andrasidantack

jag vet inte riktigt vad som hänt men jag antar att jag hamnat i någon sorts tidkapsel för här sitter jag med ögon och kropp helt ångestfylld. jag är så jävla nere och full utav all skit så det känns som om att det vore cirka två dagar sedan love dumpade mig och inte ett halvår så som det faktiskt är i realtid.
jag sitter här och undrar varför han inte ringer.
jag sitter här och undrar om han tänker på att det är nyårsafton och att vi tillsammans stått och pussats och hållt om varandra de tre senaste tolvslagen men inte iår. om han tänker på det.
vilket han ju inte gör. men ändå, jag tänker på det och ibland skulle jag tycka det var kul om han tänkte på något sådant.
om han såg tillbaka och tänkte på mig och att det hade vart roligt och underbart om jag var med och om allt hade vart som vanligt. om allt hade vart som det skulle vara.

alla mina babyframsteg som jag gjort det senaste är som bortblåsta. jag sitter här med öppna sår igen och jag gråtergråtergråter och det gör ont. hela min varelse gör ont just nu. kan inte andas, kan inte sova, kan inte äta, kan knappt skriva för att hela jag bara är så skakig. drömmer och går i sömnen.
hela jag gör bara så jävla ont. jag har aldrig haft såhär ont innan, aldrig känt det såhär illa.

Bang bang
He shot me down, bang bang
I hit the ground , bang bang
That awful sound, bang bang
My baby shot me down.

2009 var året då jag flyttade till italien. året då jag första halvan var lyckligt kär och älskade och hoppades och andra halvan då jag var död. året så jag firade min första jul utomlands. året då college i usa riktig slog rot.
2010 blir året då jag blir lycklig. året då jag lär mig älska migsjälv. året då jag äter bättre och går ner i vikt. året då jag lär mig om balans och blir stabil. 2010 blir året då det blir bra igen.

jag är så trött på att älska dig, försvinn ur min hjärna.
försvinn ur min hjärna och låt mig bli stark.
gud, hjälp mig att blir stark.

idag ar ingen bra dag. jag har bara vart uppe tva timmar men kande redan fran borjan att den var dalig.
jag dromde jobbigt. om love som vanligt.
vi var i ett enormt hus (mera slott) som ofta aterkommer i mina drommar. det var en stor fest och love var jattefull. verkligen jattejattefull. han var liten som en docka, en trasdocka, och jag holl honom i mina hander och bar honom. jag var radd och fick ingen kontakt med honom. av nagon anledning hittade jag honom i en container. jag bar runt pa love och forsokte fa ogonkontakt med honom men det gick inte. gick runt med honom i famnen och forsokte fraga folk vad han gjort, vad som var fel med honom. ingen visste och alla var ganska upptagna med festen. goda vanner till honom var dar men ingen verkade bry sig.
jag hade love i famnen och forsokte komma upp till ett rum som jag visste fanns dar (for jag vart i det rummet i tidigare drommar) men nar vi kom upp var det fullt av sovande manniskor overallt. loves ogon var sma och jag fick ingen kontakt med honom. tillslut hittade jag en sang dar jag lade ner honom och tog hand om honom.

jag ar trott pa alla drommar. jag ar trott pa att jag drommer om love varje natt och att hela jag bara ar indrankt i love. hela jag andas love. jag ar sa trott pa det. jag ar sa trott pa att inte kunna komma harifran. trott pa att dromma symboliska, karleksfulla drommar om love nar jag inte ens finns i hans varld langre. nar jag lika garna kunde vara dod for honom. jag ar trott pa att alska nagon, att bry mig om nagon sa mycket sa att det gor ont varje dag. jag ar trott pa att kanna detta for en manniska som praktiskt taget skiter i det och mig. jag ar sa otroligt trott.

sa gjorde jag detdar som familje har sagt till mig att gora i en evighet, jag klippte ett band.
jag klippte det bandet som gjorde mig mest ont och som dagligen tillat mig att snoka, att se och att lasa om det lyckliga och vackra livet som har fortsatt for love trots att vi har gjort slut. det som gjorde det mojligt for mig att lasa att ett halvar efter att vart tre ar langa forhallande tog slut sa ar saker tillbaka till det normala och till lycka igen for love. jag pratar om facebook, saklart. alla dumpade manniskors gift. det som pumpar i ens vener, som gor det mojligt for en att snoka (och som till och med gor det at en!), som gor det mojligt for en att se vem den man alskar skriver med, har roligt med och borjar florta med.
facebook ar som rakblad mot handleder. eller nej, facebook ar som rakblad mot handleder x1000. alla de ganger som jag suttit och gratit framfor loves sida pa facebook gar inte att rakna. tre ganger bara idag. helt lojligt patetiskt smartsamt. sa jag klippte bandet. tillslut. egentligen borde jag sluta med facebook helt och dethar ar val ett steg pa vagen. allt gor mig bara sa javla radd for jag ar sa sjukt ensam. och hur gor man egentligen? hur slutar man kanna sig ensam? hur far man folk att tycka om en, hur far man manniskor att ringa en och fraga hur man mar?
jag har saknat vanner lange och med love pratade jag ofta om saknaden, vi pratade om hur jag skulle gora for att fa vanner och jag blev lika ledsen varje gang. jag hade iallafall min basta van och nu har jag inte det.
nu har jag ett ex som avslutar mail med Vanliga Halsningar och ett liv som jag alskade som inte langre finns. jag har ett nytt liv som jag hatar, som ar sorgligt, angestfyllt och fullt av saknad.

jag vet inte riktigt hur jag gar harifran.

chicago ar iskallt. jag forsoker att inte vara iskall. ar kanske mest besviken och javligt arg och bitter. bitter av manga anledningar. kanner mig sa javla lurad och snuvad pa konfekten.
har sitter jag och vill saga av mig benet varje morgon medans L tycker att morgonen ar sa vacker sa att han bara maste ta kort pa den. sa javla orattvist. sa javla orattvist att han kan lamna var tre ar bakom sig utan vidare och ar lycklig och mar bra. sa javla orattvist sa att jag vill do! sa javlajavlajavlajavla orattvist att jag mar sahar skit och han mar bra. sa javla orattvist.
jag kanner mig bitter ocksa av att jag aldrig tycks fa vissa att forsta att jag inte bara ar en tonarsdepression. att det inte bara ar sa enkelt att jag var lite deppig. gor mig sjukt forbannad att jag aldrig kan fa H att fatta att jag inte bara ar/ var lite deppig och det gor mig forbannad att bara for att jag inte ater mediciner eller behover hjalp med pakladning sa tror folk att man nodvandigtvis mar battre an folk som behover det. det gor mig arg att det kanns som om att jag maste saga det rakt ut till henne att jag ar sabbad, att jag har ont i huvudet i hjartat i sjalen konstant och att det har gjort mig sarbar och radd att vaxa upp med mamma medans hon levde i en lagenhet i samma stad eller i en stad langt borta. att jag satt hemma och var liten och blev raddare och raddare for varje dag medans ni vaxte upp och jag var fast. det gor mig arg att hon inte verkar forsta hur illa det var.
maste fixa hjalp nar jag kommer hem.

så är jag hemma igen. och dendära känslan av lättnad och glädje över att vara hemma är totalt frånvarande. har vart i göteborg sedan tre och förutom otroligt timmar med familjen så ville jag egentligen bara gråta i bilen.  ville bara gråta när jag såg alingsås och alla minnen som det ger mig. allt som gör så jävlajävla ont.
sätter mig vid datorn och ser gamla saker på skrivbordet. saker som LoveCV, lovejobbsök osvosv. överallt fingeravtryck och överallt minnen av dig. är fast här. kan inte andas, kan aldrig bli fri i denna sängen och i denna standen. känner mig haunted av dig och oss och allt som bara gör så ont.. gråter som vanligt nu. jag är så trött på detta. trött på att allt gör så ont och såsåså trött på att detta underbara bara kastades i sjön. framförallt är jag kanske trött på migsjälv och min oförmåga att komma vidare. jag är trött på att alltid ha ont.

detta ar min sista hela dag har i salerno och det kanns helt sjukt, kan inte riktigt fatta att jag ska aka harifran och inte bo i italien langre. har nog vart de langsta fyra manader i mitt liv men har samtidigt gatt mycket fortare an vad jag trodde, ibland trodde jag aldrig att jag skulle overleva denna resan.
imorgon vantar en mordarresa som borjar sju pa kvallen och avslutas tva dagen efter. 18 timmar efter that is. for en flygresa som i vanliga fall kanske skulle ta tre timmar. URK. maste vanta hela natten pa roms flygplats bara for att deras tag ar helt pittigt daligt, inte roligt.
idag maste jag packa klart, stada mitt rum, baka kaka, shoppa det sista? och dela bilder och musik med evelina och annie. Egentligen ville jag ocksa hinna ga till gymmet en sista gang men det blir nog for stressigt.
Var resa till IKEA blev en redig flopp da vi kom fram till neapel och fick reda pa att bussen till ikea inte gick. fick snallt vanta pa nasta buss tillbaka till salerno och komma pa en ny grej, karleksmums it is. again.
kanns konstigt att jag ska hem och jag ar livradd for mitt nya lovefria liv som jag maste skapa nar jag kommer hem.ar val medveten om att det riktiga arbetet med att komma over love borjar nar jag kommer hem, har har jag bara vart i en loveskyddad bubbla sa det raknas nog inte riktigt.
vi ses hemma valdigtVALDIGT snart!
puss

vilken fest vi hade! tacosen blev asgos, kärleksmumsen blev en succé och festen varade tills sent på natten! så sent så att jag kom i säng halv sex, hjälp! kärleksmumsen blev så goda så att nicola lutade sig ner och viskade i mitt öra att den var; un orgasmo per la bocca! (nästan smått erotiskt!)
skolan idag var rolig och vi hade marco för första gången. efter en stund kom en nykomling in genom dörren. en man! och en serbisk sådan med vacker mun och lockigt hår! i deprimerade tider som dessa kan det vara bra att ha vackra munnar att titta på!

igår var jag dödstrött och aningens ångestfull, måste verkligen lära mig att blocka allt såntdär som jag vet ger mig ångest. har kommit på att det är det som är mitt problem, jag stoppar liksom inte. jag låter bara all skit hålla på och köra över mig i hjärnan och när tanken väl har kommit så välkomnar jag den och fortsätter gräva i den. måste sluta gör migsjälv illa. måste försöka vara lite snällare mot migsjälv och inte gräva ner mig i all skit jag kan hitta. SLUTA.

efter mycket ångestande och efter att ha sett Four Rooms från -95 så tog jag äntligen tag i mig och gick utanför huset. hem till mig för att lämna av min väska och sedan ut med evelina och annie. Salerno i juletid är verkligen något utöver det vanliga. Massa ljus överallt och nu också massa musik överallt! Massa små band, små parader och dans. Hurra! Igår såg vi t ex ett sambaband, traditionell italiensk musik+traditionell dans och en liten parad med harlekiner. mycket mysigt! vi gick också till en fiskeaffär och köpte färsk calamari och alghie fritta i varsinn strut för 3€. de färskaste och godaste calamari jag nånsin smakat, hurra!
idag ska jag eventuellt till gymmet trots att jag måste säga att jag idag är liteliiite sliten efter lördagen (det kommer ju inte dagen efter utan två dagar efter!) och ikväll blir det nog en ganska sen kväll igen. vincenzos bar har någon DJ pågång så ikväll blir det äntligen dans! imorgon är helgdag här i italien (för att fira dig, love) så då gör det ingenting om hemkomsten blir litelite sen. imorgon ska jag antagligen till Napoli och IKEA för att köpa lussefikat som vi ska bjuda på min sista dag. Efter att Milena här på skolan sa att alla svenskar åker till IKEA och köper pepparkakor och att hon tycker de är ganska äckliga så funderade jag på att ställa in grejen och baka istället... men jag vill så gärna ha glögg och pepparkakor så jag kör på det ändå! kanske bakar något också? hm..

dagen som inleder Salernovistelsens sista helg är nu kommen. måste vara helt ärlig och säga att många gånger trodde jag aldrig att jag skulle överleva till denhär dagen. men nu är den här, min sista helg! och det känns konstigt att säga att det nästan känns lite sorgligt. kan inte riktigt förstå att jag snart ska lämna italien och salerno. Åh, detta land som jag har en sådan enorm hatkärlek till! Detta land där människorna är precis som språket: Det finns regler men de följs inte.

Sitter här med evelina och johan och likt riktiga datanördar sitter vi vid varsinn dator, jag vid annies som för tillfället är hemma och äter lunch. Passar på att youtuba som en galning på julmusik och just nu fylls mina öron av Peter Jöback och hans version an Ave Maria, halleluja vad bra! Det får mig att längta hem och att längta efter jul och det får mig att längta efter min mamma. Det gör mig ledsen att jag missat typ halva julen genom att vara här. Missat alla julbak och allt julskivelyssnande som inleds i november. Och vad gjorde jag i november? Satt i linne och solade på smultronstället vid havet! Helt sjukt!

Idag öser regnet ner och jag har som tur var en finfin regnkappa här som min mamma skickade mig! Fick brev från linnéa idag också vilket var uuunderbart. Måste avsluta alla mina brevväxlingar nu, eller iallafall säga till brevvänner att börja skicka till sverige istället. Och har skickat jobbansökan om en tjänst som pers.ass i alingsås, bra gjort Caroline! Kan inte låta bli att känna mig lycklig med Juligen av Just D i lurarna och mamma på chatten och evelina brevid mig som chattar exalterat på italienska! just nu känner jag att livet suger så jävla mycket så jag får ta till vara på dessa små ögonblick när lite ljus skiner igenom!

nu ska jag nog involvera mig lite mer i evelinas chatt här, är mycket gulligt med en storfnittrande evelina här brevid. vi ses snart där hemma, längtar massor!

och love, jag är sjukt avundsjuk på att du ska till köpenhamn och väntar mig en mycket detaljerad rapport och massa bilder!

jag overlever har. knappt men jag lever idag. varje dag inleds med lite grat. sedan nagonstans imitten blir det lite grat ocksa. sedan brukar dagen avlutas med lite grat for att runda av hela harligheten.
nar blev jag en sadan jakla deppighet? (nar jag blev dumpad)
jag pratade med evelina igar och forsokte overtyga henne om att innan dumpningen sa skulle nog mina vanner kalla mig en ganska rolig typ. en rolig typ pa ett santdar syrligt, ironiskt vis, typiskt svenskt. jag vet inte riktigt om hon trodde pa mig. har gar jag mest runt och grater och har huvudet fullt av tankar som jag borde banna och ar inte alls speciellt rolig. men jag far sluta domma mig for hart, jag har aldrig matt sa daligt som jag har gjort och gor efter love gjorde slut sa jag vet inte riktigt vad jag hade forvantat mig. att jag skulle vara skolans roligaste prick? att italienresan pa nagot magiskt vis skulle gora allt battre? (JA, jag trodde ju det, dumjavel)

har tittat pa tredje avsnittet av julkalendern idag och har i salerno anser vi fortfarande att den har potential. speciellt var scenen idag nar henrik sjong om djur stora som hus sjukt snyggt gjord, det ar iallafall folk som vet vad de gor som har arrangerat den scenen for den var guld vard! svenskarna i Salerno har ocksa kommit fram till att den svenska humoren (aven for barn) baseras mycket pa ironi och att saker medvetet ska vara fula och daliga. hejja den svenska humorn!
jag har antligen lyckats kopa min present till min secret-santa till chicagojulen och det kanns riktigt skont att ha gjort klart det. maste bara borja kolla pa lite saker lite alla andra... hjalp!
idag ar det bara nio dagar kvar vilket kanns helt javla sjukt. kan inte fatta att jag ar hemma sa snart! hurra men samtidigt saklart lite ledsamt ocksa vilket jag inte alls trodde.
om tre veckor ar det julafton ocksa! hurrahurrahurra!

nu ska jag dra mig hem for att ata lunch och sedan gymmet, pusshej!

sitter i skolan nu som vanligt och får låna evelinas dator när hon är hemma och äter. sweet!
vaknar varje morgon nu och känner mig bara så otroligt trött och även om vädret inte är sådant så tror jag att kroppen har kommit in i något vintermode, dvs att den vill gå i ide.
igår när jag frågade annie om jag såg helt puffig och nygråten ut fick jag detta svaret; "Näää, eller jag vet inte. Alltså du gråter ju ganska mycket så jag är ju van vid att du ser ut såhär." HAHA! Hur bra känns det egentligen? Men ärligt talat så har alla på skolan sett min grina ett ex antal gånger och ibland undrar jag lite vad de tror är fel på mig. Något måste de ju tro är fel och min undran är vad. Kanske tror de att någon jag känner dött? På ett sätt har ju någon dött, eller något rättare något. Och det som har dött var min favorit så då är kanske sorgen förståelig.

Idag ska vi ut och äta en rejäl och förhoppningsvis riktigt god middag på en trattoria i salerno, ska bli riktigt kul. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska gå till gymmet. Borde kanske men är så jävkla osugen på det idag.. uuuää!
Nu ar det tio dagar kvar! Det närmar sig! Känns helt sjukt att jag ska hem snart, vad ska jag göra där?

Idag har vi kollat på andra avsnittet av julkalender, vad tycker ni om den? Gillas den i sverige? Här i salerno anser vi att den har potential men konservativaCaroline anser att det är för mycket effekter och för lite mys.

Efter gårdagen som var bland de tyngsta dagarna i italien sov jag som en sten. Påvägen hem från pilatesen igår kände jag verkligen hur trött jag var, både i kropp och själ. Dethär med att hålla på och vara så jävla olycklig tär på mig och jag känner hur jag själsligt blir tunnare och tunnare för var dag. Måste komma på hur jag ska få ett slut på det för såhär kan det inte fortsätta. Jag kan inte fortsätta älska och vilja vara tillsammans med en person som inte längre har något intresse av mig. Jag måste sluta. Jag måste läggas in på Loverehab och få ut honom ur mitt system för just nu associeras allt till honom.
Och jag måste sluta vara ett sådant ex från helvetet som jag precis insett att jag är för det förtjänar han inte. Han förtjänar allt gott i världen och det vill jag att han ska få. Jag måste bara inse att han inte kommer få det tillsammans med mig. Jag måste börja fatta. Fattafattafatta.

Vi höres och ses mycket snart. hej!

dag 100 har hittills inte riktigt vart dendar toppendagen som jag hoppades. satte mig vid facebook innan skolan, love borjade prata med mig och som vanligt sa sparade det ut. jag grat som vanligt vid datorn. tillslut blev det for mycket och jag late in mig pa skolans toa. love ringde och vi pratade ett tag. han ar lycklig nu, jag fragade och han sa ja.
jag brot ihop annu mer efterat. det ar svart att forklara den enorma sorgen och ilskan som jag kanner infor allt detta. hur enormt arg jag ar pa love for att han gor sahar mot oss och mot mig.
och det ar sa hemskt men jag vill inte att han ska vara lycklig.
han ar den jag alskar mest i hela varlden och saklart vill jag honom allt gott i varlden men jag vill att han ska vara lycklig med mig, inte utan. jag vill inte att han ska ha ett liv utan mig och kanna att det ar bra och gor honom lycklig. hur kan ett liv for honom vara bra utan mig? hur kan han kanna sig hel utan mig nar jag vart sa viktig for honom sa lange? hur kunde det bara vara sa enkelt for honom att lamna, glomma, ga vidare fran?
det gor mig sa javla forbannad att allt ar sa enkelt for honom och att hans liv ar sa bra nu nar mitt ar sahar. nar mitt liv (det livet som du sa att du ville dela med mig) bara ar i spillror. sa javla arg och ledsen sa alla ord bara ter sig fjuttiga.