2010-02-18
21:30:23
better together
rent mentalt har jag haft en ganska jobbig dag idag.
(rent mentalt har väl ganska många dagar sedan -94 vart jobbiga?)
väl på jobbet kände jag bara hur ont saker gjorde och hur ofokuserad jag blev.
när jag blev ensam med j (som sov) passade jag på att lägga mig i soffan för att försöka samla mig och be, det känns som om att det är det enda jag gör nu för tiden.
jag kan inte låta bli att undra om Gud tycker att jag är tjatig.
blir hin det? eller tycker hin bara att man är ihärdig och målinriktad?
jag är lite rädd att Gud ska tröttna på mitt tjat precis som alla andra..
society, I hope you´re not lonley without me.
jag försöker följa mina egna råd och tar hand om mig så mycket som jag bara förmår. huvudsakligen har jag bara en sådan enorm känsla av att nu är det fan dags, dags att börja må bättre. det var åtta månader sedan love gjorde slut och 16 (?) år sedan B började. jag tror jag hade vart fuckad ändå men det kanske inte hjälpte direkt.
jag har en sådan känsla inom mig att nu får det fan vara nog, nu är det dags att börja leva mitt liv. inte konsekvenserna av någon annans. varje dag ser jag mönster i mitt beteende och i mig som jag kan spåra tillbaka till B och hennes beteende. saker som gjort mig rädd. saker som gjort mig liten. saker som fortfarande, i högsta grad, påverkar mitt liv och hur jag reagerar på saker.
love sa:
det är lustigt med detta egentligen. det värsta du vet är att bli lämnad och det värsta jag vet är att inte vara folk till lags. genom att jag gjorde slut står vi båda inför våra största problem.
snön faller och det är vackert.
when in doubt, always look up.
(rent mentalt har väl ganska många dagar sedan -94 vart jobbiga?)
väl på jobbet kände jag bara hur ont saker gjorde och hur ofokuserad jag blev.
när jag blev ensam med j (som sov) passade jag på att lägga mig i soffan för att försöka samla mig och be, det känns som om att det är det enda jag gör nu för tiden.
jag kan inte låta bli att undra om Gud tycker att jag är tjatig.
blir hin det? eller tycker hin bara att man är ihärdig och målinriktad?
jag är lite rädd att Gud ska tröttna på mitt tjat precis som alla andra..
society, I hope you´re not lonley without me.
jag försöker följa mina egna råd och tar hand om mig så mycket som jag bara förmår. huvudsakligen har jag bara en sådan enorm känsla av att nu är det fan dags, dags att börja må bättre. det var åtta månader sedan love gjorde slut och 16 (?) år sedan B började. jag tror jag hade vart fuckad ändå men det kanske inte hjälpte direkt.
jag har en sådan känsla inom mig att nu får det fan vara nog, nu är det dags att börja leva mitt liv. inte konsekvenserna av någon annans. varje dag ser jag mönster i mitt beteende och i mig som jag kan spåra tillbaka till B och hennes beteende. saker som gjort mig rädd. saker som gjort mig liten. saker som fortfarande, i högsta grad, påverkar mitt liv och hur jag reagerar på saker.
love sa:
det är lustigt med detta egentligen. det värsta du vet är att bli lämnad och det värsta jag vet är att inte vara folk till lags. genom att jag gjorde slut står vi båda inför våra största problem.
snön faller och det är vackert.
when in doubt, always look up.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Bra! Äg ditt liv! Äg dina känslor!
Vill verkligen ta den där lunchdejten men vill ha gott om tid att prata och just nu är det tight med det mesta (eller så har jag barn i släptåg). Hoppas vi kan få till det snart i alla fall!
Och Gud tröttnar inte. Gud lyssnar i det oändliga. Om Gud sen kan göra något för dig, det beror ju helt på vad du tror på - vi skiljer oss lite på den punkten :)