andrasidantack

hej vänner!

Jag lever! är i sverige och umgås med vänner och fram för all familj så otroligt mycket just nu, kan inte fatta att det redan är ett nytt år! I min almanacka 2012 skrev jag THIS IS IT och jag hade så himla rätt, vilket år 2012 visade sig vara, 2013 ska bli ännu bättre!

Inatt drömde jag om farväl. Jag hade panik över att packa och jag kramade folk och grät. Jag vet inte riktigt om det handlar om separationsångest över min familj eller över Prag, båda kanske. Iallafall så låg jag på mage på golvet och hade mina händer i nån lekgrej med kletiga pizzatoppings i glada färger och en kille jag kramat väldigtväldigt intensivt kom och la sig på mig och jag minns hur hela jag bara tänkte ååååh!

det är något så otroligt tryggt med att ha en tyngd av en annan person på sig, lite samma känsla som jag får när jag är omringad av vatten. denize säger att det är klassiskt autistiskt och det är säkert sant, hon brukar ha rätt.

iallafall så låg jag där på golvet med denna killen som jag uppenbarligen gillade i drömmen på ryggen och det var så himla fint.

 

jag valde tillslut att fira nyår med min familj. lite ledsamt eftersom att jag blivit bjuden på fest med bästa temat och jag ville gå så himla gärna men inte orkade trotsa regn och avstånd. anyhow, bästa stunden igår på nyårsafton var en halvtimma lite innan och efter tolvslaget när jag och ellie hängde. ellie, min brors nya bebis som fyllde en månad på julafton. jag är så rädd runt bebisar mest för att jag tror att jag ska skada dem men igår hade vi en sån fin stund så att jag ville gråta. låg i sängen lite tillsammans och pratade och sedan gick jag runt med henne och vi tittade på fyrverkerier och granens alla färgglada kulor och lampor. hon var lugn och nöjd hos mig så jag var lugn och nöjd hos henne. det är någonting med bebisar som får mig att vilja sjunga. om jag nånsin får en egen vet jag redan nu att jag kommer bli en såndär mamma som tycker det är lämpligt att sjunga för ungen hela tiden, vart som helst. pinsamt som attans antagligen..

oh well, åter till familjelivet, puss!