2010-02-09
22:59:43
en salig blandning
Spend all your time waiting
For that second chance
For a break that would make it okay
There's always one reason
To feel not good enough
And it's hard at the end of the day
I need some distraction
Oh beautiful release
Memories seeps from my veins
Let me be empty
And weightless and maybe
I'll find some peace tonight
idag har jag jobbat som en vanlig människa. det var ganska skönt. sedan promenerade jag hem efter nio timmar och när jag såg snön falla började jag gråta. snön är så fin. vintern är så fin.
jag önskar att jag hade fått dela denna vintern med dig.
Något är brunt i maten i Sverige!
jag måste passa på att utnyttja detta forum för att göra reklam för landet brunsås som kan ses på svtplay.se, så jäkla bra!
kan dessutom inte låta bli att älska lottas presentation;
Lotta. Matskribent, besserweisser och dessutom.... kvinna!
Allt medans hon dansar romantiskt i slow motion med två enorma råa köttstycken i famnen på ett slakteri. HAHA!
I tredje avsnittet pratade de lite om fin och ful mat och vågar till och med sniffa genusdebatten lite i rumpan.
hade dock önskat se en lite djupare diskussion men programmet är ju kanske inte tänkt att vara superpolitiskt. anyhow.
jag drömmer fortfarande varje natt och ber fortfarande näst intill konstant. kroppen fortsätter att vara som den är, har insett att det är hjärnan som står i vägen för min drömkropp. ingen självkontroll har jag heller. hublä. imorgon börjar min lyrical jazz kurs på ABF i göteborg. ska bli roligt att börja dansa igen och dessutom tillsammans med maria vilket innebär att jag kommer få vara social. det behövs.
jag sover förövrigt med mina flanellakan nu som jag köpte i chicago. de är så jävla varma så jag dör men så mjuka så att det blir värt det, dessutom är de prickiga och fina!
jag funderar på olika sätt att åka härifrån och ut i världen. jag vill må bra och göra världen gott. just nu gör jag det jag kan. tycker jag. igår sa mamma med kall röst när hon satte ner sin tallrik efter maten något om att hon minsann inte ser att jag gör något för att samhället/ världen ska bli bättre.
ibland undrar jag om hon har tvångsmässiga problem med att ständigt ge nedåtknuffar. om det är omöjligt för henne att puffa uppåt och peppa. jag undrar om det är omöjligt för henne att ge mig en komplimang eller tycka att jag är duktig på något eller vara glad över att jag bara är jag utan att jag ska behöva prestera massa saker.
jag vill så gärna bara duga till.
For that second chance
For a break that would make it okay
There's always one reason
To feel not good enough
And it's hard at the end of the day
I need some distraction
Oh beautiful release
Memories seeps from my veins
Let me be empty
And weightless and maybe
I'll find some peace tonight
idag har jag jobbat som en vanlig människa. det var ganska skönt. sedan promenerade jag hem efter nio timmar och när jag såg snön falla började jag gråta. snön är så fin. vintern är så fin.
jag önskar att jag hade fått dela denna vintern med dig.
Något är brunt i maten i Sverige!
jag måste passa på att utnyttja detta forum för att göra reklam för landet brunsås som kan ses på svtplay.se, så jäkla bra!
kan dessutom inte låta bli att älska lottas presentation;
Lotta. Matskribent, besserweisser och dessutom.... kvinna!
Allt medans hon dansar romantiskt i slow motion med två enorma råa köttstycken i famnen på ett slakteri. HAHA!
I tredje avsnittet pratade de lite om fin och ful mat och vågar till och med sniffa genusdebatten lite i rumpan.
hade dock önskat se en lite djupare diskussion men programmet är ju kanske inte tänkt att vara superpolitiskt. anyhow.
jag drömmer fortfarande varje natt och ber fortfarande näst intill konstant. kroppen fortsätter att vara som den är, har insett att det är hjärnan som står i vägen för min drömkropp. ingen självkontroll har jag heller. hublä. imorgon börjar min lyrical jazz kurs på ABF i göteborg. ska bli roligt att börja dansa igen och dessutom tillsammans med maria vilket innebär att jag kommer få vara social. det behövs.
jag sover förövrigt med mina flanellakan nu som jag köpte i chicago. de är så jävla varma så jag dör men så mjuka så att det blir värt det, dessutom är de prickiga och fina!
jag funderar på olika sätt att åka härifrån och ut i världen. jag vill må bra och göra världen gott. just nu gör jag det jag kan. tycker jag. igår sa mamma med kall röst när hon satte ner sin tallrik efter maten något om att hon minsann inte ser att jag gör något för att samhället/ världen ska bli bättre.
ibland undrar jag om hon har tvångsmässiga problem med att ständigt ge nedåtknuffar. om det är omöjligt för henne att puffa uppåt och peppa. jag undrar om det är omöjligt för henne att ge mig en komplimang eller tycka att jag är duktig på något eller vara glad över att jag bara är jag utan att jag ska behöva prestera massa saker.
jag vill så gärna bara duga till.
Kommentera inlägget här:
