andrasidantack

Efter att ha skippats iväg till Åmål blott 20 timmar efter att jag landat från Chicago och spenderat 15 intensiva dagar med att köra och plugga teori kan jag med glädje säga att jag har körkort!

 

satte mig igår i bilen med Tommy, min examinator, och kände mig bara så himla bekväm! Var rädd för att min social awkwardness skulle komma mellan och att hela den situationen skulle öka på nervositeten för körandet. Istället fick jag hänga med Tommy som kan ha varit den skönaste killen på ett bra tag och höra honom prata om när han åkte motorcykel i sydafrika, hur han jobbat som väktare och inom vården och varför Alingsås är den bästa staden i västsverige att köra upp i! När jag parkerat bilen tittade Tommy på mig och sa lugnt "Ja, det gick ju som en dans så det är godkänt." varpå jag blev så glad och lättad att jag inte kunde sluta fråga om det var sant och var tvungen att vila mig mot ratten ett litet tag. Helt enkelt blev uppkörningen inte alls den ångesten jag väntade och jag verkar vara undantaget till dendär regeln som Johan på trafikskolan pratade om, att alla kör lite sämre än vanligt under sin uppkörning.

Om en stund ska jag, mamma och pappa åka upp till rossö för helgen, ville så gärna andas lite luft, få barr mellan tårna och se havet igen innan jag flyttar till Prag, blev så lite av det i sommar eftersom att jag var i Chicago.

 

hursomhelst väldigt nöjd!

min tre-dygns-vila från konstanta körlektioner har ett dygn och imorgon åker jag tillbaka till åmål för halka, mer körlektioner, teoriprov och uppkörning. vet inte riktigt om det finns ord för hur pressad, panikslagen och nervös jag är inför uppkörningen. Teorin å andra sidan känns helt okej, en felmarginal på 20% är ändå helt okej och något jag inte är ovan vid efter en termin med medicin där felmarginalen endast var 10%.

 

sedan jag kom hem har jag mest suttit vid datorn och försökt fixa allt inför Prag med boende och CSN, förhoppningsvis kommer jag bo i ett rum som jag delar med en till person i ett dorm som ligger här: http://maps.google.se/maps?q=Vor%C5%A1ilsk%C3%A1%201%2C%20116%2043%20Prague%201&rlz=1C1SKPC_enSE339SE395&sugexp=chrome,mod%3D9&um=1&hl=en&biw=1280&bih=933&ie=UTF-8&sa=N&tab=il klicka på länken och gå ner på streetview, så himla vackert!

satt och tänkte lite på hur jag skulle träna under min tid i Prag och kom på att jag alltid velat testa bikram yoga. googlade lite och hittade Bikram Yoga Prague, en studio som ligger 300 meter från stället där jag förhoppningsvis kommer bo, WIN! känns som om att det är renande för både kropp och själ att svettas rejält lite då och då och att ta 90 minuterspass i 40 gradig värme känns som en grym utmaning, speciellt för mig som inte ens gillar värme något direkt.

har lite svårt för att fatta att jag åker till tjeckien om 16 dagar och att jag kommer till Prag om en månad. när vi kommer till Prag ska vi hänga där i fem dagar allihopa men sedan åker familjen hem och jag stannar kvar, helt sjukt! Förra gången när jag flyttade utomlands flög jag iväg själv, vet inte riktigt vad som är svårast.. spännande är det iallafall!

här behöver jag iallafall inte stanna länge, igår landade jag 18.45 och idag 11.27 går mitt tåg till göteborg och sedan vidare till åmål för tio dagar och tappra försök till körkort, hoppas på det bästa!

när allt är klart har jag iallafall 9 lediga dagar i alingsås att uthärda innan vi tar bilen och åker till Brno och sedan Prag där jag kommer stanna. öppnar upp för en helt ny panik såklart men ändå en bättre sort tror jag, en som inte har ett mögligt förflutet som aldrig tycks uppklaras utan en ny stad och paniken som kommer med det. den normala paniken av att vara ny och inte känna någon.

längtar efter min syster, josh och chicago redan. hoppas lite att jag kan åka dit snart igen men har ju skola och allt sådant ivägen. vill inte tänka på att det dröjer ett helt år, om inte mer, innan jag får se chicago igen, det är ju hem nu! mer hem än vad alingsås är!

nu ska jag packa och ge mig av, allt kommer bli bra tillslut hoppas jag.

när resan tillbaka till sverige närmar sig blir nätterna fyllda av mer sömnlöshet och panik ända tills jag vaknar en dag som denna och bara har en sömnlös natt kvar. väl hemma har jag 20 timmar på mig att landa innan jag tar min väska och åker iväg för intensivkurs och förhoppningsvis ett körkort!

just nu sitter jag och skriver till min sommarkurs, en kurs som jag aldrig verkar kunna skriva något tillfredsställande i. möjligheten finns att jag ger upp och lämnar tillbaka pengarna till CSN för snart finns inget tålamod kvar. Gud förlåt mig!

hur som helst, 33½ timmar kvar i usa och jag ska hinna packa, skriva klart denhär skiten om bibeln, äta indiskt, gå ut en sista kväll, äta brunch, pussa alla farväl och gråta tusen gånger om innan jag sätter min fylliga bakdel i ett flygsäte.

nästa gång vi hörs är jag antagligen ännu mer panikslagen, huruvida jag är i chicago, alingsås, åmål, brno eller prag återstår att se.

tills dess,

puss

nu har 50 dagar gått och inget har blivit som det skulle och jag har inte ens hunnit blinka.

att slutet närmar sig medför som vanlig rubbningar. jag sover dålig, drömmer jobbigt och vaknar med ångest. gör mitt bästa för att andas bort den och njuta av mina sista dagar. tänker att snart bor jag i vackra Prag, lär känna nya människor, närmar mig Umeå och min familj där, närmar mig nästa sommar när vad som helst är möjligt.

är lycklig.

vill inte göra något annat än att sitta på balkongen och andas chicagoluft, titta på alla människor som går på gatan och njuta av att det "bara" är 33 grader ute. verkligheten är att jag har en uppgift på 3000 tecken som ska in idag som jag inte ens börjat på och att inte skulle kunna bry mig mindre om det inte vore så att jag tagit CSNs pengar.

i helgen ska jag jobba på taxim igen och jag är redan rädd för att sätta ner mina fötter i de skor som gjorde förra helgen till ett gråtkalas. mindre rädd är jag denna gången för att servera, tack och lov! det är tveksamt huruvida jag funnit mitt kall här i livet men med tanke på att det är något nytt jag aldrig testat innan kan jag bara bli bättre (helst snabbt..).

igår gick vi och såg Merle Haggard på the Congress, en gammal gubbe som tydligen är countrylegend i samma liga som Johnny Cash, festligt var det iallafall! Slutet närmar sig och varje dag ska levas och njutas av så mycket det bara går, om två månader bor jag i Prag!

idag vaknar jag och det är första augusti och jag vet att det närmar sig, jag vet att den 12 augusti 21.45 lyfter mitt plan från chicago till göteborg och jag lämnar min älskade stad för vem vet hur länge.

idag har jag varit här sex veckor och 1½ består, panik panik PANIIIK! hur går egentligen tiden mig förbi så fort medans jag oroar mig för framtiden? hur är det möjligt?

idag ska jag ta min bok, åka buss downtown, sätta mig på en gräsmatta och lyssna på grant parks filharmoniker medans jag låtsas pluggar. kommer bli fantastiskt!

mina sista tolv dagar kommer bli precis lika bra som de sex senare veckorna, de måste de bli!

vilket år! sollefteå, chicago, körkort (?!), brno och prag. bring it!