andrasidantack

ibland blir jag lite sentimental. eller ah, ofta.

jag packar ihop mitt liv i just denna sekund och det är så himla sorgligt så att mina händer skakar. det kan ha att göra med att jag kom hem sju imorse också but who knows? jag kom fram till att Matthias är så himla konstigt och att jag inte FATTAR DEN KILLEN! Jag fattar inte. Den killen friendzonar mig men skrev ändå ett kärleksbrev till mig i tisdags och en dikt till mig igår? Och blir sotis när jag dansar med andra killar men börjar sedan prata om tjejen han försökte kyssa som inte ville och som han gillar. ÅH vad jag inte förstår. Men också vad jag egentligen inte bryr mig? Är mest bara så himla lycklig över att jag faktiskt gillar honom litelitelite mer än alla andra killar, jag trodde typ att mitt hjärta var dött? Har inte gillat någon sedan.. jag vet inte hur länge? Love? 2009?!!!

 

Det var ett sidospår. Jag skulle berätta om att jag är sentimental och att det inte handlar om Prag även om mitt liv här nu tar slut för denna gången. Jag ville berätta om när jag för några dagar sedan lyssnade på Bon Iver och fick en sentimental attack och blev sådär lycklig som man blir när man ser på något som är så bra att man inte riktigt förstår att det är sant.

Det handlade om Kimberly.

Kimberly som jag älskar så himla mycket. Och att jag vet att jag inte säger det tillräckligt ofta och att jag blir kall och hård när jag har kassa dagar men som jag älskar så otroligt mycket. Att hon är en vän som inte längre är en vän utan familj. Att jag är så otroligt lättad och trygg i att min förmåga att vara dålig på att höra av mig eller hantera distans aldrig kommer bli något problem för hon är så himla bra på det. För att hon ringer mig på skype varje dag från vietnam bara för att berätta om en god maträtt eller en bra utekväll och att jag har sett henne med hennes familj och vet att jag aldrig kommer bli av med henne även om jag skulle vilja. För att allt är så självklart för henne och för att jag alltid är inkluderad utan diskussion. För att vi skulle ha skrattat åt varandra om vi sågs på en bar i göteborg för tre år sedan men har blivit smartare, starkare, självständigare och bättre människor genom att inse att det inte spelar någon roll.

Så himla fint egentligen, att ha en vän.