2009-10-09
14:22:41
dag 47
idag fick jag brev från en vän. en riktigt vän. det värmer så när orden dimper ner i mitt ensamma hjärta.
för det är så det är, jag måste berätta det, det är ensamt här.
alla är vänliga och jag har fina vänner här också men de är inget annat än bekanta. även om seriösa saker diskuteras och har berörts så är de inget mer än bekanta. och det är så ensamt.
igår när jag låg i min säng och skrev dagbok ringde mamma och pappa och det värmde också något så enormt. jag kunde lägga telefonen på nattduksbordet, släcka lampan och somna gott. och riktigt gott sov jag, vaknade glad och utvilad för första gången på flera månader. jag visste redan innan jag åkte att jag har haft tur i livet som fått en sådan underbart familj men det är först nu när jag är här så långt ifrån som jag inser att de är inte bara underbara, de är också nödvändiga för mig. jag behöver dem. de ger mig en trygghet och ett stöd som jag inte finner någon annanstans.
jag inser nu att jag hela tiden har haft den familj jag alltid drömt om. innan har jag inte kunna uppskatta den pga diverse störningar både från min sida och deras sida men nu, nu när vi har lugnat oss så vill jag vara med dem hela tiden. familjen, jag älskar er så mycket!
min bok håller på att ta slut och det gör ont i mig. kan inte låta bli att sluka den men varje blad som jag vänder gör ont och nu har jag bara ett tiotal sidor kvar och jag villinte villinte villinte att den ska ta slut. jag vill bli bästis med elizabeth gilbert och sitta i timmar och prata med henne och diskutera hennes liv, hennes resor och hennes bok. jag vill träffa henne och se hur hon är nu, vad som hände sen. jag vill inte att detta ska ta slut.
en sak som jag upptäckt som är ganska festligt ärr dethär:
här är jag, en tjej från långa landet falukorv som reser till italien. jag kommer från ett land där man äter stor och stadig frukost och reser till ett land där en kopp kaffe och en kaka räcker gott och väl till frukost. jag har aldrig gillar frukost och borde därför älska italien och dess kravlösa frukostideologi, men vad händer? går inte jag och blir helt frukosttokig? jo det gör jag. jag går helt insane och äter grova flingor med yoghurt och massa små skorpor med ost och sylt. och vad dricker jag till det? VARM MJÖLK! (som en annan bebis) förstår inte alls vad som har hänt med mig. jag har seriöst blivit en utav de människor som kan utbrista dessa knäppa ord: åh, jag längtar så till frukost! <----- vad är detta egentligen? var är jag? vad har hänt? ingen aning!
idag är det fredag igen och jag fattar inte riktigt hur det hände. kan inte bara veckorna gå lite snabbare? man hinner ju knappt andas här så fort som tiden går! kan inte låta bli att längta till jag ska hem men vet att jag borde hindra mig från att tänka sådär, det kommer gå så fort ändå. imorgon ska vi antagligen till pompeii och det ska bli sjukt spännande! fatta pompeii! och fatta vilken tur jag har som bor cirka trettio minuter därifrån! och på måndag ska vi med skolan till vesuvio (the fucker who caused all the trouble!), mycket spännande hela alltihop!
och utöver det så ska jag till ROM den 23e oktober! Hell yeah! Hoppas på att det kommer bli en fin helg med seriöst mycket turistande och töntigt mycket fotograferande!
En annan rolig sak som händer nu, eller faktiskt till och med idag, är att Kaoru kommer tillbaka från sin semester med sin mamma. Kaoru är en japan som jag bor med och som är världens underbaraste. Seriöst, i love her! Kan inte riktigt fatta vilken tur jag hade som fick bo med henne för hon är helt enkelt bäst. Inte nog med att hon vart här sedan maj (dvs vet alla hotspots och alla do´s and dont´s) så är hon också världens snällaste och världens modigaste människa. Fatta själv att vid 44 års ålder säga upp sig från sitt välbetalda jobb på ett multinationellt företag (de som gör Herbal essenses shampoot) för att åka till italien och leva sin dröm. Jag är så imponerad av denna människa. Sedan är hon dessutom japan vad allt nu det innebär och har massa spännande matgrejer som hon bjuder mig på. Det är inte en överdrift att säga att allt på ett eller annat sätt innehåller något från havet.
Nu har jag skrivit så mycket så jag kan tänka mig att ni bara vill spy på mig. Och ärligt talat har jag lite ont i rumpan så jag ska nog avsluta här. Vi ses på måndag, då är det dag 50!
puss alla katter
2009-10-08
13:12:04
dag 46
Jag har bett till Gud nu i flera ar. I flera ar har jag bett om att fa ett tecken, om att fa kanna Gud, om att verkligen fa kanna att jag inte ar ensam men desto mer jag ber desto ensammare och tommare blir jag bara.
Det kanns bara som om att jag och allt runt omkring mig ar sa syftelost och nar jag laser eat pray love blir det sa uppenbart for mig for att hon ar precis som jag. hon ar en sokare och hon vill finna mening och tillslut gor hon det.
Det gor mig saklart otroligt avundsjuk. Jag vill ocksa finna.
Jag har kant mig tom och ledsen storre delen av mitt liv. Jag minns nar jag var liten, att jag var tung redan da.
Kanner pa nagot satt att jag inte langre kan skylla pa massa andra saker. Jag kan inte skylla pa mamma hela mitt liv, bli nagot patetiskt offer. Jag kan inte skylla pa love for allt han gjorde var att folja sitt hjarta. Jag kan inte skylla pa resten av varlden. Jag maste lara mig att se inat men det ar sa jakla svart! Jag har redan gjort psykologgrejen och jag ar sa trott pa det och det funkar inte.
Jag vill ha Gud.
Jag vill ha Gud och gudomlighet och ett inre lugn och jag vill ha en egen guru som vagleder mig.
Jag vill aka till indien och jag vill bo pa ett ashram och jag vill hitta ett lugn. Lugnet som jag vet finns i mig men bara ar sa jakla val undanstuvat sa att jag inte hittar det.
Ska folja med annie till vardcentralen for nagra utslag och forsoka svalja ner klumpen i halsen och blinka bort alla tarar som trycker mot ogonlocken.
Jag ar trott efter 21 ar utav allt detta.
2009-10-07
13:19:24
dag 45
nu ska jag beratta for er att jag ser faktiskt hur manga ni ar som laser har och det borjar bli en ganska stadig skara och darfor kan jag med all ratt klaga pa att ingen kommenterar. funderar pa om bristen pa kommentarer ar kritik. jag kanske skriver lite val trakigt? jag ber om ursakt for det, jag ska forsoka blir battre...
men det ar svart! vad ska jag skriva om? vad vill ni lasa?
note to self, saker du saknar nar du ar utomlands langre perioder; (forutom the obvious: familj, vanner, sverige)
- kaviar
- knackebrod (jag ater det inte ens hemma men har var det som a slice of heaven nar jag kom hem fran IKEA)
- min cykel
- blabarssoppa (detta kanske bara galler nar man ar borta pa host/ vinter?)
- chaite (for det finns inte har i sepeitalien, de dricker bara kaffe!)
Jag har forovrigt passerat 40% nu, det kanns helt sjukt. Jag ar fortfarande pa en pinsamt lag niva med min italienska men forsoker att inte bli stressad av det. Jag maste erkanna en sak, och det ar kanske inte sa bra egentligen med tanke pa hur mycket pengar jag lagt ut pa denna resan men anda, jag ar inte intresserad av att lara mig italienska. Det ar sant. Jag njuter av att vandra omkring har, ata god mat, glo pa manniskor, lukta pa havet. Vad jag inte njuter av ar skolan.
Med inspiration fran min underbara bok (som jag snart ska hasta ivag och lasa) spenderade jag gardagen med migsjalv i stillhet och tystnad. Jag satt till och med och forsokte meditera i 20 minuter. Och det gick bra, blev forvanad over hur lite mina tankar kom och storde nar jag skulle forsoka vara tyst.
Sedan sa at jag middag klockan sju. En middag som jag forsokte ata sa langsamt som mojligt for att verkligen kanna pa maten. Har alltid frossat i mig mat, atit upp en maltid pa fem minuter men ska nu forsoka att trana pa att ata langsamt. Ata langsamt och kanna efter hur maten kanns i munnen, i kroppen och i sinnet. Jag vill hinna smaka pa maten, kanna pa maten innan maltiden ar slut.
Detta ska pa fler satt en ett vara borjan pa nagot nytt.
Jag tror jag vill aka till indien och bo pa ett ashram.
2009-10-06
14:20:26
dag 44
vill ju egentligen bara springa ut i solen, satta mig vid havet och lasa min bok.
Har jag berattat om min bok? har jag berattat att det antagligen ar den basta boken som jag nansin last? iallfall utan tvekan top tio! Har kommer bra bocker som slass pa min top-tio-lista;
- eat pray love (den jag laser nu)
- a million little pieces
- fittstim (saklart, dig skulle jag aldrig utelamna!)
- harry potter (hela serien far raknas som en)
- en varldsomsegling under havet
boken ar iallafall helt amazing och jag blir sa avundsjuk pa hela hennes resa och jag kanner igen mig sa i henne och mycket utav det hon skriver om och vill uppleva. Hon ar en sokare och det ar jag med.
Manga ganger sitter jag och laser med tarar i ogonen och klumpen i halsen for att hon far ut det i ord som jag sa lange kant och forsokt formulera. Har kommer t ex ett stycke som fick mig att borja grata mitt i min middag;
The fact is, I had become addicted to David (in my defense, he had fostered this, being something of a "man-fatale"), and now that his attention was wavering, I was suffering the easily foreseeable consequences. Addiction is the hallmark of every infatuation-based love story. It all begins when the object of your adoration bestows upon you a heady, hallucinogenic dose of something you never even dared to admit that you wanted- an emotional speedball, perhaps, of thunderous love an roiling excitement. Soon you start craving that intense attention, with the hungry obsession of any junkie. When the drug is withheld, you promptly turs sick, crazy and depleted (not to mention resentful to the dealer who encouraged this addiction in the first place but who now refuses to pony up the good stuff anymore--despite the fact that you know he has it hidden somwhere, goddamn it, because he used to give it to you for free). Next stage finds you skinny and shaking in a corner, certain only that you would sell your soul or rob your neighbours just to have that thing even one more time. Meanwhile, the object of your adoriation has now become repulsed by you. He looks at you like you're someone he's never met before, much less someone he once loved with high passion. The irony is, you can hardly blame him. I mean, check yourself out. You're a pathetic mess, unrecognizable even to your own eyes.
So that's it. You have now reached infatuation's final destination- the complete and merciless devaluation of self.
Tagen ur sitt sammanshang kanske inte denna text ser sa bra ut men det ar den. Detta ar precis sa som en annan liten Caroline kanner ganska ofta angaende en annan liten katt. Och for att ge er en bild av hur bra den ar sa, ja, jag sa att jag borjade grata mitt i middagen dvs den ar sa jakla bra sa att jag laser den nar jag ater min middag. Jag laser den pa toa, pa rasterna, efter och fore skolan. Den ar sa bra sa att jag inte vill sova och den ar sa bra sa att jag lantar efter att vakna, bara sa att jag kan borja lasa igen. Snalla manniskor, las denna boken. Och om du inte ar taggad pa boken nu nar jag forklarat min karlek for den sa las den enbart for att forsta mig och hur jag ar och kanner.. las!
For att prata om nagot annat sa ar det cirka 25 grader ute idag, sjatte oktober! Maste dock erkanna att jag ar lite avundsjuk pa er som ar hemma i hostsverige for hostsverige ar svart att sla och jag alngtar sa efter att fa ta pa mig vantar, halsduk och tjocka koftor. Jag ska ga nu. Ga och satta mig och lyssna pa havet och lasa min bok.
Vi ses imorgon!
2009-10-06
11:09:10
dag 43
blev en spenderarhelg (who am I kidding? varje helg ar en spenderarhelg har..)
akte till IKEA och gick helt los pa matavdelningen. knackebrod, kaviar, te, kakorkakorkakor, hur kan nagon sta emot?!
igar var en riktig sondag, en slapp dag med stort S.
bakade dendara persikopajen som mamma sa fint ringde till mig for att ge mig receptet. Degen smakade gott men blev for los, antagligen for att jag bara hade vitt mjol.
Anyhow, degen smakade gott.
Fyllningen smakade gott.
Pajen smakade..... omelett.
Yes, du laste ratt, pajen som inneholl bara goda saker, bland annat sjukt mycket (600g) philadelphiaost, farska italalienska persikor, agg, smor, socker, citronskal. Ja du hor, mumsmumsMUMS men anda, omelett!
Inte sa gott alls. Vilket ju betyder att jag har en stor mastig javla omelett med persikor pa i kylen som jag inte har mage att kasta. ( man kastar inte mat!)
2009-10-02
16:07:41
dag 40
Vi var och at ute igar och det var mysigt.
Pizza och sedan gelato gick minsann ner.
Mycket jakla prat om denhar gelaton innan man kom hit. Att den italienska glassen ar sa god och sa speciell och inte riktigt gar att jamfora med nagot annat. Nu nar jag ar har maste jag saga att det ar mycket snack om ingenting. Eller bara, ja bara, helt enkelt, glass. Inget mer, inget mindre. Jojo, de finns i massa smaker och jo visst ar den god men i slutandan; GLASS. Inget mer, inget mindre. Den ar mjukare, liksom lite sommarsmalt redan innan man borjat ata och den ges inte riktigt i kulor utan mer bara utsmetat pa struten. Men gott? Ja.
Ikvall ska vi ut och ata igen, kan inte lata bli att redan planera vad jag ska ata och hur jag ska njuta. Imorgon kommer en annan maltid som jag sorgligt nog saker kommer njuta av annu mer: IKEA. Kopta kottbullar har val aldrig vart sa efterlangtade, det ar nastan sa att jag langtar efter sill aven om jag knappt ater det hemma.
Idag fick jag brev av Linnea och det fick mig att le anda ut till hartopparna, hennes brev ar alltid veckans hojdpunkt. Sedan springer jag hem och skriver mitt svar sa fort jag bara kan sa att hennes svar ska komma snabbare hit. Nar jag ar ensam tar jag upp breven och bladdrar och laser och suger at mig alla ord, blir varm i hjartat av att veta att jag iallafall har en kar van dar hemma som alskar mig aven om jag ar helt ensam har.
Storsta systern tipsade om en helt fantastisk blogg www.eatdrinkonewoman.com dar en tjej fran New York flyttar till stockholm i sex manader. Dessa sex manader ar over sa man maste ga bak i tiden for att lasa om hennes resa men det ar helt underbart att lasa. Kanner igen mig i sa mycket som hon skriver och speciellt om ensamheten som foljer nar man reser sjalv till ett nytt land dar man inte kanner nagon och inte kan spraket.. Riktigt hett tips!
Nu ska jag kila. Maste handla lite mat (philadelphiaost, flingor, yoghurt) och maste kanskekanske ga forbi varldens basta bokaffar feltrinelli som just nu har 20% pa alla bocker inklusive alla de asgrymma pocketbockerna pa engelska. Borde inte men det kliarkliarkliar i fingrarna och jag vill sa jakla garna ta hem nagra fina alsklingar att fordriva min tid med. Kanske bara tva? Eller tre? Fyrafemsexsjuattatuuuusen?
puss
2009-10-01
14:39:54
dag 39
ateruppvackandet av min blogg. Tillbaka fran det doda.
Annu en dag 39, inte denna gangen 39 dagar sedan love gjorde slut (for vad ar jag pa nu egentligen, dag 121?) utan denna gangen dag 39 i italien.
For er som inte vet, for er som ar senila och for er som helt enkelt bara ar vanligt glomska sa befinner jag mig i Salerno i sodra Italien for att lara mig italienska men framforallt for att laka mitt stampplatta hjarta.
Italienvistelsen ar en kamp. Har an sa lange inte besokt nagot mer dysfunktionellt land an Italien men det ar svart att sta emot dess charm trots allt hundbajs som man maste kryssa igenom pa trottoarerna.
Jag ska inte ljuga, jag hatade det i borjan.
Sa fort jag landade, jag hatade det. Jag hatade den oorganiserade flygplatsen, jag hatade att det luktade starkt utav manssvett overallt, jag hatade luftfuktigheten, jag hatade den stora och helt otroligt javligt oorganiserade huvudstationen i rom, jag hatade mitt tag till salerno och jag hatade att hoppa av i Salerno och inte ha en aning om vart jag skulle ga. Jag hatade det sa mycket sa att jag stallde mig helt oppet, mitt pa dagen med stora vaskor och allt och grat pa tagstationen i Salerno.
Jag hittade ut tillslut, vet inte riktigt hur for skyltar och santdar fjant bryr dom sig inte riktigt om har i sodra italien.
Italien var ingen karlek vid forsta ogonkastet, mer var det rent hat vid forsta ogonkastet.
Jag ville hem dygnet runt och grat pa varje lektion i nastan en vecka men sakta men sakert borjade italien sjunka in. Blir inte langre forfarad nar jag hittar glas eller ciggarettfimpar pa stranden (for det finns OVERALLT, forstar inte hur bebisar overlever har, de maste ju ha magarna fulla av fimpar) och jag stirrar inte langre aggressivt pa hundbajset utan skuttar bara over det. Eller na, det var logn, jag stirrar fortfarande aggressivt pa bajset, speciellt om jag ser det bli tillverkat och agaren till hunden bara gar darifran. Da far jag nastan damp.
Det ar forsta oktober idag och jag har 72 dagar kvar. Jag forsoker att inte rakna dagar for da kanns det sa stort och jag langtar redan efter min familj nagot sa forforligt. Den senaste veckan har jag dessutom inte bara langtat efter familjen utan ocksa langtat hem. Alltsa langtat till sverige, langtat efter min sang, mitt rum, min cykel och alingsas. Jag har helt enkelt velat aka hem den senaste veckan vilket inte riktigt har hant sedan den forsta veckan. Det har vart tungt men jag forsoker. Det ar forsta oktober idag och nu ska jag ga till stranden.
Ciao!
