2010-03-14
02:13:15
nattankar
jobba natt och ångesten pickar på inifrån.
vet egentligen inte om hela grejen så mycket längre handlar om att jag fortfarande är kär i love.
nu är det kanske mera känslan av fan-dig-för-att-du-lämnade-mig.
fan-dig-för-att-du-inte-kämpade-för-mig.
fan-dig-för-jag-älskar-dig-så-mycket-så-jag-skulle-gjort-allt-för-dig.
fan dig för jag skulle ha dött för dig och kämpat för dig i en evighet och du bara lämnade mig här.
du bara lämnade mig som om att vi vart tillsammans i två månader.
kom över mig som om att vi vart tillsammans i två månader.
tror nog inte det handlar om att jag är kär längre utan om
att du
inte var så kär
som jag trodde.
att din kärlek till mig
var en besvikelse.
att jag var en besvikelse.
vet egentligen inte om hela grejen så mycket längre handlar om att jag fortfarande är kär i love.
nu är det kanske mera känslan av fan-dig-för-att-du-lämnade-mig.
fan-dig-för-att-du-inte-kämpade-för-mig.
fan-dig-för-jag-älskar-dig-så-mycket-så-jag-skulle-gjort-allt-för-dig.
fan dig för jag skulle ha dött för dig och kämpat för dig i en evighet och du bara lämnade mig här.
du bara lämnade mig som om att vi vart tillsammans i två månader.
kom över mig som om att vi vart tillsammans i två månader.
tror nog inte det handlar om att jag är kär längre utan om
att du
inte var så kär
som jag trodde.
att din kärlek till mig
var en besvikelse.
att jag var en besvikelse.
Kommentarer:
#2:
Joanna
Jag var tillsammans med Loves bror som du vet, i nästan 2 år, det va verkligen en helt underbar tid! men.. trots att det var himlastormande och otroligt på alla sätt och trots att jag älskade honom så himla mycket så tog det ÄNDÅ slut.. Känslor kan förändras, men det betyder ju inte att det som fanns inte var bra! kramis
Kommentera inlägget här:
Bra! Det går framåt!
Men varför skulle Loves kärlek vara en besvikelse? KÄRLEKEN fanns ju där, länge! Det blir ju inte annorlunda bara för att det tagit slut. Just DÅ var det ju jättebra! Det är synd att dissa hela den lyckliga tiden bara för att det tagit slut.
Om du äter en sjukt god maträtt, visst är det underbart! Och man njuter för fulla muggar och vill att det aaaaaldrig ska ta slut. Men när det väl gör det - inte sitter väl du och är arg för att den inte räckte längre? Eller tycker att maten var rätt äcklig ändå, för hade den varit god PÅ RIKTIGT hade den inte tagit slut.
Ja, kanske en asfånig jämförelse. Men ändå. Det du upplevde och kände då borde inte förstöras av vad som hände sen.
Sen vet ju jag med att det är svårt att hålla kvar det fina i minnen från en tid man längtar tillbaka till och som gör ont. Jättesvårt. och det är kanske meningen.
Men en dag älskade syster! En dag kommer du kunna tänka tillbaka på den där jättegoda måltiden som era tre år var och bara vara glad att du fick smaka, utan att vara arg över att det är slut.
KRAM