2012-09-02
20:14:58
someday this pain will be useful to you
idag satt jag och bläddrade runt i min dagbok och det stod så jäkla klart för mig att saker verkligen aldrig blir som man tänkt dig.
för tre år sedan hade jag flytt landet, bodde i Salerno och var helt trasig. jag var helt övertygad att love var mitt livs kärlek och trots att jag visste att livet skulle gå vidare och jag tillslut må bättre så ville jag det inte. jag ville inte lämna det som varit och det som jag, utan samtycke, slitis bort ifrån.
idag är jag så otroligt tacksam över att love slutade älska mig. jag är så tacksam för det tvingade mig att vakna och börja göra saker jag drömt om hela mitt liv och fundera över vad jag behöver för att vara lycklig. inte det som gör mig och min partner/ mamma/ kompis lyckliga utan det som gör mig lycklig. och när jag började tänka på det insåg jag att jag inte hade en jäkla aning, att jag spenderat hela mitt liv med att försöka göra alla omkring mig lyckliga och migsjälv så passande och behaglig som möjligt. tillslut fick det mig att resa, att flytta, att våga satsa på mig själv och inse att mitt liv handlar om mig och det som gör mig lycklig.
Det känns nästa otrevligt att säga men jag är så lycklig över att love dumpade mig och jag är så tacksam över att han slutade älska mig. Antagligen skrattar Gud med mig nu och säger något i stil med: "jag sa ju till dig att ha tålamod, att allt var för ditt eget bästa!". För vissa tar det helt enkelt lite längre tid att se the bigger picture..
under en av mina (många) sämre perioder började jag skriva på en lista med allt jag kunde komma på som gjorde mig glad. tillslut satt jag med sex sidor och över hundra punkter, allt från lukten av nyklippt gräs till att vara älskad, här är några saker:
x en varm kopp chai med massvis av mjölk och råsocker
x kattungar (stating the obvious!)
x springa barfota i skogen
x när skorna står på rad i hallen
x när någon diskar åt mig
x klättra i träd
x när jag lämnar någon i min säng och kommer hem för att se att personen bäddat min säng
x att skeda
x att äta middag tillsammans med folk jag gillar
x vakna efter en natt full med intressanta drömmar
x dagar när man aldrig tar på sig och lever i underkläder
x när jag sover tillsammans med någon och flyttar bort och den andre flyttar efter
x dansa som om att ingen ser mig
x lägga på tyngre vikter på gymmet
x gråta till en film
x sluka en bok. och sedan en till och en till tills det råkar bli ljust ute
x pussas
x simma under vatten och känna kroppen vara omsluten av havet
du.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Nu kanske du inte läser kommentarer så här långt bak i tiden, men ändå... Ville bara säga att jag är SÅ glad att du hittade fram till dig själv till slut!
Det var så frustrerande att stå bredvid och känna igen sig och försöka nå fram och få dig förstå att det skulle gå över, och kännas bättre än man någonsin trodde var möjligt och att man faktiskt (!) skulle vara tacksam i slutändan.
Ibland funderar jag över vilka personer som påverkat mitt liv mest och bidragit till att forma mig till den jag är idag. Vissa känns uppenbara (syskon, föräldrar, nära vänner), men i vissa fall är det någon som sagt något i förbigående som fastnat och sen ändrat mitt liv. Som Åsa (arbetskamrat) som var så bra på att granska texter kritiskt och fick mig att läsa med helt nya ögon, och ifrågasätta. Eller Pontus (kompis) som alltid käftade emot så evinnerligt att jag blev TVUNGEN att lära mig argumentera. Eller Martin (ex.) som fick mig att inse att det inte spelar någon roll hur rolig/snygg/smart/tillmötesgående/cool jag är. Är han inte kär så är han inte. Och dessutom lärde mig att det är inte värt det. Faktiskt. Och ifrågasätta varför man fortsätter göra något man mår dåligt av. Flera hårda läxor från den där Martin, men det blev ju bättre av det :)
Man vet sällan när man är mitt i det hur man kommer se på det på andra sidan. Man kan bara veta att man får veta när man väl är där.
Kram på dig!