2010-03-05
22:27:19
I used to live alone before I knew you
there was a time when you let me know what's really going on below, but now you never show it to me, do you?
dagens har mestadels spenderats i ensamhet, både fysiskt och metalt.
både moren och faren var ut huset och jag sprang runt här själv mitt i galenskapen.
för några månader sedan hade jag spenderat timmarna hulkandes inlåst på badrumsgolvet. när jag kommer ur dethär är jag kanske starkare. man brukar väl säga sådana saker, att det gör en starkare?
jag vet inte riktigt, jag har vart här innan och oftast känns det bara som om att jag springer i cirklar.
jag har aldrig vart precis här, aldrig såhär illa, men ändå, här på badrumsgolvet har jag vart innan.
här har jag vart innan och här vill jag göra allt för att aldrig hamna igen.
dagens har mestadels spenderats i ensamhet, både fysiskt och metalt.
både moren och faren var ut huset och jag sprang runt här själv mitt i galenskapen.
för några månader sedan hade jag spenderat timmarna hulkandes inlåst på badrumsgolvet. när jag kommer ur dethär är jag kanske starkare. man brukar väl säga sådana saker, att det gör en starkare?
jag vet inte riktigt, jag har vart här innan och oftast känns det bara som om att jag springer i cirklar.
jag har aldrig vart precis här, aldrig såhär illa, men ändå, här på badrumsgolvet har jag vart innan.
här har jag vart innan och här vill jag göra allt för att aldrig hamna igen.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jo, det gör dig starkare! Eller i alla fall klokare, vilket i sin tur gör dig starkare allt eftersom.
När jag satt i skiten kändes det som om jag aldrig skulle kunna vara lycklig igen. Aldrig skulle FÅ LOV att vara lycklig igen. Nu när jag har det i backspegeln kan jag sträcka på mig och säga "jag klarade mig! Jag var stark, jag kom upp igen och jag blev lycklig igen!".
Framför allt lärde jag mig att lycka är subjektivt och något man aktivt måste ta emot, inte något man passivt får. Vilket ju kan kännas asjobbigt, men inte alls behöver vara det! Det handlar (i alla fall för mig) inte så mycket om att "gå ut och ta för sig" (vilket ju kan kännas oändligt motigt), utan om att stanna upp i vackra ögonblick.
Glittrar solen på vattenytan? Sjunger en fågel? Luktar personen brevid på bussen gott? Känns just den där piruetten extra skön att göra? Stanna upp (om så bara mentalt) och le åt den lilla smulan av skönhet du snubblat över.
Allt du gör som laddar dig positivt är bra, allt som suger energi ur dig är dåligt!
Trevligt att ses i lördags förresten! Även om vi inte hanna prata så värst där vi satt i var sin ände av bordet ;)