2010-03-26
21:50:19
didn't we almost have it all?
loving you made life worth living.
Were we still kissing when you knew that we were through?
Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?
lyssnar på timo och kollar på gamla bilder. lyckas med att se på bilder från mitt forna liv utan att bryta ihop. iallafall utanpå. inuti gör det fortfarande ontontont och jag älskar love så. tänk om det bara räckte? tänk om det räckte att jag älskar honom så som ingen annan gjort innan. tänk om det räckte att jag älskar varenda cell, varenda millimeter av den människan. tänk om det räckte om han bara förstod hur stark och äkta den kärleken är.
surt sa räven.
jag har börjat gå hos en psykolog och hon heter ida. ida pratar värmländska och ibland när hon pratar måste jag kväva ett skratt för det låter roligt. och mysigt. jag gillar ida för hon tar mig på allvar. hon uppmärksammar saker som jag inte tänkt på och hon kommer med egna inlägg, inte bara sitter där och glor och ser krävande ut som vissa. när jag kommer frågar hon hur jag mår och inte bara sitter och väntar ut en så att det blir pinsamt och jobbigt som jag vet att vissa sådana personer har som taktik. jag tror att jag och ida kan göra riktiga framsteg och att hon kan hjälpa mig. kanske måste jag inte hela livet vara bunden av min rädsla och ilska?
det känns också skönt att ida är ärlig mot mig. i torsdags tittade hon på mig och sa efter ett tag "separation och trygghet kommer alltid vara extra svårt för dig, du får bara lära dig att hantera det" och det var så skönt! det gjorde mig såklart ledsen att hon också såg det som jag sett väldigt länge men ändå, ibland kan det var skönt att få bekräftat att man har problem och issues. ibland skulle jag vilja att en psykolog som känner mig väl skulle komma hem och berätta för min familj hur det verkligen står till. att jag är fuckad påriktigt och inte bara överdriver eller gör allt dethär för att få uppmärksamhet. att det inte bara är en lek för att få någon att känna sig elak, dum eller skyldig utan att det är mitt liv jag kämpar med här. med betoning på kämpar.
jag önskar att jag kunde leva mitt liv som jag har istället för att blicka bakåt jämt och bara vilja tillbaka till mitt liv innan. det blir som en stor skiljelinje. livet med love och livet efter love. livet efter love suger.
jag längtar efter love och mitt liv tillsammans men honom. världens bästa människa.
jag ska sova och njuta av att vara frånkopplad från detta liv.
godnatt
(ledsen för detta virriga inlägg)
Were we still kissing when you knew that we were through?
Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?
lyssnar på timo och kollar på gamla bilder. lyckas med att se på bilder från mitt forna liv utan att bryta ihop. iallafall utanpå. inuti gör det fortfarande ontontont och jag älskar love så. tänk om det bara räckte? tänk om det räckte att jag älskar honom så som ingen annan gjort innan. tänk om det räckte att jag älskar varenda cell, varenda millimeter av den människan. tänk om det räckte om han bara förstod hur stark och äkta den kärleken är.
surt sa räven.
jag har börjat gå hos en psykolog och hon heter ida. ida pratar värmländska och ibland när hon pratar måste jag kväva ett skratt för det låter roligt. och mysigt. jag gillar ida för hon tar mig på allvar. hon uppmärksammar saker som jag inte tänkt på och hon kommer med egna inlägg, inte bara sitter där och glor och ser krävande ut som vissa. när jag kommer frågar hon hur jag mår och inte bara sitter och väntar ut en så att det blir pinsamt och jobbigt som jag vet att vissa sådana personer har som taktik. jag tror att jag och ida kan göra riktiga framsteg och att hon kan hjälpa mig. kanske måste jag inte hela livet vara bunden av min rädsla och ilska?
det känns också skönt att ida är ärlig mot mig. i torsdags tittade hon på mig och sa efter ett tag "separation och trygghet kommer alltid vara extra svårt för dig, du får bara lära dig att hantera det" och det var så skönt! det gjorde mig såklart ledsen att hon också såg det som jag sett väldigt länge men ändå, ibland kan det var skönt att få bekräftat att man har problem och issues. ibland skulle jag vilja att en psykolog som känner mig väl skulle komma hem och berätta för min familj hur det verkligen står till. att jag är fuckad påriktigt och inte bara överdriver eller gör allt dethär för att få uppmärksamhet. att det inte bara är en lek för att få någon att känna sig elak, dum eller skyldig utan att det är mitt liv jag kämpar med här. med betoning på kämpar.
jag önskar att jag kunde leva mitt liv som jag har istället för att blicka bakåt jämt och bara vilja tillbaka till mitt liv innan. det blir som en stor skiljelinje. livet med love och livet efter love. livet efter love suger.
jag längtar efter love och mitt liv tillsammans men honom. världens bästa människa.
jag ska sova och njuta av att vara frånkopplad från detta liv.
godnatt
(ledsen för detta virriga inlägg)
Kommentera inlägget här:
