig lyckliga och migsjälv så passande och behaglig som möjligt. tillslut fick det mig att resa, att flytta, att våga satsa på mig själv och inse att mitt liv handlar om mig och det som gör mig lycklig.

Det känns nästa otrevligt att säga men jag är så lycklig över att love dumpade mig och jag är så tacksam över att han slutade älska mig. Antagligen skrattar Gud med mig nu och säger något i stil med: "jag sa ju till dig att ha tålamod, att allt var för ditt eget bästa!". För vissa tar det helt enkelt lite längre tid att se the bigger picture..

 

under en av mina (många) sämre perioder började jag skriva på en lista med allt jag kunde komma på som gjorde mig glad. tillslut satt jag med sex sidor och över hundra punkter, allt från lukten av nyklippt gräs till att vara älskad, här är några saker:

 

x en varm kopp chai med massvis av mjölk och råsocker

x kattungar (stating the obvious!)

x springa barfota i skogen

x när skorna står på rad i hallen

x när någon diskar åt mig

x klättra i träd

x när jag lämnar någon i min säng och kommer hem för att se att personen bäddat min säng

x att skeda 

x att äta middag tillsammans med folk jag gillar

x vakna efter en natt full med intressanta drömmar

x dagar när man aldrig tar på sig och lever i underkläder

x när jag sover tillsammans med någon och flyttar bort och den andre flyttar efter

x dansa som om att ingen ser mig

x lägga på tyngre vikter på gymmet

x gråta till en film

x sluka en bok. och sedan en till och en till tills det råkar bli ljust ute

x pussas

x simma under vatten och känna kroppen vara omsluten av havet

 

 

 

du.