andrasidantack

det har vart en känslomässig berg och-dalbana idag.
vaknade tidigt och mådde dåligt, gick till gymmet med linnéa, hade gymgenomgång och mysig dusch.
kom hem, såg på vänner och gjorde egentligen inget.
runt åtta kom peter och där nånstans kom också en diskussion mellan mor, bror och mig som fortsatt mellan mig och mor tills nu.
jag är helt matt i hjärna och kropp.
det känns inte som om att det egentligen inte spelar någon roll vad jag säger.
som om att mina ord inte är tydliga nog och inte går att förstå. för någon.

var för övrigt tvungen att slå upp raljera i synonymordboken och nej, jag raljerar väl inte fast jag förstår nog att love inte är tillsammans med sin nya tjej för att hon är smal.
imorgon ska jag jobba och med jobbet åka på släktkalas, funderar på att borsta tänderna och gå och lägga mig nu, kan tänka mig att det kommer ta ganska mycket energi.

rent mentalt så har jag vart halvdöd mer eller mindre hela mitt liv och heldöd sedan juni och jag känner att det verkligen tär på mig, minsta andetag är en enorm ansträngning och gör ont.
allt i livet gör ont.
det gör mig bitter för att jag känner såhär och är 21 år. detta borde vara the prime of my life men istället så vill jag bara avdunsta och försvinna.
i'm too young to feel this old.