andrasidantack

Sitter i skolan för att plugga men glor istället på en dokumentär om en volontärorganisation i Jerusalem som heter save a childs heart. de tar emot barn med hjärtfel som inte har råd att opereras från gaza, irak, kina och andra fattigare områden och jag bara liparliparlipar och måstemåstemåste ut. Kan inte sluta läsa här heller och det gör inte saken bättre. Idag kom ansökningarna till seappis följeslagarprogram ut och jag måstemåsteMÅSTE söka, var min referens så att jag får åka, okej?!

puss

åh herregud jag vill inte göra annat än lyssna på julmusik hela dagen hela mitt liv. har mitt vanliga absolut christmas-album och nu diana krall och michael bublé och eartha kitt och nat king cole och åh så himla fint, vill bara rulla mig i julen och snön och glitter och jag älskar jul så himla mycket, hur sjukt är inte det?

en av mina drömmar är att få arbeta med israel-palestinakonflikten och min resa hit har bara fått min beslutsamhet att växa. inte nog med att en av mina bästa vänner här är pro-israel och att bortamatchkillen var judisk israel så är en kvinna i min kör palestinier och konflikten i området trappas upp för var sekund som jag sitter här och skriver menlösa bokstäver på en blogg som ingen läser.

jag vet inte riktigt varför men jag måste måste MÅSTE dit. jag måste dit för att lära mig mer, för att jag är en egoistisk människa som vill se med mina egna ögon, för att träffa människor som lever mitt i en av de mest menlösa och intressanta konflikter, för att kunna somna om nätterna, för att kunna se framtida generationer i ögonen och säga att jag gjorde allt jag kunde.

 

är det inte det som är drivkraften bakom allt? att rakryggat kunna stå framför framtida generationer? för den stunden skulle jag offra mitt liv, för den stunden skall jag i varje situation göra allt jag kan. för att se dig i ögonen.

 

allt för ofta tänker jag på mitt alternativa jag, jag som finns i ett alternativt universum, i en annan värld på en annan planet. på hur jag i den världen är som migsjälv, fast bättre. jag tänker hur jag är roligare och mer avslappnad, på hur jag sitter uppe hela nätterna med vackra människor och klunkar rödvin och ser solen gå upp över stora städer och i hus ute i ingenstans. hur jag är smalare och vackrare, hur jag vågar mer, hur jag inte hindrar mig själv och trycker ner mig själv. hur jag älskar människor hit och dit och inte stängs in i mina idéer om kärlek och sex. det är en värld där jag är en ödmjuk blanding av moderkresa och nymf, där jag sveper koppar av te och håller dig i handen, där blommor står i vaser och aldrig dör för de har aldrig blivit slitna från sina hem, jag drog dem aldrig ur jorden så att de skulle dö. vi är alla musikaliska genier och det finns alltid ett piano, en gitarr, en harpa i närheten och flinka fingrar spelar alltid och starka röster sjunger mjukt i skymningsljuset.

antagligen lever vi någon gång under sena sextiotalet, inte i ett kallt tvåtusental med skarpa strålkastarljus och hårda händer på tunnelbanestationer.

 

hursomhelst, mitt alternativa jag, jag väntar på dig. jag väntar på att du ska ta ett steg fram. om jag kan tänka dig och känna dig sparka inuti mig så vet jag också att du finns och är verklig. eller ja, allt förutom sextiotalet. så långt har jag inte kommit än.

vi ses i prag?

idag satt jag och bläddrade runt i min dagbok och det stod så jäkla klart för mig att saker verkligen aldrig blir som man tänkt dig.

för tre år sedan hade jag flytt landet, bodde i Salerno och var helt trasig. jag var helt övertygad att love var mitt livs kärlek och trots att jag visste att livet skulle gå vidare och jag tillslut må bättre så ville jag det inte. jag ville inte lämna det som varit och det som jag, utan samtycke, slitis bort ifrån.

idag är jag så otroligt tacksam över att love slutade älska mig. jag är så tacksam för det tvingade mig att vakna och börja göra saker jag drömt om hela mitt liv och fundera över vad jag behöver för att vara lycklig. inte det som gör mig och min partner/ mamma/ kompis lyckliga utan det som gör mig lycklig. och när jag började tänka på det insåg jag att jag inte hade en jäkla aning, att jag spenderat hela mitt liv med att försöka göra alla omkring mig lyckliga och migsjälv så passande och behaglig som möjligt. tillslut fick det mig att resa, att flytta, att våga satsa på mig själv och inse att mitt liv handlar om mig och det som gör mig lycklig.

Det känns nästa otrevligt att säga men jag är så lycklig över att love dumpade mig och jag är så tacksam över att han slutade älska mig. Antagligen skrattar Gud med mig nu och säger något i stil med: "jag sa ju till dig att ha tålamod, att allt var för ditt eget bästa!". För vissa tar det helt enkelt lite längre tid att se the bigger picture..

 

under en av mina (många) sämre perioder började jag skriva på en lista med allt jag kunde komma på som gjorde mig glad. tillslut satt jag med sex sidor och över hundra punkter, allt från lukten av nyklippt gräs till att vara älskad, här är några saker:

 

x en varm kopp chai med massvis av mjölk och råsocker

x kattungar (stating the obvious!)

x springa barfota i skogen

x när skorna står på rad i hallen

x när någon diskar åt mig

x klättra i träd

x när jag lämnar någon i min säng och kommer hem för att se att personen bäddat min säng

x att skeda 

x att äta middag tillsammans med folk jag gillar

x vakna efter en natt full med intressanta drömmar

x dagar när man aldrig tar på sig och lever i underkläder

x när jag sover tillsammans med någon och flyttar bort och den andre flyttar efter

x dansa som om att ingen ser mig

x lägga på tyngre vikter på gymmet

x gråta till en film

x sluka en bok. och sedan en till och en till tills det råkar bli ljust ute

x pussas

x simma under vatten och känna kroppen vara omsluten av havet

 

 

 

du.

 

Efter att ha skippats iväg till Åmål blott 20 timmar efter att jag landat från Chicago och spenderat 15 intensiva dagar med att köra och plugga teori kan jag med glädje säga att jag har körkort!

 

satte mig igår i bilen med Tommy, min examinator, och kände mig bara så himla bekväm! Var rädd för att min social awkwardness skulle komma mellan och att hela den situationen skulle öka på nervositeten för körandet. Istället fick jag hänga med Tommy som kan ha varit den skönaste killen på ett bra tag och höra honom prata om när han åkte motorcykel i sydafrika, hur han jobbat som väktare och inom vården och varför Alingsås är den bästa staden i västsverige att köra upp i! När jag parkerat bilen tittade Tommy på mig och sa lugnt "Ja, det gick ju som en dans så det är godkänt." varpå jag blev så glad och lättad att jag inte kunde sluta fråga om det var sant och var tvungen att vila mig mot ratten ett litet tag. Helt enkelt blev uppkörningen inte alls den ångesten jag väntade och jag verkar vara undantaget till dendär regeln som Johan på trafikskolan pratade om, att alla kör lite sämre än vanligt under sin uppkörning.

Om en stund ska jag, mamma och pappa åka upp till rossö för helgen, ville så gärna andas lite luft, få barr mellan tårna och se havet igen innan jag flyttar till Prag, blev så lite av det i sommar eftersom att jag var i Chicago.

 

hursomhelst väldigt nöjd!

min tre-dygns-vila från konstanta körlektioner har ett dygn och imorgon åker jag tillbaka till åmål för halka, mer körlektioner, teoriprov och uppkörning. vet inte riktigt om det finns ord för hur pressad, panikslagen och nervös jag är inför uppkörningen. Teorin å andra sidan känns helt okej, en felmarginal på 20% är ändå helt okej och något jag inte är ovan vid efter en termin med medicin där felmarginalen endast var 10%.

 

sedan jag kom hem har jag mest suttit vid datorn och försökt fixa allt inför Prag med boende och CSN, förhoppningsvis kommer jag bo i ett rum som jag delar med en till person i ett dorm som ligger här: http://maps.google.se/maps?q=Vor%C5%A1ilsk%C3%A1%201%2C%20116%2043%20Prague%201&rlz=1C1SKPC_enSE339SE395&sugexp=chrome,mod%3D9&um=1&hl=en&biw=1280&bih=933&ie=UTF-8&sa=N&tab=il klicka på länken och gå ner på streetview, så himla vackert!

satt och tänkte lite på hur jag skulle träna under min tid i Prag och kom på att jag alltid velat testa bikram yoga. googlade lite och hittade Bikram Yoga Prague, en studio som ligger 300 meter från stället där jag förhoppningsvis kommer bo, WIN! känns som om att det är renande för både kropp och själ att svettas rejält lite då och då och att ta 90 minuterspass i 40 gradig värme känns som en grym utmaning, speciellt för mig som inte ens gillar värme något direkt.

har lite svårt för att fatta att jag åker till tjeckien om 16 dagar och att jag kommer till Prag om en månad. när vi kommer till Prag ska vi hänga där i fem dagar allihopa men sedan åker familjen hem och jag stannar kvar, helt sjukt! Förra gången när jag flyttade utomlands flög jag iväg själv, vet inte riktigt vad som är svårast.. spännande är det iallafall!

här behöver jag iallafall inte stanna länge, igår landade jag 18.45 och idag 11.27 går mitt tåg till göteborg och sedan vidare till åmål för tio dagar och tappra försök till körkort, hoppas på det bästa!

när allt är klart har jag iallafall 9 lediga dagar i alingsås att uthärda innan vi tar bilen och åker till Brno och sedan Prag där jag kommer stanna. öppnar upp för en helt ny panik såklart men ändå en bättre sort tror jag, en som inte har ett mögligt förflutet som aldrig tycks uppklaras utan en ny stad och paniken som kommer med det. den normala paniken av att vara ny och inte känna någon.

längtar efter min syster, josh och chicago redan. hoppas lite att jag kan åka dit snart igen men har ju skola och allt sådant ivägen. vill inte tänka på att det dröjer ett helt år, om inte mer, innan jag får se chicago igen, det är ju hem nu! mer hem än vad alingsås är!

nu ska jag packa och ge mig av, allt kommer bli bra tillslut hoppas jag.

En familj där fantastisk mat och bakverk tillhör vardag och inte bara något som är förpassat till att unnas på helgen.

Jag har varit omgiven av fantastiska råvaror och ett hantverkskap av riktig mat gjord från grunden. Jag förstår vilken lyx detta är och få förunnat på denna jord men trots det har detta alltid varit en förbannelse för mig.

Det tog mig lång tid att förstå att så som vi äter är något som inte alla gör. De flesta människor har pauser mellan sina måltider och äter inte konstant. De flesta frågar inte om folk är hungriga det första man gör eller trugar trots att man säger nej. De flesta tror inte att mat är lösningen på problem. Men det gör vi på många sätt.

Det tog mig ett bra tag att se att den fantastiska matkultur jag kommer ifrån har lett till en osund relation mellan mig och mat.

Det började tidigt.

Dagboksanteckningar från tidigt nittiotal med siffror och hot. En konstant avsky riktad mot mig själv. På sena högstadie och tidiga gynmasie förvandlades tomma hot till verklighet. Skippade måltider förvandlades till blodiga spyor och väckarklockor fem på morgonen för att hinna gå ut och jogga innan mamma och pappa vaknade. Utskrivna måltidsplaner från BUP som jag gömde långt ner i lådor och aldrig tittade på igen. Samtidigt gick jag dansgymnasium och tränade 10-15 timmar i veckan.

Det gick bra tillslut ändå. Oftast.

Jag har insett att jag alltid tycker att jag är tjock oavsett om jag väger femtio eller åttio kilo, jag ser aldrig mig själv för den jag är, för så som jag verkligen ser ut. så fort jag möter hinder eller konflikter är det jag som tar smällen genom att straffa mig själv och oftast är det min relation till mat som får ta skiten. Måltider uteblir eller kommer upp igen och jag överväldigas av vågor av självhat.

Jag har blivit bättre. Ger mig själv mer kärlek. Försöker acceptera mig för den jag är. Försöker äta nyttigt och träna. Trots detta står vissa saker kvar och en av de sakerna är en svag antydan till matmissbruk. Det konstanta suget efter att äta så fort jag blir uttråkad eller har en ledig stund för att sedan fyllas av självhat för att jag saknar disciplin och karaktär.

För att göra en lång historia kort; jag startar matdagbok. Här och nu. Eller egentligen imorgon för jag har redan borstat tänderna. Men imorgon startar dokumentationen av matintag och träning.

puss!